Men, om historien upprepar sig, då kommer det en ny Förintelse.
Ty, medan det industriella i nazisternas Förintelse var det nya, var Förintelsens judeförföljelse sannerligen inget nytt.
Det var inte nytt att kräva att judarna skulle bära ett tecken på att de var judar.
Det var inte nytt att judar föstes samman i getton.
Det var inte nytt att mörda judar.
Nazisternas bidrag var blott teknologisk, det industriella, främst utnyttjandet av järnvägen, samt kulorna och gasen.
De kristna använde mestadels vanliga mord, men föredrog egentligen elden: ”Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom bär han rikligt med frukt, för utan mig kan ni inte göra någonting. Om någon inte förblir i mig blir han som grenen som kastas bort och torkar. Sådana grenar samlas ihop och kastas i elden och bränns upp.” (Johannesevangeliet 15:5-6)
I Spanien fanns en kristen driven judeförföljelse som pågick under många, många år, men som i antal mördade människor inte kan efterlikna nazisternas, givet de primitivare teknologiska förhållanden de kristna spanjorerna hade t ex ingen järnväg och ingen telefon.
1391 började de kristnas förföljelse av judar i Spanien. De hade sedan en kontinuerlig Kristallnatt, där de kristna rev synagogor. År 1449, den 5 juni, stiftades lagar i Toledo som var föregångare till Nürnberglagarna, där judar som konverterat, många led bakåt (tror det var 4 generationer), men som ansågs inte vara trovärdiga kristna, förbjöds att inneha vissa ämbeten.
Sedan kom den spanska inkvisitionen, i slutet av 1400-talet, där många judar, även de som hade konverterat, ja, kanske speciellt konvertiter, blev brända för att de gjorde en gryta på fredagen, som ju då skulle innebära att de, som judar, kunde hålla sin vilodag på lördagen. Grytan var kanske t o m utan griskött, men med vitlök, dvs osvikliga tecken på en falsk kristen, en riktig jude, men förklädd till kristen.
Det var en utrotning och en fördrivning av judar. Där Spanien till slut blev judefri, Judenfrei, libre de judíos. En Förintelse utförd av de kristna.
De kristna utvecklade rasismen och tekniken att förfölja judarna. De rev synagogor, och mördade och fördrev judar. Det som vi förknippar med nazityskland var en etablerad kristen praxis från 1300-talet och framöver. Den främsta avvikelsen, som ju inte är kvalitativ utan blott kvantitativ, är storskaligheten i Förintelsen, som kom genom järnvägens möjligheter och gasens teknologi. Att samla upp judarna i ett land utan järnväg var betydligt svårare och de kunde blott strypa eller elda upp judarna.
Men principen var densamma. Förintelsens grundläggande princip, antisemitismen och rasismen, fanns, ja, uppfanns av de kristna. De kristnas Förintelses omfattning blev inte omfattande p g a nazisternas större ondska relativt de kristna. Skillnaden mellan de kristna och nazisterna bestod enbart i skillnaderna i tekniska förutsättningar, vilket gjorde nazisternas Förintelsen så omfattande.
Förintelsen, om vi med det begreppet menar hela judeförföljelsen, med judestjärnan, yrkesförbud, Nürnberglagarna, koncentrationslägrens och Förintelselägrens mördande, var principiellt ett kristet påhitt, teknologiskt förädlat av nazisterna.
Nu kommer den första, isande frågan: Det som en gång har skett, kan det ske igen?
Kan Förintelsen ske igen? Behövs det nazister för Förintelsen? Eller räcker det med dem som uppfann Förintelsen, de kristna?
Nu kommer den andra, än mer isande frågan: Varför får nazisterna bära bördan av Förintelsen, när den uppfanns av de kristna?
Hur kan det vara att de kristnas ansvar för antisemitismen och rasismens födelse, för Förintelsens inriktning, om än inte dess moderna teknik, inte bärs fram idag, så som nazismens ansvar bärs fram?
Hur har de kristna lyckats gömma undan sitt ansvar? Hur har de lyckats tvätta sin händer rena från judarnas blod, medan vi idag gör så mycket för att se till att judarnas blod finns på nazisternas händer? För att vi aldrig skall glömma?
Om och om igen sägs orden: Vi skall inte skall glömma.
MEN:
VI HAR REDAN GLÖMT!
Vi har glömt de kristnas förföljelse av judarna. Vi har glömt deras mördande.
Vi minns och hedrar Kristallnatten den 9:e november 1938. Men vi hedrar inte offren för katolikernas ohyggliga förföljelse och mördande av protestanter, i Paris den 24 augusti 1572, Bartolomeinatten, och den därpå följande förföljelsen av protestanter i Frankrike.
Påven i Rom, vars händer är nedsölade av de spanska judarnas blod, av de franska hugenotternas blod, hälsas av miljoner och deras ledare. Ingen begär att Påven skall avsvära sig den tro som drev 10-tusentals hugenotter i döden och på flykt.
De kristna har lyckats tvätta sina händer rena från blodet av de mördade. Kanske vi är några som minns och pratar om Bartolomeinatten. Men de flesta har den inte i minnet.
Det ohyggliga jag vill säga med allt detta är:
VI HAR REDAN GLÖMT!
Om historien upprepar sig, dröjer det cirka 400 år, innan några liknande de kristna och nazisterna kommer att jaga livet av en befolkningsgrupp. Kanske judarna, kanske någon annan. Kanske muslimerna jagar livet av oss ateister. Så som deras lära förkunnar.
Jag tror inte ett skvatt på de som säger att vi inte skall glömma. Ty det finns en isande sanning:
VI HAR REDAN GLÖMT.
Tänk nu tanken om nazisterna som mördade för 80 år sedan. Idag är nazisterna bespottade, fördrivna. Ja, det är t o m förbjudet att bära nazismens symbol, svastikan.
Tänk nu på de kristna som mördade för 400 år sedan. Idag går de kristna omkring bland oss. Korset, de kristnas symbol, får bäras. Ja, de kristna är t o m ganska upplyfta personer som intervjuas i TV och som, hör och häpna, anser sig ha något att säga om moral och mänskliga relationer.
Kommer vi att ha nazister om 400 år som moraliska föredömen, när blodet från Förintelsen sköljts bort från deras händer, så som de kristna lyckats tvaga sina händer?
Denna hemska text avslutar jag med att parafrasera en lika hemsk mening, hämtad från Elisabeth Åsbrinks bok ’Övergivenheten’ (2020:254):
'Vi har glömt att vi har glömt’.
Den 5 maj 2021
Sven-Olof Yrjö Collin