Principen borde vara självklar: I den mån ett självständigt land inte angriper eller trovärdigt hotar med ett angrepp på ett annat land eller på sin egen befolkning, har inget annat land eller organisation, rätt att starta ett krig mot det landet genom en invasion.
Lika självklart borde principen om likvärdighet gälla, att de åtgärder som sätts in mot ett land som förgriper sig på den första principen, skall tillämpas på alla angripare.
USA och UK, med några andra, t ex Danmark, i en ’allians av de villiga’, invaderade Irak med argumentet av de-militarisera landet som de såg som ett hot mot världen. De skulle ta bort de vapen som en oberoende kommission tidigare hade funnit, att de inte fanns, och som det senare visade sig, inte fanns där. Knappt 100.000 irakier dog direkt under och som resultat av invasionen, medan överdödligheten i landet beräknades till cirka 600.000 irakier. Landet har ännu inte rest sig ur askan av kriget.
Rysslands invasion görs för att de-militarisera Ukraina, ty Ryssland upplever Ukraina som ett hot, eller snarare, ett potentiellt hot mot Ryssland. Hitintills har 350 civila dött enligt FN, medan Ukraina har meddelat 2000 civilas död. Hur många soldater som mördats, vet jag inte. Ryssland är ännu långt från den mördarmaskin som ’alliansen av de villiga’ var.
USA, UK och Danmark drabbades inte alls av sanktioner, medan Ryssland idag utestängs från allt. Det senare är korrekt, medan faktumet att Ryssland och ’alliansen av de villiga’, behandlas så olika, är gränslöst hyckleri.
Det finns stora likheter mellan dagens kris, fram till krigets utbrott, och Kubakrisen 1962. USSR kom för nära USA med atomvapen, och USA sade stopp, med hot. USSR:s ledning sade att de drar sig tillbaka om USA tar bort lite kärnvapen från Turkiet. Så gjordes i hemlighet. Ingen, absolut ingen! brydde sig om det självständiga landet Kuba, och vad de ville och ansåg. Kuba var blott en plats för stormakterna. Men konflikten löstes av skickliga politiker. De saknas idag, med Putin och Biden i spetsen för två misslyckande politikerkader.
Det finns en grundläggande skillnad mellan NATO och Rysslands allierade. Medan NATO får ansökningar för medlemskap, inlemmar Ryssland sina allierade. Graden av frivillighet är således enormt stor, varför NATO framstår som en betydligt mer legitim allians än den ryska.
NATO har varit oerhört framgångsrik, och därmed ramat in Ryssland. När Ryssland nu tycker sig ha växt i styrka, vill de ha tillbaka den gamla friheten, den som USA åtnjöt så tydligt vid Kubakrisen, att ha buffertar mellan stormakterna. Men den vill NATO inte ge till Ryssland. NATO har inte sagt att Ukraina inte kan bli medlem, och därvid hänvisat till en princip som var sagolikt frånvarande under Kuba-krisen, varje självständigt lands rätt att själv bestämma.
USA använder sig inte av principen om självständiga staters frihet, vilket de visade i Kuba, Irak, Afghanistan, Vietnam, Chile. För dem är principen pragmatisk, att användas vid behov. Som idag. De är därför blott principlösa gaphalsar som, genom sitt agerande, inte har lyckats med det som politikerna lyckades med 1962, att förhindra krig.
Ta inte miste. Det som görs mot Ryssland är rätt. Men det borde göras mot alla som bryter så flagrant mot principer som Ryssland gör.
Ta inte miste. Stormakterna har sitt sätt att fungera, som endast följer en princip, deras eget väl. Allt tal om frihet och andra höga värden, är blott nys och dimridåer.
Den 5 mars 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Lika självklart borde principen om likvärdighet gälla, att de åtgärder som sätts in mot ett land som förgriper sig på den första principen, skall tillämpas på alla angripare.
USA och UK, med några andra, t ex Danmark, i en ’allians av de villiga’, invaderade Irak med argumentet av de-militarisera landet som de såg som ett hot mot världen. De skulle ta bort de vapen som en oberoende kommission tidigare hade funnit, att de inte fanns, och som det senare visade sig, inte fanns där. Knappt 100.000 irakier dog direkt under och som resultat av invasionen, medan överdödligheten i landet beräknades till cirka 600.000 irakier. Landet har ännu inte rest sig ur askan av kriget.
Rysslands invasion görs för att de-militarisera Ukraina, ty Ryssland upplever Ukraina som ett hot, eller snarare, ett potentiellt hot mot Ryssland. Hitintills har 350 civila dött enligt FN, medan Ukraina har meddelat 2000 civilas död. Hur många soldater som mördats, vet jag inte. Ryssland är ännu långt från den mördarmaskin som ’alliansen av de villiga’ var.
USA, UK och Danmark drabbades inte alls av sanktioner, medan Ryssland idag utestängs från allt. Det senare är korrekt, medan faktumet att Ryssland och ’alliansen av de villiga’, behandlas så olika, är gränslöst hyckleri.
Det finns stora likheter mellan dagens kris, fram till krigets utbrott, och Kubakrisen 1962. USSR kom för nära USA med atomvapen, och USA sade stopp, med hot. USSR:s ledning sade att de drar sig tillbaka om USA tar bort lite kärnvapen från Turkiet. Så gjordes i hemlighet. Ingen, absolut ingen! brydde sig om det självständiga landet Kuba, och vad de ville och ansåg. Kuba var blott en plats för stormakterna. Men konflikten löstes av skickliga politiker. De saknas idag, med Putin och Biden i spetsen för två misslyckande politikerkader.
Det finns en grundläggande skillnad mellan NATO och Rysslands allierade. Medan NATO får ansökningar för medlemskap, inlemmar Ryssland sina allierade. Graden av frivillighet är således enormt stor, varför NATO framstår som en betydligt mer legitim allians än den ryska.
NATO har varit oerhört framgångsrik, och därmed ramat in Ryssland. När Ryssland nu tycker sig ha växt i styrka, vill de ha tillbaka den gamla friheten, den som USA åtnjöt så tydligt vid Kubakrisen, att ha buffertar mellan stormakterna. Men den vill NATO inte ge till Ryssland. NATO har inte sagt att Ukraina inte kan bli medlem, och därvid hänvisat till en princip som var sagolikt frånvarande under Kuba-krisen, varje självständigt lands rätt att själv bestämma.
USA använder sig inte av principen om självständiga staters frihet, vilket de visade i Kuba, Irak, Afghanistan, Vietnam, Chile. För dem är principen pragmatisk, att användas vid behov. Som idag. De är därför blott principlösa gaphalsar som, genom sitt agerande, inte har lyckats med det som politikerna lyckades med 1962, att förhindra krig.
Ta inte miste. Det som görs mot Ryssland är rätt. Men det borde göras mot alla som bryter så flagrant mot principer som Ryssland gör.
Ta inte miste. Stormakterna har sitt sätt att fungera, som endast följer en princip, deras eget väl. Allt tal om frihet och andra höga värden, är blott nys och dimridåer.
Den 5 mars 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
