I det forna Sovjetunionen gavs obligatorisk utbildning i marxism-leninism. Det gjordes för att säkerställa att ungdomen växte upp till att bli ansvarsfulla människor som skulle, genom att följa marxism-leninismen, bidra till en bättre värld.
Idag undervisar jag på ett universitet i Ukraina, den forna Sovjetrepubliken, där devisen Sapere aude inte blott är skriven på draperiet på universitetets aulascen, utan tillämpas fullt ut. Till skillnad från i Sverige, där jag ombetts att inte ta ut svängarna så mycket genom att be studenterna kritisk reflektera över samhälleliga sanning, som t ex jämställdhet, har både lärare och studenter i Ukraina varit engagerade i mina diskussioner, där argument kritiskt prövats. Kanske de Ukraina vakar sin nyvunna frihet, då de vet vad politisk skolning var.
Vi har politisk skolning i Sverige. Vi har sovjetisk anda idag. Idag får studenter finna sig i att indoktrineras på vissa universitet och högskolor. Ty anstalterna har bestämt att deras studenter skall bli ansvarsfulla människor, med de rätta åsikterna, med de rätta värderingarna, med det rätta tänkandet:
“– Vår strategi är att våra elever inte bara ska lämna oss med mycket kunskap, utan att de ska gå ut i arbetslivet som ansvarsfulla människor med kunskap och redskap för att kunna bidra till en bättre värld, säger Olof Johansson-Stenman, prodekan vid Handelshögskolan i Göteborg.” (https://miljo-utveckling.se/hallbarheten-tar-plats-pa-handelshogskolorna/2/)
Det som avses är FN:s politiska indoktrineringsprojekt i hållbarhet, kallat PRME (Principles for Responsible Management Education). Deras indoktrineringsambitioner uttalas tydligt: “As a platform to raise the profile of sustainability in schools around the world, PRME equips today's business students with the understanding and ability to deliver change tomorrow.” (https://www.unprme.org/about)”. För FN är detta ett korrekt och helt legitimt projekt. Så som Sovjetunionens utbildning i marxism-leninism var. Ty FN är, likt den sovjetiska staten, en politisk organisation, med politiska mål.
För en akademisk institution är PRME dödskyssen, ty en akademisk institution skall blott och enbart ha kritisk vetenskaplig kunskap för sina ögon. De skall varken verka för hållbarhet eller rasrenhet. De skall blott och enbart verka för den vetenskapliga kunskapen och det kritiska tänkandet. De skall verka utan politiska restriktioner eller direktiv, hur behjärtansvärda de än är, som hållbarhet eller kommunism eller rasrenhet.
I Sverige har ett antal akademiska anstalter antagit PRME som sitt, dvs de förödmjukar sitt akademiska namn och anda genom att underkasta sig FN:s politiska mål och blir en del av FN:s politiska styrning. Dessa anstalter har blivit indoktrineringsanstalter.
Indoktrineringsanstalterna, som i kontrakt har utlovat obligatorisk indoktrinering, helt i stil med Sovjetrepublikernas skolning i marxism-leninism är (vad jag vet):
Listan av akademisk skam
Sveriges Lantbruksuniversitet
Jönköping University
Karlstads universitet
Lunds universitet
Handelshögskolan i Stockholm
Handelshögskolan i Göteborg
Stockholms universitet
Örebro universitet
Högskolan Kristianstad
Umeå universitet
Detta är en lista av akademisk skam. Det är en lista av de som vänt Upplysningens insikt ryggen, att våga tänka själv. Det är en lista av dem som oblygt och helt öppet bedriver en sovjetiskt-inspirerad skolning i det rätta, det som ger ’ansvarstagande’ människor i framtiden.
Indoktrineringsanstalterna kan hävda att studenterna önskar det. Så som säkert många studenter önskade skolning i marxism-leninism, för att de trodde på det eller för att de insåg att det ökade deras chanser i samhället.
Indoktrineringsanstalterna kan hävda att skolning i hållbarhetens idé är nödvändigt för det framtida hållbara samhället. Så som det hävdades att skolning i marxism-leninism var nödvändigt för det framtida kommunistiska samhället.
Indoktrineringsanstalterna kan hävda att de blott följer statens påbud, som det framgår i Högskolelagens 5 paragraf, gemenligt kallad Goebbelsparagrafen, just för att den låter staten förödmjuka den akademiska friheten genom att stampa på akademisk frihet med sin hållbarhetsstövel: ” ”Högskolorna ska i sin verksamhet främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö, ekonomisk och social välfärd och rättvisa.” Så som det var en självklarhet för den Sovjetiska diktaturen att föreskriva bildning i marxism-leninism.
Jag är avskedad p g a mitt motstånd mot att transformera Högskolan Kristianstad till en indoktrineringsanstalt. Hade jag fått råda hade Högskolan Kristianstad aldrig stått på akademins skamlista. Som jag fick erfara genom avsked, är hållbarhetens lakejer villiga till starka handlingar, så som kommunismens lakejer var villiga att agera med styrka mot de som inte fann sig i indoktrineringsnormen. Skillnaden är att jag fick åka hem, medan motståndarna till indoktrineringen i marxism-leninism fick åka till Sibirien, eller till kyrkogården.
Kämparna för akademisk frihet, och därmed kämparna mot hållbarhetsindoktrinering, har dock inget inflytande, varför effekten lär bli densamma. Hållbarhet i Sverige och marxism-leninism i Sovjetunionen. Och förödmjukade akademiska anstalter.
Akademisk frihet idag förefaller vara den jag har, pensionen, som gör att jag kan betacka mig för att vara involverad i verksamheter med politruker som föreskriver utbildningens och forskningens innehåll.
Den 28 september 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
Idag undervisar jag på ett universitet i Ukraina, den forna Sovjetrepubliken, där devisen Sapere aude inte blott är skriven på draperiet på universitetets aulascen, utan tillämpas fullt ut. Till skillnad från i Sverige, där jag ombetts att inte ta ut svängarna så mycket genom att be studenterna kritisk reflektera över samhälleliga sanning, som t ex jämställdhet, har både lärare och studenter i Ukraina varit engagerade i mina diskussioner, där argument kritiskt prövats. Kanske de Ukraina vakar sin nyvunna frihet, då de vet vad politisk skolning var.
Vi har politisk skolning i Sverige. Vi har sovjetisk anda idag. Idag får studenter finna sig i att indoktrineras på vissa universitet och högskolor. Ty anstalterna har bestämt att deras studenter skall bli ansvarsfulla människor, med de rätta åsikterna, med de rätta värderingarna, med det rätta tänkandet:
“– Vår strategi är att våra elever inte bara ska lämna oss med mycket kunskap, utan att de ska gå ut i arbetslivet som ansvarsfulla människor med kunskap och redskap för att kunna bidra till en bättre värld, säger Olof Johansson-Stenman, prodekan vid Handelshögskolan i Göteborg.” (https://miljo-utveckling.se/hallbarheten-tar-plats-pa-handelshogskolorna/2/)
Det som avses är FN:s politiska indoktrineringsprojekt i hållbarhet, kallat PRME (Principles for Responsible Management Education). Deras indoktrineringsambitioner uttalas tydligt: “As a platform to raise the profile of sustainability in schools around the world, PRME equips today's business students with the understanding and ability to deliver change tomorrow.” (https://www.unprme.org/about)”. För FN är detta ett korrekt och helt legitimt projekt. Så som Sovjetunionens utbildning i marxism-leninism var. Ty FN är, likt den sovjetiska staten, en politisk organisation, med politiska mål.
För en akademisk institution är PRME dödskyssen, ty en akademisk institution skall blott och enbart ha kritisk vetenskaplig kunskap för sina ögon. De skall varken verka för hållbarhet eller rasrenhet. De skall blott och enbart verka för den vetenskapliga kunskapen och det kritiska tänkandet. De skall verka utan politiska restriktioner eller direktiv, hur behjärtansvärda de än är, som hållbarhet eller kommunism eller rasrenhet.
I Sverige har ett antal akademiska anstalter antagit PRME som sitt, dvs de förödmjukar sitt akademiska namn och anda genom att underkasta sig FN:s politiska mål och blir en del av FN:s politiska styrning. Dessa anstalter har blivit indoktrineringsanstalter.
Indoktrineringsanstalterna, som i kontrakt har utlovat obligatorisk indoktrinering, helt i stil med Sovjetrepublikernas skolning i marxism-leninism är (vad jag vet):
Listan av akademisk skam
Sveriges Lantbruksuniversitet
Jönköping University
Karlstads universitet
Lunds universitet
Handelshögskolan i Stockholm
Handelshögskolan i Göteborg
Stockholms universitet
Örebro universitet
Högskolan Kristianstad
Umeå universitet
Detta är en lista av akademisk skam. Det är en lista av de som vänt Upplysningens insikt ryggen, att våga tänka själv. Det är en lista av dem som oblygt och helt öppet bedriver en sovjetiskt-inspirerad skolning i det rätta, det som ger ’ansvarstagande’ människor i framtiden.
Indoktrineringsanstalterna kan hävda att studenterna önskar det. Så som säkert många studenter önskade skolning i marxism-leninism, för att de trodde på det eller för att de insåg att det ökade deras chanser i samhället.
Indoktrineringsanstalterna kan hävda att skolning i hållbarhetens idé är nödvändigt för det framtida hållbara samhället. Så som det hävdades att skolning i marxism-leninism var nödvändigt för det framtida kommunistiska samhället.
Indoktrineringsanstalterna kan hävda att de blott följer statens påbud, som det framgår i Högskolelagens 5 paragraf, gemenligt kallad Goebbelsparagrafen, just för att den låter staten förödmjuka den akademiska friheten genom att stampa på akademisk frihet med sin hållbarhetsstövel: ” ”Högskolorna ska i sin verksamhet främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö, ekonomisk och social välfärd och rättvisa.” Så som det var en självklarhet för den Sovjetiska diktaturen att föreskriva bildning i marxism-leninism.
Jag är avskedad p g a mitt motstånd mot att transformera Högskolan Kristianstad till en indoktrineringsanstalt. Hade jag fått råda hade Högskolan Kristianstad aldrig stått på akademins skamlista. Som jag fick erfara genom avsked, är hållbarhetens lakejer villiga till starka handlingar, så som kommunismens lakejer var villiga att agera med styrka mot de som inte fann sig i indoktrineringsnormen. Skillnaden är att jag fick åka hem, medan motståndarna till indoktrineringen i marxism-leninism fick åka till Sibirien, eller till kyrkogården.
Kämparna för akademisk frihet, och därmed kämparna mot hållbarhetsindoktrinering, har dock inget inflytande, varför effekten lär bli densamma. Hållbarhet i Sverige och marxism-leninism i Sovjetunionen. Och förödmjukade akademiska anstalter.
Akademisk frihet idag förefaller vara den jag har, pensionen, som gör att jag kan betacka mig för att vara involverad i verksamheter med politruker som föreskriver utbildningens och forskningens innehåll.
Den 28 september 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
