En högskola eller universitet består av två organisationer, den professionella och den administrativa. Under Universitetets tid, med levande kollegium, gick personer tillfälligtvis från den professionella organisationen till den administrativa, där den professionella var överordnad den administrativa. Idag, när Universitetet som organisationsidé är svag, tror jag att man kan observera dessa övergångar från den ena organisationen till den andra, som tecken på en individs styrka, och därigenom förväntat beteende.
Den administrativa organisationen hämtar sina chefer från den professionella organisationen. Så långt är allt bra. Men nu kommer signaler som man skall vara uppmärksam på.
- Om det är en person som går över till den administrativa organisationen och som kommit högt i den professionella organisationen, kan det vara så att den personen antingen har en strategi för utveckling av universitetet, eller anser det vara dennes plikt att göra sin tjänst. Utvecklaren kommer kanske att vara hård, för att genomdriva sin strategi, men förutsägbar, eftersom den har ett mål, nämligen utveckling. Pliktmänniskan kommer att vara mjukare, följandes sin plikt, men utan stark vilja till förändring, ty den skall ju snart gå tillbaka igen. Bägge har en reträttplats, den professionella organisationen, och i den har den personer som respekterar den p g a professionens respekt för de professionella. Medan bägge är starka, är de tämligen ofarliga, den ena för den är förutsägbar, den andre, för att den inte söker förändring.
- Om det är en person som inte kommit högt i den professionella organisationen, kan man misstänka att den agerar kompensatoriskt, eller att den söker resurser i den administrativa organisationen för att befrämja sitt avancemang i den professionella organisationen. Den senare kommer förvisso att dränera organisationen på resurser för sin egen utvecklings skull, men kan inte förväntas vara så farlig, då den planerar att komma tillbaka till de professionella. Den som är kompensatorisk är däremot farlig, ty den kommer att utnyttja organisationen för att få behålla eller stärka sin administrativa position. Den kommer att vara den hemska mellanchefen, som slår nedåt och smilar uppåt, eftersom dess plats är given av någon ovanför den själv. Den kommer att sitta vid den administrativa sidans bordskant, tittande på de professionella, som sitter på den andra sidan. Den kommer att skapa en klyfta, och samla resurser till den administrativa sidan, eftersom det är dennes plats, och kommer så att förbli, om den lyckas tillfredsställa de över denne. Det är en farlig individ för de i den professionella organisationen, ty de senare är blott medel för denne.
- Om personen som gjort sin övergång, kämpar för att stanna kvar i den administrativa organisationen, indikerar det att den insett att den inte kommer att få en uppburen plats i den professionella organisationen. Den kanske är misslyckad som forskare eller som lärare, eller, än värre, misslyckad i bägge delarna. Det är den svagaste, och med tillgång till organisationens makt, därför den farligaste.
Se därför på personen du har framför dig. Om den har höga akademiska kvalifikationer och går in och ur administrativa positioner, är den ofarlig. Ju lägre akademiska kvalifikationer, och ju mer den tenderar att stanna kvar i administrativa positioner, desto farligare är den, ty den är den svagaste, men med tillgång till organisationens resurser.
Universitetets tragedi är att man lämnat kollegiets rotationsprincip, att akademikerna går in och ut ur administrationen, och istället lämnat organisationen till de som går in, och sedan stannar i administrationen. Den tragedin amplifieras när de administrativa chefspositionerna tillsätts av administratörerna, och inte av kollegiet.
Öllsjö den 23 augusti 2019