Kåra bar honom med styrka och intensitet, upp till de himmelska salarna. Hon förde honom inför Freja, som hon gjorde med alla kämpar. Bakom Freja såg han hennes väldiga Folkvång. Därinne, i Sätesrymmer, kunde han skymta Hegel, som svingade sitt dialektiska svärd i envig mot Marx, som försvarade sig med en väldig hammare i höger hand och en skära i vänster hand.
Freja sade till honom:
- Jag välkomnar dig till Sätesrymmer. Här får du ett säte där du kan utkämpa dina akademiska strider med kraft och med glädje. Den glädje som kommer genom att andra kommer att kämpa mot dig, i en god och munter envig. Mången befruktning kommer att ske. Därför väljer jag dig till att ta plats i min boning.
Kåra släppte taget om honom, och den forne slagne kunde nu stå. Han kände hur hans forna kraft var tillbaka. Han kände sig väl rustad att gå in i Sätesrymmer och börja envigen som skall fortgå till Ragnarök.
Freja var emellertid inte färdig i sitt tal, utan fortsatte:
- Jag vet varför du föll. Du var dåligt rustad för den strid som står idag. Du bar det rationella argumentets sköld och förnuftets svärd. De vapnen skapades av Upplysningen och har vunnit många strider. Men idag härjar Viljans Triumf, där upplevelsen av kulisserna och massans lydnad och underkastelse, ja, det som en av de som dräpte dig kallade lojalitet, är de främsta stridsvapnen. På ditt baner, som du för med dig till min sal, som där kommer att pryda sin plats vid ditt säte, står ’Sapere aude, dicere aude’, Våga tänka själv och våga tala, medan baneret som dina banemän och banekvinnor bar, har texten ’Skall lyda’.
Han dristade sig en fråga till Freja:
- Är då allt förlorat?
Freja skrattade och sade:
- Jag, som är fruktbarhetens gudinna, skulle väl jag tvivla på vår rättmätiga kamp? Jag förstår att du, som idag föll i stridslarmet, känner ett tvivel. Men när vi sitter i våra säten kommer ditt tvivel att försvinna, ty du kommer att se det jag redan har sett. Striden fortsätter. Stridslarmet har inte lagt sig. Det bara ljuder på annat sätt. Du har ju befruktat andra som för striden vidare. Starka sköldmöar som Pernilla, Anna, Elin, Yuliya, Sanna, Nora, Emidia och Karin, för din och vår kamp vidare. Kämpar med väldigt skägg som Tobbe och med väldig intensiv kraft som Timur och Jonas, formerar sig i striden. Du har lärt dem att föra vapnen. Men, om du ursäktar lite kritik. I livet var du en bärsärk, en som med stor kraft, men utan list, rusade argumenterande in i striden. List, det som du saknade, som var din akilleshäl, har dessa sköldmöar och kämpar.
- Säg mig då, Freja, eftersom jag saknar list, vad är då denna list?
- Om det skall jag och andra berätta vid elden i Sätesrymmer. Men jag kan redan idag nämna exempel som sköldmuren, anfall i ryggen och den trojanska hästen. Samtliga är mer listiga sätt att besegra en armé av lydande övermäktiga, istället för att som bärsärk rusa mot fienden.
Freja fortsatte:
- Sköldmuren är att man innesluter sin armé bakom sina sköldar, Valkyrians blomma, som skyddar gruppen av sköldmöar och kämpar. Trots pilar och spjut, kan man ta sig fram, genom att man sammanhållet håller upp sina sköldar. Du har ju själv framhållit sköldmuren, men du kallade den för ’bubblan’, att hålla sig tätt tillsammans. Men den visdomen glömde du på stridsfältet.
- Du har rätt Freja, att jag trodde på bubblan när man var svag, men att man sedan, när man blivit stark, kunde mötas på det öppna fältet. Ja, jag var naiv i min tro att man med öppenhet kunde få över deras folk på vår sida.
- Det andra är anfallet i ryggen. Man lurar fram dem, men har en grupp som går runt och anfaller dem i ryggen. De står med byråkratins vapen riktade mot din grupp. Men deras ryggar är nakna. Det är där vi sätter in kunskapen och det rationella samtalet, och gör ned dem.
- Ja, jag medger att ett anfall i ryggen har jag aldrig använt då jag finner anfall i ryggen som en feghet och uselhet.
- Är det då uselt att vinna ett slag? undrade Freja uppfordrande. Och hon lade till: Våra fiender använder den listen.
- Och den tredje listen, den trojanska hästen, den känner jag från grekernas visor. Att ta sig in i fiendelägret under skepnad av en utsmyckad häst.
Freja sken upp inför hans insikt:
- Att ta sig in i fiendelägret, maskerad som dem, se ut som och agera som dem, till synes agera som dem, det är en mycket framgångsrik taktik. När tillräckligt många av oss, de rättrådiga, är inom fiendens läger, slår vi till och svingar våra svärd och skickar våra pilar mot dem. Det är förvisso en riskabel taktik, men ack så elegant.
- Men, tillade Freja, det är svårt för bärsärkar som du att röra dig i fiendens läger, att gå med svärdet i slidan, och le mot fienden. Sådana som du drar ditt svärd och försöker omedelbart stöta det i fienden.
- En fiende är alltid en fiende, sade den fallne i ett fåfängt försök att motivera sitt kämpande.
Freja strök sin hand över hans huvud i en kärleksfull gest.
- Ack du fallne, du har nu gjort ditt. Andra fortsätter kampen. Du får nu gå in till ditt säte och driva ner din stolta fana vid sätets sida. Andra bär ditt baner vidare.
Han gick in i Sätesrymmer. Besviken över att vara fallen, men glad över att komma till sina likar.
Den 4 januari 2021
Sven-Olof Collin