Människan är ett socialt djur med förnuft. Det, tillsammans med vårt språk, har varit vår framgångs orsaker. Men de utgör också vår tragedi.
Socialt innebär att vara och känna sammanhang med andra. Bland de största känslor vi har, är när vi känner oss tillsammans med många, vi blir ett. På en fotbollsmatch, när vi sjunger nationalsången, när vi går med vår familj på stranden. Äktenskapet beskrivs också som att två blir ett.
Förnuftet är den förmågan vi har som ger samband, som kan ge mening, att äpplen som lossnar från trädet, faller nedåt, att en människa som jag hotar, hotar tillbaka. Det är vår förmåga att fånga lagbundenhet och därmed att förstå. Orsak-verkan-lagen är bland förnuftets högsta förmågor. Den föreskriver orsak, att det finns en poäng med saker som sker, oftast kausal, dvs att det fanns något tidigare. Men det slår över till att bli teleologiskt, dvs att skeendet var skapat av en avsikt, ett syfte, något som skall uppnås. Att det finns en mening.
Man har förklarat religionens plats i människors liv som ett sätt att hantera framför allt detta med mening. Varför finns jag och vad är meningen med mitt liv, är förnuftsdrivna frågor.
Ett svar är tämligen enkelt. Jag finns för att mina föräldrar ville ha ett barn eller för att de skyddade sig dåligt när lustan tog över. Mitt liv är meningslöst, precis som alla andra individuella liv. Däremot fyller mitt liv en funktion, främst att se till att mina barn får goda förutsättningar i sina liv.
Det är ett svar som saknar mening, men har funktion, och som rymmer en ocean av ensamhet. Jaget är ensam och ingår inte i något. Möjligen i en familj.
Men somliga nöjer sig inte med den förklaringen. De värsta är de som vill ha ett stort sammanhang och mening i sitt liv. De kan inte få det enligt det enkla svaret, så de får hitta på det.
Dessa är de religiösa. Den som mycket bra beskrivet de religiösa är Dave Allen, en irländsk komiker. Så här förklarar han det.
https://www.youtube.com/watch?v=HWhfrs0pbMg
Vi, med det enkla svaret, famlar omkring, men inser att det är meningslöst. Den religiöse lurar sig själv, och har snart skapat präster och böcker, som berättar om den frånvarande svarta katten. De hittar på en svart katt, som vi andra vet inte finns där. Den svarta katten ger dem sinnesro. Den fyller dem med mening och med sammanhang.
Om det blott hade stannat vid det. Men människan betalar ett fruktansvärt pris för att få mening och sammanhang. Hon betalar med det som är hon, Friheten.
Friheten är ensamheten, att vara till utan avsikt, utan mening, och utan sammanhang. Det är människan som kan välja, som är fri att agera. Men den religiöse söker mening och sammanhang, vilket hon absurt nog får genom att utöva sin frihet genom att vända sin rygg till friheten. Hon underkastar sig den svarta katten. En människa med mening och med sammanhang är en lydande, underkastad människa.
De kristna bär synden, framför allt protestanterna, som är människans avvikelse från den svarta katten. Denna avvikelse, som ju är uttryck för människans frihet, den som gjorde det möjligt för henne att skapa den svarta katten, är en börda, som visar att hon har en relation till den svarta katten. Judarnas relation är mindre den av synd och mer den ständiga kampen mot den oförstående guden. Tevje, som i Spelman på taket, undrar varför inte han kunde få lite mer rikedom av guden, som ju avgör allt. Muslimerna är mer rättfram och har i namnet på sin religion, islam, just underkastelse. Människan vänder sin frihet ryggen och underkastar sig den svarta katten. Visst kan man äta griskött idag, ty uppfödningen och slakten är underkastad mycket stränga normer av staten och uppfödarna. Men guden har ju nu för en gång och för alltid, förbjudit ätandet av gris. Därför äter inte muslimen griskött. Likt de underkastade judarna.
Priset för sammanhang och mening är att avsäga sig det som vi, med det enkla svaret, anser vara människans fundament, hennes ensamhet och därmed hennes Frihet.
Öllsjö den 5 juli 2019
Socialt innebär att vara och känna sammanhang med andra. Bland de största känslor vi har, är när vi känner oss tillsammans med många, vi blir ett. På en fotbollsmatch, när vi sjunger nationalsången, när vi går med vår familj på stranden. Äktenskapet beskrivs också som att två blir ett.
Förnuftet är den förmågan vi har som ger samband, som kan ge mening, att äpplen som lossnar från trädet, faller nedåt, att en människa som jag hotar, hotar tillbaka. Det är vår förmåga att fånga lagbundenhet och därmed att förstå. Orsak-verkan-lagen är bland förnuftets högsta förmågor. Den föreskriver orsak, att det finns en poäng med saker som sker, oftast kausal, dvs att det fanns något tidigare. Men det slår över till att bli teleologiskt, dvs att skeendet var skapat av en avsikt, ett syfte, något som skall uppnås. Att det finns en mening.
Man har förklarat religionens plats i människors liv som ett sätt att hantera framför allt detta med mening. Varför finns jag och vad är meningen med mitt liv, är förnuftsdrivna frågor.
Ett svar är tämligen enkelt. Jag finns för att mina föräldrar ville ha ett barn eller för att de skyddade sig dåligt när lustan tog över. Mitt liv är meningslöst, precis som alla andra individuella liv. Däremot fyller mitt liv en funktion, främst att se till att mina barn får goda förutsättningar i sina liv.
Det är ett svar som saknar mening, men har funktion, och som rymmer en ocean av ensamhet. Jaget är ensam och ingår inte i något. Möjligen i en familj.
Men somliga nöjer sig inte med den förklaringen. De värsta är de som vill ha ett stort sammanhang och mening i sitt liv. De kan inte få det enligt det enkla svaret, så de får hitta på det.
Dessa är de religiösa. Den som mycket bra beskrivet de religiösa är Dave Allen, en irländsk komiker. Så här förklarar han det.
https://www.youtube.com/watch?v=HWhfrs0pbMg
Vi, med det enkla svaret, famlar omkring, men inser att det är meningslöst. Den religiöse lurar sig själv, och har snart skapat präster och böcker, som berättar om den frånvarande svarta katten. De hittar på en svart katt, som vi andra vet inte finns där. Den svarta katten ger dem sinnesro. Den fyller dem med mening och med sammanhang.
Om det blott hade stannat vid det. Men människan betalar ett fruktansvärt pris för att få mening och sammanhang. Hon betalar med det som är hon, Friheten.
Friheten är ensamheten, att vara till utan avsikt, utan mening, och utan sammanhang. Det är människan som kan välja, som är fri att agera. Men den religiöse söker mening och sammanhang, vilket hon absurt nog får genom att utöva sin frihet genom att vända sin rygg till friheten. Hon underkastar sig den svarta katten. En människa med mening och med sammanhang är en lydande, underkastad människa.
De kristna bär synden, framför allt protestanterna, som är människans avvikelse från den svarta katten. Denna avvikelse, som ju är uttryck för människans frihet, den som gjorde det möjligt för henne att skapa den svarta katten, är en börda, som visar att hon har en relation till den svarta katten. Judarnas relation är mindre den av synd och mer den ständiga kampen mot den oförstående guden. Tevje, som i Spelman på taket, undrar varför inte han kunde få lite mer rikedom av guden, som ju avgör allt. Muslimerna är mer rättfram och har i namnet på sin religion, islam, just underkastelse. Människan vänder sin frihet ryggen och underkastar sig den svarta katten. Visst kan man äta griskött idag, ty uppfödningen och slakten är underkastad mycket stränga normer av staten och uppfödarna. Men guden har ju nu för en gång och för alltid, förbjudit ätandet av gris. Därför äter inte muslimen griskött. Likt de underkastade judarna.
Priset för sammanhang och mening är att avsäga sig det som vi, med det enkla svaret, anser vara människans fundament, hennes ensamhet och därmed hennes Frihet.
Öllsjö den 5 juli 2019
RSS-flöde
