bibeln är grunden för kristendomen, toran för judendomen och koranen för islam. Dessa tre abrahamitiska religioner brukar slå sig för bröstet och hävda att de är mästare av moral. De kristna slår sig för bröstet och med hänvisning till Webers bok, hävdar att det var en kristen, förvisso protestantisk moral, som gav oss kapitalismen.
Alla abrahamitiska religioner har ränteförbud. Judarna var, eller snarare, tvingades vara smidiga, för överlevnads skull, och då de redan var bespottade, fick de ägna sig åt ränta. Men strax bröts motståndet ner och även kristna fick ta ränta. I islam finns räntan som fenomen, men inte som begrepp. Det är ju en religion som ligger många hundra år efter i sin anpassning, dvs i sin reformering.
Dessa religioner har sina urkunder, varifrån de tar, för tillfället lämpliga delar. Det är få kristna idag som följer gamla testamentets gillande av hur man behandlar bihustrur, att ge dem till andra män för att bli våldtagna. De flesta kristna idag accepterar de profana normerna att slaveri är fel, att månggifte är fel och att våldtäkt är fel.
Idag har t o m den svenska protestantiska kyrkan lagt undan Paulus hävdande att kvinnan tige i församlingen och accepterat att kvinnor kan bli präster. Det skedde så sent som 1958. Idag har kyrkan en ärkebiskop som är kvinna. Och som har ett valspråk: Gud är större. Vilket är så sagolikt falskt, att blott en vidskeplig kan få säga det och undgå att bli föraktad.
Ty hon är ju ärkebiskop, inte p g a gud eller p g a kyrkan, utan trots gud och kyrkan. Hon är ärkebiskop p g a samhället och den profana moralen. Det var inte religionen eller kyrkan eller guden, den som är större, som pressade fram kvinnliga präster, och därmed en möjlighet till en kvinnlig ärkebiskop. Det var det profana samhället, med sin profana moral, som besegrade guden, den som är större, kyrkan och religionen. Det tog ungefär 1920 år, men sedan hade samhällets moral knäckt den religiösa moralen. Guden visade sig vara mindre än samhället och kunde inte stå emot dess profana moral, att kvinnan och mannen är lika.
Religionerna måste, i den mån de inte kan hålla makten över samhället, anpassa sig till samhället. Det blir inte mycket av en kyrka i dag, om den har det judisk-kristna beteendet kring våldtäkt. Den delen av den heliga skriften lägger man smidigt åt sidan och hävdar att det är ett historiskt och inte ett religiöst faktum.
De plockar helt enkelt från skrifterna, det som passar sig för tillfället. De är som barnen som plockar russinen ur kakan och lämnar kakan på fatet. Det som passar sig för tillfället beror på styrkan i samhället. Idag, i Europa, har samhället blivit oerhört starkt. Därför har de europeiska kyrkorna fått lägga undan mycket av de heliga skrifterna, ja, den absoluta merparten av det gamla testamentet är bortlagt. Idag kan ju kristna t o m äta både gris och räka. Däremot gnisslar det oerhört gentemot muslimerna, som inte är vana att vara i profana samhällen.
Men om jag hävdar att det är samhället som avgör vad de tar upp från sina böcker, då har jag också hävdat att det är den profana moralen, den humanistiska, som styr kyrkornas, främst den kristnas, utformning idag. Kyrkan och den idag reellt existerande religionen är utformad av det profana samhället.
Jag hävdar således att i den mån en kyrka är god och fungerar i samhället, beror det inte på deras urkunder och på deras kyrkliga moral, utan trots den. Ty deras moderna moral är en funktion av det profana. Religionen, den idag existerande, är en funktion av det profana, inte det heliga.
Den 9 juni 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
Alla abrahamitiska religioner har ränteförbud. Judarna var, eller snarare, tvingades vara smidiga, för överlevnads skull, och då de redan var bespottade, fick de ägna sig åt ränta. Men strax bröts motståndet ner och även kristna fick ta ränta. I islam finns räntan som fenomen, men inte som begrepp. Det är ju en religion som ligger många hundra år efter i sin anpassning, dvs i sin reformering.
Dessa religioner har sina urkunder, varifrån de tar, för tillfället lämpliga delar. Det är få kristna idag som följer gamla testamentets gillande av hur man behandlar bihustrur, att ge dem till andra män för att bli våldtagna. De flesta kristna idag accepterar de profana normerna att slaveri är fel, att månggifte är fel och att våldtäkt är fel.
Idag har t o m den svenska protestantiska kyrkan lagt undan Paulus hävdande att kvinnan tige i församlingen och accepterat att kvinnor kan bli präster. Det skedde så sent som 1958. Idag har kyrkan en ärkebiskop som är kvinna. Och som har ett valspråk: Gud är större. Vilket är så sagolikt falskt, att blott en vidskeplig kan få säga det och undgå att bli föraktad.
Ty hon är ju ärkebiskop, inte p g a gud eller p g a kyrkan, utan trots gud och kyrkan. Hon är ärkebiskop p g a samhället och den profana moralen. Det var inte religionen eller kyrkan eller guden, den som är större, som pressade fram kvinnliga präster, och därmed en möjlighet till en kvinnlig ärkebiskop. Det var det profana samhället, med sin profana moral, som besegrade guden, den som är större, kyrkan och religionen. Det tog ungefär 1920 år, men sedan hade samhällets moral knäckt den religiösa moralen. Guden visade sig vara mindre än samhället och kunde inte stå emot dess profana moral, att kvinnan och mannen är lika.
Religionerna måste, i den mån de inte kan hålla makten över samhället, anpassa sig till samhället. Det blir inte mycket av en kyrka i dag, om den har det judisk-kristna beteendet kring våldtäkt. Den delen av den heliga skriften lägger man smidigt åt sidan och hävdar att det är ett historiskt och inte ett religiöst faktum.
De plockar helt enkelt från skrifterna, det som passar sig för tillfället. De är som barnen som plockar russinen ur kakan och lämnar kakan på fatet. Det som passar sig för tillfället beror på styrkan i samhället. Idag, i Europa, har samhället blivit oerhört starkt. Därför har de europeiska kyrkorna fått lägga undan mycket av de heliga skrifterna, ja, den absoluta merparten av det gamla testamentet är bortlagt. Idag kan ju kristna t o m äta både gris och räka. Däremot gnisslar det oerhört gentemot muslimerna, som inte är vana att vara i profana samhällen.
Men om jag hävdar att det är samhället som avgör vad de tar upp från sina böcker, då har jag också hävdat att det är den profana moralen, den humanistiska, som styr kyrkornas, främst den kristnas, utformning idag. Kyrkan och den idag reellt existerande religionen är utformad av det profana samhället.
Jag hävdar således att i den mån en kyrka är god och fungerar i samhället, beror det inte på deras urkunder och på deras kyrkliga moral, utan trots den. Ty deras moderna moral är en funktion av det profana. Religionen, den idag existerande, är en funktion av det profana, inte det heliga.
Den 9 juni 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
