bibeln och koranen, religiösa urkunder, berättar för människor hur de skall agera. Jordan Petersen, psykologen från Kanada, blev berömd för sina 12 levnadsregler. I Sverige har vi en lokalförmåga, Micael Dahlen, som lär ut att vi skall tänka på döden och bli bättre på något. De är samtliga rådgivare i regler. De är regelförsäljare.
Dessa regelförsäljare degraderar människor. De avhumaniserar dem. De vänder det moderna ryggen, det som kom genom Upplysningen. De vänder ryggen mot det enda råd som Kant gav, det enda som behövs, det enda som säkerställer oss som människor: våga tänka själv. Ty vad Kant säger, och vad Upplysningen kräver, är att vi slutar vara regelköpare. Vi skall inte försörja regelförsäljare och ge dem en marknad för sina regler. Än mindre skall vi ödsla alla dessa pengar och resurser på regelförsäljarna och deras hus. Istället skall vi visa vår mänsklighet genom att vara våra egna regelmakare.
En sak kan vi ha regelförsäljarna till, nämligen att föreslå en regel. Det förslaget kan vi sedan reflektera kring. Men inte för att följa regeln, utan för att se hur de resonerar kring regeln. Det är Förnuftet, sättet att tänka och att nå en regel, en plikt, som är det viktiga, som är all morals förutsättning. Förmågan att tänka och att våga använda den förmågan, är det som gör oss myndiga och befriade från regelmakarens tyranni.
Regelförsäljarna är i själva verket ganska farliga, ty den mänskliga lättjan, eller uppgivenheten, kan innebära att människor blint följer reglerna, utan att reflektera kring dem. Ja, till detta kommer att de religiösa reglerna innebär ju också att den som inte följer dem, kan dödas här och nu, och den kommer definitivt att ha ett rent helvete i evigheten.
Regelförsäljarna Petersen och Dahlen är fredligare regelförsäljare än bibeln och koranen. De hotar inte med hårda sanktioner. Däremot utlovar de guld och gröna skogar, eller i alla fall, ett värdigt liv, om man följer deras regler.
Regelförsäljarna är som ens föräldrar när man var liten och man utlovades godis om man följde deras direktiv. All regelförsäljning rymmer ett stort eller litet mått av omyndigförklarande av människan. På ett barn kan det vara lämpligt, när barnet är litet, eftersom dess förnuft inte utvecklats. Men mycket tidigt börjar man resonera med ett barn. Inte för att det skall lyda blint, utan för att det skall vara kapabelt att själv ställa upp regler för sitt agerande.
Det viktigaste en förälder kan ge sitt barn, förutom trygghet, är förmågan att resonera. Då ger den barnen förutsättningar för att leva ett liv som en fri individ, en autonom individ. En individ som kanske väljer regeln att inte äta griskött eftersom den inte tycker om hur grisarna lever. Så agerar en myndig människa. En omyndig människa säger att den inte äter griskött eftersom regelmakaren, allah förbjuder det, det är haram.
Vi behöver inga omyndigförklarare, inga regelförsäljare. Däremot kan vi gärna få hjälp i hur vi skall tänka. En förnuftets tränare, som tränar upp vårt förnuft. Det som goda föräldrar gör med sina barn, som lär dem tänka. Inte vad de skall tänka, utan hur de kan tänka.
Förnuftets sista utpost, och dess främsta utpost, är akademierna. Det är därför jag kämpar mot alla försök att få akademierna att säga till folk vad de skall tänka. Nej, akademierna skall vara förnuftets utpost, som övar människor i att tänka. Det är de som envetet, varje dag, skall uppmana folk att våga tänka själva.
Den 28 december 2020
Sven-Olof Collin
Dessa regelförsäljare degraderar människor. De avhumaniserar dem. De vänder det moderna ryggen, det som kom genom Upplysningen. De vänder ryggen mot det enda råd som Kant gav, det enda som behövs, det enda som säkerställer oss som människor: våga tänka själv. Ty vad Kant säger, och vad Upplysningen kräver, är att vi slutar vara regelköpare. Vi skall inte försörja regelförsäljare och ge dem en marknad för sina regler. Än mindre skall vi ödsla alla dessa pengar och resurser på regelförsäljarna och deras hus. Istället skall vi visa vår mänsklighet genom att vara våra egna regelmakare.
En sak kan vi ha regelförsäljarna till, nämligen att föreslå en regel. Det förslaget kan vi sedan reflektera kring. Men inte för att följa regeln, utan för att se hur de resonerar kring regeln. Det är Förnuftet, sättet att tänka och att nå en regel, en plikt, som är det viktiga, som är all morals förutsättning. Förmågan att tänka och att våga använda den förmågan, är det som gör oss myndiga och befriade från regelmakarens tyranni.
Regelförsäljarna är i själva verket ganska farliga, ty den mänskliga lättjan, eller uppgivenheten, kan innebära att människor blint följer reglerna, utan att reflektera kring dem. Ja, till detta kommer att de religiösa reglerna innebär ju också att den som inte följer dem, kan dödas här och nu, och den kommer definitivt att ha ett rent helvete i evigheten.
Regelförsäljarna Petersen och Dahlen är fredligare regelförsäljare än bibeln och koranen. De hotar inte med hårda sanktioner. Däremot utlovar de guld och gröna skogar, eller i alla fall, ett värdigt liv, om man följer deras regler.
Regelförsäljarna är som ens föräldrar när man var liten och man utlovades godis om man följde deras direktiv. All regelförsäljning rymmer ett stort eller litet mått av omyndigförklarande av människan. På ett barn kan det vara lämpligt, när barnet är litet, eftersom dess förnuft inte utvecklats. Men mycket tidigt börjar man resonera med ett barn. Inte för att det skall lyda blint, utan för att det skall vara kapabelt att själv ställa upp regler för sitt agerande.
Det viktigaste en förälder kan ge sitt barn, förutom trygghet, är förmågan att resonera. Då ger den barnen förutsättningar för att leva ett liv som en fri individ, en autonom individ. En individ som kanske väljer regeln att inte äta griskött eftersom den inte tycker om hur grisarna lever. Så agerar en myndig människa. En omyndig människa säger att den inte äter griskött eftersom regelmakaren, allah förbjuder det, det är haram.
Vi behöver inga omyndigförklarare, inga regelförsäljare. Däremot kan vi gärna få hjälp i hur vi skall tänka. En förnuftets tränare, som tränar upp vårt förnuft. Det som goda föräldrar gör med sina barn, som lär dem tänka. Inte vad de skall tänka, utan hur de kan tänka.
Förnuftets sista utpost, och dess främsta utpost, är akademierna. Det är därför jag kämpar mot alla försök att få akademierna att säga till folk vad de skall tänka. Nej, akademierna skall vara förnuftets utpost, som övar människor i att tänka. Det är de som envetet, varje dag, skall uppmana folk att våga tänka själva.
Den 28 december 2020
Sven-Olof Collin
RSS-flöde
