Europa i allmänhet och Tyskland i synnerhet är besatt av nazismen och dess period. Den är den oförtäckta ondskan, allt onts absoluta referenspunkt, som ställer upp mysteriet hur ett utvecklat kulturland som Tyskland kunde förfalla till nazism.
Tyskarnas besatthet har fått en egen term, Vergangenheitsbewältigung, vilket är att publikt och offentligt hantera sitt förgångna, speciellt ett problematiskt förgånget, som tyskarnas nazismperiod, med Förintelsen som det mest problematiska.
Blott USA:s besatthet kring deras slaveri, med förmodade effekter än i dag, går att likna vid tyskarnas Vergangenheitsbewältigung.
Besattheten är så stor att andra, liknande illdåd, undkommer reflektioner på samma nivå som tyskarnas Vergangenheitsbewältigung. I samma tid som nazismen fanns ju illdåden riktade mot tyskarna att ta upp till reflektion, som t ex de allierades exempellösa terrorbombningar enbart riktade mot civila tyskar, folkförvisningen av tyskar och terrorvåldtäkter.
Kanske naivt, men tron finns onekligen där, att tyskarnas process av Vergangenheitsbewältigung kanske har gjort dem vaccinerade mot och oförmögna till liknande agerande, i alla fall under några hundra år. Att reflektera kring sin historia, med frågor kring kollektiv skuld, dvs att folket och kulturen som sådan bar skulden, och inte enbart några enskilda galningar, kanske kan desarmera ondskefulla krafter, och göra kulturen känslig för tendenser till liknande agerande.
Idag, med kriget i Ukraina, förefaller det som om vi åser hur frånvaron av en Vergangenheitsbewältigung kan skapa ondska, genom att göra ett helt folk blint för en inneboende ondska. Ryssland, som tidigare kallades för Sovjet, angrep Ukraina med svält som vapen 1931-32, och skapade en liknande Förintelse, Holodomor. Men varken Sovjet, eller Ryssland efter Sovjets fall, har genomgått en Vergangenheitsbewältigung avseende sitt illdåd mot Ukraina. I frånvaron av den bearbetningen, där skuld kunnat identifieras och läggas på folket eller den ledande eliten, och inte blott på Stalin och hans personliga terrorvälde, har Ryssland kunnat vara förmögen att upprepa sin ondska mot Ukraina. Kanske kriget hade varit en omöjlighet om Ryssland hade haft en process av Vergangenheitsbewältigung avseende Holodomor?
Men ondskan har, i avsaknad av en process av Vergangenheitsbewältigung, bevarats av andra, liknande ondskefulla aktörer.
Kristendomen har skapat mycket ondska under sin tid. Tusen år av förtryck av ett folk, av spridande av irrationell rädsla för helvetet som motiverar underkastelse, brännande av kvinnor och vetenskapsmän. Men de kristna har aldrig haft en Vergangenheitsbewältigung avseende de illdåden. Den kristna ärkebiskopen i Sverige bad samerna om ursäkt, men helt utan den självrannsakelse och medvetandegörande av drivkrafterna till ondskan som kännetecknar en Vergangenheitsbewältigung.
Detsamma gäller de andra semitiska religionerna, judendom och islam, och deras exempellösa förmåga till ondska. Jag känner inte till att de, på det grundliga sätt som Vergangenheitsbewältigung innebär, har reflekterat kring sina religioners ondska.
Ja, det förefaller ju t o m som de är vaccinerade MOT att göra en process av Vergangenheitsbewältigung. De gömmer sig framgångsrikt bakom allas vår besatthet av nazismen, och döljer framgångsrikt sin ondska. De kan därför reproducera den, som nyligen islam gjorde genom IS och numer gör i Afghanistan, och genom mildare fascistiska uttryck, som påskupproren i Sverige.
Nazismen har blivit en ideologisk Berlinmur som byggts upp, med effekt att andra, liknande ondskefulla krafter och aktörer, blivit skyddade från den kritik som idag riktas med all kraft, som en Vergangenheitsbewältigung, enbart mot nazismen.
Det något paradoxala är därför att nazismen blivit ett skydd för andra totalitära och liknande våldsamma barbariska ideologier, som skyddas att genomföra en nödvändiga Vergangenheitsbewältigung, som kanske skulle kunna göra dem till mindre barbariska ideologier.
Den 25 juni 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Tyskarnas besatthet har fått en egen term, Vergangenheitsbewältigung, vilket är att publikt och offentligt hantera sitt förgångna, speciellt ett problematiskt förgånget, som tyskarnas nazismperiod, med Förintelsen som det mest problematiska.
Blott USA:s besatthet kring deras slaveri, med förmodade effekter än i dag, går att likna vid tyskarnas Vergangenheitsbewältigung.
Besattheten är så stor att andra, liknande illdåd, undkommer reflektioner på samma nivå som tyskarnas Vergangenheitsbewältigung. I samma tid som nazismen fanns ju illdåden riktade mot tyskarna att ta upp till reflektion, som t ex de allierades exempellösa terrorbombningar enbart riktade mot civila tyskar, folkförvisningen av tyskar och terrorvåldtäkter.
Kanske naivt, men tron finns onekligen där, att tyskarnas process av Vergangenheitsbewältigung kanske har gjort dem vaccinerade mot och oförmögna till liknande agerande, i alla fall under några hundra år. Att reflektera kring sin historia, med frågor kring kollektiv skuld, dvs att folket och kulturen som sådan bar skulden, och inte enbart några enskilda galningar, kanske kan desarmera ondskefulla krafter, och göra kulturen känslig för tendenser till liknande agerande.
Idag, med kriget i Ukraina, förefaller det som om vi åser hur frånvaron av en Vergangenheitsbewältigung kan skapa ondska, genom att göra ett helt folk blint för en inneboende ondska. Ryssland, som tidigare kallades för Sovjet, angrep Ukraina med svält som vapen 1931-32, och skapade en liknande Förintelse, Holodomor. Men varken Sovjet, eller Ryssland efter Sovjets fall, har genomgått en Vergangenheitsbewältigung avseende sitt illdåd mot Ukraina. I frånvaron av den bearbetningen, där skuld kunnat identifieras och läggas på folket eller den ledande eliten, och inte blott på Stalin och hans personliga terrorvälde, har Ryssland kunnat vara förmögen att upprepa sin ondska mot Ukraina. Kanske kriget hade varit en omöjlighet om Ryssland hade haft en process av Vergangenheitsbewältigung avseende Holodomor?
Men ondskan har, i avsaknad av en process av Vergangenheitsbewältigung, bevarats av andra, liknande ondskefulla aktörer.
Kristendomen har skapat mycket ondska under sin tid. Tusen år av förtryck av ett folk, av spridande av irrationell rädsla för helvetet som motiverar underkastelse, brännande av kvinnor och vetenskapsmän. Men de kristna har aldrig haft en Vergangenheitsbewältigung avseende de illdåden. Den kristna ärkebiskopen i Sverige bad samerna om ursäkt, men helt utan den självrannsakelse och medvetandegörande av drivkrafterna till ondskan som kännetecknar en Vergangenheitsbewältigung.
Detsamma gäller de andra semitiska religionerna, judendom och islam, och deras exempellösa förmåga till ondska. Jag känner inte till att de, på det grundliga sätt som Vergangenheitsbewältigung innebär, har reflekterat kring sina religioners ondska.
Ja, det förefaller ju t o m som de är vaccinerade MOT att göra en process av Vergangenheitsbewältigung. De gömmer sig framgångsrikt bakom allas vår besatthet av nazismen, och döljer framgångsrikt sin ondska. De kan därför reproducera den, som nyligen islam gjorde genom IS och numer gör i Afghanistan, och genom mildare fascistiska uttryck, som påskupproren i Sverige.
Nazismen har blivit en ideologisk Berlinmur som byggts upp, med effekt att andra, liknande ondskefulla krafter och aktörer, blivit skyddade från den kritik som idag riktas med all kraft, som en Vergangenheitsbewältigung, enbart mot nazismen.
Det något paradoxala är därför att nazismen blivit ett skydd för andra totalitära och liknande våldsamma barbariska ideologier, som skyddas att genomföra en nödvändiga Vergangenheitsbewältigung, som kanske skulle kunna göra dem till mindre barbariska ideologier.
Den 25 juni 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
