I slutet kom prat om att man kan behöva mer poliser och skärpta straff. Det är viktigt med förebyggande arbete och att bekämpa sysslolöshet. Någon betonade att föräldrarna har ett viktigt ansvar. Ett problem man pekade på var språket. Det krävs massor av möten, ty då ökar tilliten. Knarklangningen löses genom att ungdomar får jobb, ty knark är uttryck för hopplöshet. Frågan om man skulle ha trygghetskameror delade politikerna.
När jag läste artikeln, kände jag ett påtagligt avstånd mellan tidningens rapportering av politikernas inlägg och vad jag vet om Gamlegården.
Några dagar senare kom den helt korrekta kommentarer från en läsare i lokaltidningen: Varför bor så få av dessa hyllande politiker i området?
Varför står politiker och säger så varma saker om ett område som har följande fakta: Polisen klassar det som ett utanförskapsområde. Brinner bilar i Kristianstad, gör de det på Gamlegården. Valdeltagandet senaste valet var 65,8%, andel invandrare är 86%, andel sysselsatta är 40%, andel högskoleutbildade är 24%, deras genomsnittliga inkomst är 30% relativt det högsta inkomstområdet.
Gamlegården är inte ett utmaningsområde, utan ett problemområde, där staden samlat alla sina sociala problem. Det politikerna säger är inte sant. De skönmålar. De curlar folket på Gamlegården, förutom den som sade att föräldrarna har ett ansvar. Man kan förstå att de inte ger en svart bild av området när de står i området. Ingen vill väl säga till en annan att den bor i ett dåligt område? Alla vill väl vara stolta över sitt bostadsområde? Även om de skulle flytta om de kunde.
Det är ett starkt segregerat område. Inte att det bor vissa nationaliteter där, ty som politikerna sade, det finns etnisk mångfald. Men som siffran 80% sade, det finns en etnicitet som är kraftigt underrepresenterad, och som därför gör att man inte borde kalla det ett mångfaldigt område. Det saknas svenskar. De med flera generationers svenskhet i sig. Många av de svenskarna har det ganska gott ställt. Det goda utnyttjar de för att flytta från området. Skälet att det finns så många invandrare där, brukar anges som att man försöker att bo bland de sina. Men invandrare hade inte kunnat bo så många i området om det inte hade varit för att andra lämnar lägenheterna till dem. De andra som flyttar. Svenskarna.
Det kallas den vita flykten, att ett område mycket snabbt kan ändra karaktär, då de gamla infödda lämnar, de vita, varför det kallas den vita flykten. Varför de lämnar har fått en stark beskrivning i följande text. https://kvartal.se/artiklar/darfor-flyttar-jag-fran-min-alskade-stockholmsforort/.
Läsarens inlägg i tidningen, varför politikerna inte bor där om området är så fantastiskt, kan sträckas längre. Om området är fantastiskt, varför skickar de inte sina barn till området?
Hur skulle det vara om politikerna hade börjat hos sig själv och sagt: ”Jag bor inte på Gamlegården och jag vill inte att mina barn skall bo här, för det är ett problemområde, förlåt, ett utmaningsområde. Men jag skulle gärna vilja att området var precis som alla andra områden, dit folk vill flytta, oaktat vem det är. Då måste följande göras.” Därefter går politikern igenom vad folket som bor där måste göra. Vad politikerna måste göra. Vad det omkringliggande samhället måste göra.
En sådan politiker skulle skapa respekt. Nu skapar politikerna i Kristianstad blott politikerförakt genom sina uppenbara lögner.
Öllsjö den 9 oktober 2019