Det finns olika sätt att göra motstånd. Man kan göra det högljutt, mer eller effektivt. Och få betala ett högt pris. Arbetsbefrielse. Avsked. Uteslutning. Fängelse. Död. Skalan är lång.
Motstånd kan göras på olika sätt. En kvinna, Marta von Pappen, född 1880 och död 1961, gjorde modigt motstånd mot Hitler på ett sätt som kanske är modigt och det möjliga för en ståndsperson som hon.
Hon var född i en mycket förmögen industrisläkt, med franska som modersmål. Hon gifte sig med von Pappen, den olycksalige marionetten som för egen vinning skull lade undan all form av moraliskt beteende. Hans ryggrad var maskens.
Marta tycks däremot ha haft en ryggrad. Så här uttrycks hennes ryggrad i Wikipedias tyska del: ” Unter ausländischen Diplomaten war sie dafür bekannt, Hitler zu verachten und zu verabscheuen sowie den Hitlergruß kategorisch – selbst in der Gegenwart des Diktators – zu verweigern. ” (https://de.wikipedia.org/wiki/Martha_von_Papen )
Hon vågade tydligen visa sin avsmak för Hitler, ytterst genom att inte salutera honom som Führer genom Hitlerhälsningen.
En kvinna från starkt borgerlig uppväxt, sannolikt med inslag av den franska elitistiska attityden, kunde kanske inte protestera genom att vända Hitler ryggen, då hon hade att stå vid sin mans sida. Men hon kunde vägra lyfta armen, vilket var en demonstration som måtte ha synts tydligt och klart.
Liknande motstånd kan du se på bilden. Den som inte lyfter armen, August Landmesser, syns tydligt. ( https://rarehistoricalphotos.com/august-landmesser-1936/ )
Martas upprepande protest mot Hitler bestraffades aldrig. Kanske för att hon skyddades av sin man, von Pappen. Det är emellertid mindre sannolikt då von Pappen var en nolla som fick ta hand om ambassadörsroller i Österrike innan anslutningen, och därefter Turkiet. Till synes upplyfta positioner, men så var han ju ändå forna kansler av Tyskland. Men en villig nickedocka.
En annan förklaring kan vara att hon var kvinna. Som sådan var hon, enligt nazismens ideologi, känslostyrd. Så länge hon gick hemma med sina barn och följde sin man troget, kunde hon få leva ut sin känslomässiga kvinnlighet. Ja, det kanske t o m var aningen charmigt att så tydligt se hennes känsloliv. Och så länge hennes motstånd inte gjorde det minsta intryck på von Pappen, kunde det få fortgå. Ty så mycket kurage och så stark förmåga att bryta sitt arv hade inte Marta att hon kunde säga till von Pappen att antingen väljer du Hitler eller mig. Kanske ett gott liv i fiendens näste är behagligare än ett liv som landsflyktig. Kanske ett liv i fiendens näste inte kastar barnen i misär.
Oaktat hennes tolerans för ett liv under Hitlers mantel, vågade hon visa sin ståndpunkt. Jag vet många idag som inte har Martas mod.
Öllsjö den 29 november 2018
Motstånd kan göras på olika sätt. En kvinna, Marta von Pappen, född 1880 och död 1961, gjorde modigt motstånd mot Hitler på ett sätt som kanske är modigt och det möjliga för en ståndsperson som hon.
Hon var född i en mycket förmögen industrisläkt, med franska som modersmål. Hon gifte sig med von Pappen, den olycksalige marionetten som för egen vinning skull lade undan all form av moraliskt beteende. Hans ryggrad var maskens.
Marta tycks däremot ha haft en ryggrad. Så här uttrycks hennes ryggrad i Wikipedias tyska del: ” Unter ausländischen Diplomaten war sie dafür bekannt, Hitler zu verachten und zu verabscheuen sowie den Hitlergruß kategorisch – selbst in der Gegenwart des Diktators – zu verweigern. ” (https://de.wikipedia.org/wiki/Martha_von_Papen )
Hon vågade tydligen visa sin avsmak för Hitler, ytterst genom att inte salutera honom som Führer genom Hitlerhälsningen.
En kvinna från starkt borgerlig uppväxt, sannolikt med inslag av den franska elitistiska attityden, kunde kanske inte protestera genom att vända Hitler ryggen, då hon hade att stå vid sin mans sida. Men hon kunde vägra lyfta armen, vilket var en demonstration som måtte ha synts tydligt och klart.
Liknande motstånd kan du se på bilden. Den som inte lyfter armen, August Landmesser, syns tydligt. ( https://rarehistoricalphotos.com/august-landmesser-1936/ )
Martas upprepande protest mot Hitler bestraffades aldrig. Kanske för att hon skyddades av sin man, von Pappen. Det är emellertid mindre sannolikt då von Pappen var en nolla som fick ta hand om ambassadörsroller i Österrike innan anslutningen, och därefter Turkiet. Till synes upplyfta positioner, men så var han ju ändå forna kansler av Tyskland. Men en villig nickedocka.
En annan förklaring kan vara att hon var kvinna. Som sådan var hon, enligt nazismens ideologi, känslostyrd. Så länge hon gick hemma med sina barn och följde sin man troget, kunde hon få leva ut sin känslomässiga kvinnlighet. Ja, det kanske t o m var aningen charmigt att så tydligt se hennes känsloliv. Och så länge hennes motstånd inte gjorde det minsta intryck på von Pappen, kunde det få fortgå. Ty så mycket kurage och så stark förmåga att bryta sitt arv hade inte Marta att hon kunde säga till von Pappen att antingen väljer du Hitler eller mig. Kanske ett gott liv i fiendens näste är behagligare än ett liv som landsflyktig. Kanske ett liv i fiendens näste inte kastar barnen i misär.
Oaktat hennes tolerans för ett liv under Hitlers mantel, vågade hon visa sin ståndpunkt. Jag vet många idag som inte har Martas mod.
Öllsjö den 29 november 2018
RSS-flöde
