Det finns de som hävdar att när gud dog, då dog också den förhäxade världen. Alla väsen, alla mysterier försvann. Kvar blev det rationella förnuftet som via sina empiriska undersökningar fastställer principer och lagar för naturen och det sociala livet. Världen blev avmystifierad.
Jag förstår att de hällörade vill ha det till detta, att när gud dog, blev världen torftigare. Som om gud skulle ha andliga världen. De vill ju gärna smuggla in religionen igen, och betvinga människorna under deras tyranni.
Men inget kan vara mera fel.
Världen är mystifierad. Den är fylld med mysterier. Men inte några mystiska andar och gudar, utan indränkt i oss, vi människor. Det är ju inte enbart så, att det är vi som skapat gud, utan det är ju vi som skapar det mystiska och skönheten. Ja, t o m etiken är det vi som skapar.
Titta på den bild som finns i detta inlägg. Den visar, med ett kallt sätt att se på bilden, ett rum, med böjda bågar, och med vad hyllor som har saker på sig som benämns böcker. Försök att se blott och enbart de materiella manifestationerna, utan att lägga någon estetik eller värdering i ditt seende. Det blir en ganska kall värld du ser.
Gör dig nu till människa, med värderingar, med estetiska böjelser, med visioner och drömmar.
Plötsligt får bilden liv. I mina ögon visar den en sal som jag kan förnimma kroppsligt, med ett speciellt eko om man går med väl klackade skor. Jag ser alla målningar, som får mig att fantisera, ja, kanske t o m får för mig att de rör sig. Jag ser bågen till höger och kan tänka mig känslan att känna höjden och innefattningen under bågen. Jag ser alla böcker, alla dessa trädgårdar odlade av människa. Jag känner känslan när jag går förbi böckerna, och låter min hand känna bokryggarna.
Absolut ingenting av det som jag skrev i det förra stycket finns där. Det som det andra stycket innehåller är mig. Det är med mig, allt detta uppstår. Kommer det in en annan människa i biblioteket, kanske liknande, ja rent av identiska saker uppstår. Men inte absolut identiska, ty alla är vi olika.
Det som rimligen vore ett, är mycket och många. Det som rimligen är puts och läder, är meningsfulla saker och uttryck.
Världen kommer aldrig att avmystifieras. Inte så länge människan finns. Ty det är hon, som av världens grundmateria, som skapar alla dessa världar, där vi delar många, men har många som bara är våra egna.
Om vi är 9 miljarder människor, så finns det, om man skall vara detaljerad, och det skall man vara, ty varje individ är värd respekt och uppmärksamhet, 9 miljarder världar. Och det bara idag. Ty sedan går vi och lägger oss. När vi vaknar upp nästa dag är vi sannolikt, och förhoppningsvis, inte helt identisk med den som levde igår, utan att vi lärt oss någonting, insett någonting, vilket gör att vi uppfattar världen oerhört snarlig den som fanns igår, men ändock lite annorlunda.
Gud dog, och bra var det. Nu är det bara människor kvar. Vi, som skapar alla dessa världar.
Öllsjö den 10 februari 2020
Jag förstår att de hällörade vill ha det till detta, att när gud dog, blev världen torftigare. Som om gud skulle ha andliga världen. De vill ju gärna smuggla in religionen igen, och betvinga människorna under deras tyranni.
Men inget kan vara mera fel.
Världen är mystifierad. Den är fylld med mysterier. Men inte några mystiska andar och gudar, utan indränkt i oss, vi människor. Det är ju inte enbart så, att det är vi som skapat gud, utan det är ju vi som skapar det mystiska och skönheten. Ja, t o m etiken är det vi som skapar.
Titta på den bild som finns i detta inlägg. Den visar, med ett kallt sätt att se på bilden, ett rum, med böjda bågar, och med vad hyllor som har saker på sig som benämns böcker. Försök att se blott och enbart de materiella manifestationerna, utan att lägga någon estetik eller värdering i ditt seende. Det blir en ganska kall värld du ser.
Gör dig nu till människa, med värderingar, med estetiska böjelser, med visioner och drömmar.
Plötsligt får bilden liv. I mina ögon visar den en sal som jag kan förnimma kroppsligt, med ett speciellt eko om man går med väl klackade skor. Jag ser alla målningar, som får mig att fantisera, ja, kanske t o m får för mig att de rör sig. Jag ser bågen till höger och kan tänka mig känslan att känna höjden och innefattningen under bågen. Jag ser alla böcker, alla dessa trädgårdar odlade av människa. Jag känner känslan när jag går förbi böckerna, och låter min hand känna bokryggarna.
Absolut ingenting av det som jag skrev i det förra stycket finns där. Det som det andra stycket innehåller är mig. Det är med mig, allt detta uppstår. Kommer det in en annan människa i biblioteket, kanske liknande, ja rent av identiska saker uppstår. Men inte absolut identiska, ty alla är vi olika.
Det som rimligen vore ett, är mycket och många. Det som rimligen är puts och läder, är meningsfulla saker och uttryck.
Världen kommer aldrig att avmystifieras. Inte så länge människan finns. Ty det är hon, som av världens grundmateria, som skapar alla dessa världar, där vi delar många, men har många som bara är våra egna.
Om vi är 9 miljarder människor, så finns det, om man skall vara detaljerad, och det skall man vara, ty varje individ är värd respekt och uppmärksamhet, 9 miljarder världar. Och det bara idag. Ty sedan går vi och lägger oss. När vi vaknar upp nästa dag är vi sannolikt, och förhoppningsvis, inte helt identisk med den som levde igår, utan att vi lärt oss någonting, insett någonting, vilket gör att vi uppfattar världen oerhört snarlig den som fanns igår, men ändock lite annorlunda.
Gud dog, och bra var det. Nu är det bara människor kvar. Vi, som skapar alla dessa världar.
Öllsjö den 10 februari 2020
RSS-flöde
