Förvisso är det hart när tröttsamt att höra upprepningarna om att Sverigedemokraterna inte är bärare av synen att alla människor i grunden är lika och därför har lika rättigheter och skyldigheter. Jag har hitintills inte sett en övertygande bevisföring av den tesen.
Skulle man däremot kunna visa på att de inte förfäktar människors lika värde, då är de förvisso i ett dåligt sällskap, men ett stort sällskap. Då sitter de vid samma bord som kommunisterna, nazisterna och samtliga tre abrahamitiska religioner.
Ty en av de största bluffarna i människans historia är det som debattören för fram, påståendet att de kristna hävdar människors lika värde.
Läs Andra Moseboken, kapitel 12 och erfar människors distinkt olika värde. Den som vet att smeta lammets blod på dörrposten, kommer att ha kvar sin förstfödde, medan den som inte gör det, och därmed visar att den INTE är av Moses folk, skall se sin förstfödde mördad av dödens ängel. Det som är påsken, är en grotesk högtid i rasismens tecken. Påsken är manifestationen av människors olika värde.
Nu kan du hävda, som de religiösa, att man skall läsa allt i sitt sammanhang. Ja, det vill säga, läsa allt det som inte är rimligt idag skall ses i sitt sammanhang, medan det som är rimligt idag, skall ses utan sammanhang. De religiösa vill ju behålla sina hemska texter, men måste då relativisera dem. Dock är det inte så att alla religiösa förstår att relativisera, utan läser innantill och följer dessa, hatets skrifter.
Men låt oss glömma texterna och istället se hur de agerar. Har de kristna, i alla tider och alla situationer, varit benhårda på att hävda människors lika värde? De kristna vill gärna hävda att vikingarnas slaveri ebbade ut när kristningen kom. Men man kan lika väl hävda att slaveriets upphävande och kristningen var samtida, och att slaveriets upphävande kanske mer kom från de sinande vikingatågen, och därmed tillförseln av de människor som kunde förslavas. Likt slaveriets upphörande i USA, kan de etiska slå sig för bröstet, medan de materiella krafterna kanske var de som framför allt gjorde jobbet.
Däremot tycks det som om kvinnans ställning reducerades där den abrahamitiska religionen kom till Sverige. Dessa religioner har ju alltid haft ett förakt mot kvinnor. I texterna anges de som orena vid menstruation, och i vittnessammanhang och arv räknas kvinnan som halv, om hon ens räknas.
Debattören i Svenska Dagbladet, som försöker med de kristnas ständiga bluff, att de står för människors lika värde, är en präst och en kvinna. Glöm inte att i den kristna kyrkan, som etablerades i Sverige under 1100-talet, som blev protestantiskt kristen under 1500-talet, erkändes inte mäns och kvinnors lika värde avseende prästämbetet förrän 1959, och då sannolikt inte som resultat av hård press från de kristna, utan hård press från det civiliserade samhället. Nästan 900 år, och då som resultat av press utifrån, kunde de kristna erkänna att kvinnan och mannen var likvärdig i att bära ett kyrkligt ämbete.
Nej, om det är så att Sverigedemokraterna inte förfäktar människors lika värde, då sitter de i samma kyrkbänkar som judarna, muslimerna och de kristna. Ett härligt gäng.
Imorgon, på Jesus födelsedag, kommer jag att fortsätta min beskrivning av de kristnas motsägelsefulla äckel inför kvinnan.
God jul, och glöm inte julottan. Ty även om Jesus var abrahamit, finns det en förhoppning om det goda. Även om det goda grumlas betydligt av det är som bland det mest ondskefulla människan kommit på, gud.
Öllsjö den 24 december 2019