I vårt profana samhälle har vi principen om allas lika värde. Vi är många som också har normen om solidaritet. Det uttrycks bland annat i att vi har en gemensam sektor som tar hand om gemensamma angelägenheter, och som finansieras genom avgifter, men framför allt genom skatt.
Skatten har vi försökt utforma så att alla betalar lika, eller, när det gäller det statliga skatten, efter förmåga.
I islam finns inte principen om människors lika värde och solidariteten. I islam är muslimen mer värd än den andre, icke-muslimen. I islam finns olika kategorier av icke-muslimer, där den främste är den som kallas dhimmi. Det är en icke-muslim som bor i ett muslimskt land. Den har liknande rättigheter som muslimen och har rätt att åtnjuta beskydd av den muslimska staten. Men eftersom den inte är muslim, måste den köpa det beskydd som muslimen får genom sin tro. Den måste betala en speciell skatt för icke-muslimer. Jizyah är det priset man betalar i ett muslimskt land för att erhålla samma rättigheter som muslimer.
Motsvarande skulle vara om vi i Sverige, som är ett profant land, skulle ha en speciell skatteform för judar. En för muslimer. En för kristna. Vårt argument är att vi är oerhört toleranta och ger er, judar, muslimer och kristna, samma beskydd som ateisterna, men ni måste självfallet betala för beskyddet, eftersom ni inte är oss.
I dagens språkbruk skulle det kallas rasism, att ha särskild beskattning grundad på etnicitet eller religion.
Därmed kan vi slå fast. Med dagens språkbruk. islam är rasistiskt.
Öllsjö den 16 juli 2019