Panos Company Städ AB lade markant lägre anbud på städuppdrag hos kommuner. De vann därför oftast anbudstävlingar eftersom kommuner tenderar att anta lägst pris utifrån deras tolkning av Lagen om Offentlig Upphandling (LOU). Det finns förvisso kvalitativa kriterier, men de kan vara svåra att utvärdera. Pris slår det mesta.
Företrädare för bolaget, som inte namnges i artiklar jag använder (se länkar sist), men det kan ha varit Ioannis Giannakakis, som anges som styrelsemedlem, hävdar att deras lägre anbud hade en enkel orsak: ”Vi kunde lägga lägre anbud eftersom vi inte lägger pengar på administrativ personal, som stora städföretag gör.”
En städare vittnar om att hon fick omöjliga städuppgifter. Det kom också in klagomål mot städningen. Det var mycket trubbel med skatteinbetalningar, varför Skatteverket drog in F-skattsedeln i december 2022, efter att bolaget uppnått nästan sex miljoner i skatteskuld.
Bolaget slutade då betala ut lön till de anställda och gick i konkurs i februari 2023. Då fick staten överta bolagets löneutbetalningar till de anställda, en summa som enligt en artikel uppgick till nästan fem miljoner kronor. Så förstatligas företagarrisker i Sverige.
Skälet till konkursen angav den icke-namngivne ägaren och VD: ”Jag ville växa för mycket på för kort tid, bolaget blev för stort för snabbt och det var svårt att ha kontroll.” Bolaget vann anbuden p g a att de inte spenderade pengar på administration, vilket bland annat är kontroll, varför de gick i konkurs. Företagarens konkurrensfördel var skälet till konkurs, helt enligt företagaren.
Detta är ett exempel på exploatering av staten, genom att inte betala sina skatter och genom att låta staten betala lönerna. Det är exploatering av arbetarna, där inte sällan en hel del är bland de mest åsidosatta i samhället, t ex kvinnor från förtryckande miljöer och invandrare vars uppehållstillstånd kan bero på deras anställning. Det är exploatering av kommunen som förutsägbart reagerar på lågt pris.
Vi kan förvisso moralisera över företagarens exploatering. Men exploateringen möjliggörs av staten och de köpande kommunerna.
Staten ger förutsättningar för exploateringen genom att ha en lag som LOU, som tolkas som att lägst pris vinner, eller, om man vill använda mer kvalitativa kriterier, som anständiga arbetsvillkor, blir för komplicerad att använda. LOU tycks inte tolerera en skönsmässig utvärdering, där man kan ana ugglor i mossen och därför betackar sig för anbudet.
Kommunerna och deras bostadsbolag realiserar förutsättningarna för exploateringen genom att inte använda kvalitativa kriterier i större utsträckning, än mindre skönsmässiga utvärderingar, då de därmed riskerar att dras inför domstol. Få vågar eller vill ta den risken. Simrishamns kommun vågade att vägra anbud till lägsta pris. De drogs inför domstol, där emellertid Förvaltningsrätten gav dem rätt.
Ett kommunalt fastighetsbolag, Stenungsundshem, vågade inte vägra anbudet utan tog in bolaget som städfirma. Det blev klagomål på dålig städning. Sedan gick bolaget i konkurs. Kommunen valde då att ändra sin utförarstrategi och tog tillbaka städningen från marknaden och utför nu städning i egen regi.
Företrädare för städbranschen anmärker på exploateringen och föreslår några åtgärder för att minska möjligheterna till exploatering, typiskt nog att staten och kommunerna skall öka sin kontroll av marknadsaktörerna. De föreslår inte att LOU skall luckras upp, t ex för mer skönsmässiga utvärderingar.
De föreslår inte att kommuner bör överväga sin utförarstrategi, dvs om man skall anlita marknaden eller städa i egen regi. Ty marknaden är helig. Kosta vad det kosta vill. Kraven de ställer kostar, och kostnaderna drabbar framför allt staten.
I detta fall, med denna exempellösa exploatering, som drabbar staten och kommunen med stora kostnader, visas att marknaden inte är fri och inte är utan kostnad. Som med alla former av utbyten, vare sig de sker på en marknad eller i en organisation, finns transaktionskostnader. Staten är ytterst den som säkerställer en marknad, genom lagstiftning och genom kontroll. Detta är sannerligen inte kostnadsfritt. För samhället. Medan företagen, som drabbas av en dåligt fungerande marknad, ropar på statliga åtgärder, som kostar. Transaktionskostnader, för att möjliggöra en väl fungerande marknad, åläggs staten. Inte aktörerna på marknaden, kommunen eller städbolaget.
Eftersom transaktionskostnaderna för marknaden inte drabbar aktörerna, har marknaden ett kostnadsmässigt försteg fram organisationen, dvs att utföra städningen i egen regi. Således, förstatligandet av marknadskostnader, t ex företagarrisken som i detta fall var nästan sex miljoner, ger marknaden ett konkurrensmässigt försteg.
Detsamma sker på skolmarknaden, där t ex vad som kan kallas elevrisken, dvs att en aktör, kommunen, skall bära hela risken att vara beredd att ta emot elever, vilket är en risk de privata skolorna slipper.
Problemet med LOU, som uppenbaras i det fall jag berättat om, är en indikator på att samhället, och främst staten, måste beakta transaktionskostnader, inte blott dess storlek utan vem som får bära dem, när de utformar både lag och strategier för utföranden.
Marknadens företrädare pratar gärna om rättvisa konkurrensförhållanden. Men det skall också finnas rättvisa konkurrensförhållanden mellan institutionerna, marknad och organisation.
Den X
Sven-Olof Yrjö Collin
Använda länkar
https://fastighetsfolket.se/2023/05/10/stenungsundshem-nekar-man-billigaste-stadbudet-kan-man-hamna-i-domstol/
https://fastighetsfolket.se/2023/05/10/panos-company-stad-vann-upphandlingar-med-dumpade-priser-stadarna-fick-betala-priset/
https://www.allabolag.se/5590692090/panos-company-stad-ab
Företrädare för bolaget, som inte namnges i artiklar jag använder (se länkar sist), men det kan ha varit Ioannis Giannakakis, som anges som styrelsemedlem, hävdar att deras lägre anbud hade en enkel orsak: ”Vi kunde lägga lägre anbud eftersom vi inte lägger pengar på administrativ personal, som stora städföretag gör.”
En städare vittnar om att hon fick omöjliga städuppgifter. Det kom också in klagomål mot städningen. Det var mycket trubbel med skatteinbetalningar, varför Skatteverket drog in F-skattsedeln i december 2022, efter att bolaget uppnått nästan sex miljoner i skatteskuld.
Bolaget slutade då betala ut lön till de anställda och gick i konkurs i februari 2023. Då fick staten överta bolagets löneutbetalningar till de anställda, en summa som enligt en artikel uppgick till nästan fem miljoner kronor. Så förstatligas företagarrisker i Sverige.
Skälet till konkursen angav den icke-namngivne ägaren och VD: ”Jag ville växa för mycket på för kort tid, bolaget blev för stort för snabbt och det var svårt att ha kontroll.” Bolaget vann anbuden p g a att de inte spenderade pengar på administration, vilket bland annat är kontroll, varför de gick i konkurs. Företagarens konkurrensfördel var skälet till konkurs, helt enligt företagaren.
Detta är ett exempel på exploatering av staten, genom att inte betala sina skatter och genom att låta staten betala lönerna. Det är exploatering av arbetarna, där inte sällan en hel del är bland de mest åsidosatta i samhället, t ex kvinnor från förtryckande miljöer och invandrare vars uppehållstillstånd kan bero på deras anställning. Det är exploatering av kommunen som förutsägbart reagerar på lågt pris.
Vi kan förvisso moralisera över företagarens exploatering. Men exploateringen möjliggörs av staten och de köpande kommunerna.
Staten ger förutsättningar för exploateringen genom att ha en lag som LOU, som tolkas som att lägst pris vinner, eller, om man vill använda mer kvalitativa kriterier, som anständiga arbetsvillkor, blir för komplicerad att använda. LOU tycks inte tolerera en skönsmässig utvärdering, där man kan ana ugglor i mossen och därför betackar sig för anbudet.
Kommunerna och deras bostadsbolag realiserar förutsättningarna för exploateringen genom att inte använda kvalitativa kriterier i större utsträckning, än mindre skönsmässiga utvärderingar, då de därmed riskerar att dras inför domstol. Få vågar eller vill ta den risken. Simrishamns kommun vågade att vägra anbud till lägsta pris. De drogs inför domstol, där emellertid Förvaltningsrätten gav dem rätt.
Ett kommunalt fastighetsbolag, Stenungsundshem, vågade inte vägra anbudet utan tog in bolaget som städfirma. Det blev klagomål på dålig städning. Sedan gick bolaget i konkurs. Kommunen valde då att ändra sin utförarstrategi och tog tillbaka städningen från marknaden och utför nu städning i egen regi.
Företrädare för städbranschen anmärker på exploateringen och föreslår några åtgärder för att minska möjligheterna till exploatering, typiskt nog att staten och kommunerna skall öka sin kontroll av marknadsaktörerna. De föreslår inte att LOU skall luckras upp, t ex för mer skönsmässiga utvärderingar.
De föreslår inte att kommuner bör överväga sin utförarstrategi, dvs om man skall anlita marknaden eller städa i egen regi. Ty marknaden är helig. Kosta vad det kosta vill. Kraven de ställer kostar, och kostnaderna drabbar framför allt staten.
I detta fall, med denna exempellösa exploatering, som drabbar staten och kommunen med stora kostnader, visas att marknaden inte är fri och inte är utan kostnad. Som med alla former av utbyten, vare sig de sker på en marknad eller i en organisation, finns transaktionskostnader. Staten är ytterst den som säkerställer en marknad, genom lagstiftning och genom kontroll. Detta är sannerligen inte kostnadsfritt. För samhället. Medan företagen, som drabbas av en dåligt fungerande marknad, ropar på statliga åtgärder, som kostar. Transaktionskostnader, för att möjliggöra en väl fungerande marknad, åläggs staten. Inte aktörerna på marknaden, kommunen eller städbolaget.
Eftersom transaktionskostnaderna för marknaden inte drabbar aktörerna, har marknaden ett kostnadsmässigt försteg fram organisationen, dvs att utföra städningen i egen regi. Således, förstatligandet av marknadskostnader, t ex företagarrisken som i detta fall var nästan sex miljoner, ger marknaden ett konkurrensmässigt försteg.
Detsamma sker på skolmarknaden, där t ex vad som kan kallas elevrisken, dvs att en aktör, kommunen, skall bära hela risken att vara beredd att ta emot elever, vilket är en risk de privata skolorna slipper.
Problemet med LOU, som uppenbaras i det fall jag berättat om, är en indikator på att samhället, och främst staten, måste beakta transaktionskostnader, inte blott dess storlek utan vem som får bära dem, när de utformar både lag och strategier för utföranden.
Marknadens företrädare pratar gärna om rättvisa konkurrensförhållanden. Men det skall också finnas rättvisa konkurrensförhållanden mellan institutionerna, marknad och organisation.
Den X
Sven-Olof Yrjö Collin
Använda länkar
https://fastighetsfolket.se/2023/05/10/stenungsundshem-nekar-man-billigaste-stadbudet-kan-man-hamna-i-domstol/
https://fastighetsfolket.se/2023/05/10/panos-company-stad-vann-upphandlingar-med-dumpade-priser-stadarna-fick-betala-priset/
https://www.allabolag.se/5590692090/panos-company-stad-ab
RSS-flöde
