Dagens nyvänster är i stort sett en inventering, en motsats, en motsägelse, ja, en negation, för att tala med gammelvänsterns vokabulär. Därför kan jag, som tillhör den gamla vänstern, finna att den moderna vänstern, nyvänstern, är konservativ och rasistisk. Låt mig idag beskriva vad jag finner för olikheter mellan gammelvänstern och nyvänstern.
Gammelvänstern är materialistisk. Människans öde avgörs genom dess plats i produktionen. Blott genom att förändra produktionen, t ex genom fackföreningar och ägandeförändring, kan proletariatet, de utsugna, få en godtagbar plats i samhället. Det viktiga är att kämpa för rättvisa löner, goda arbetslivsvillkor, inflytande över produktionen och ett samhälle som karakteriseras av solidaritet, där alla tillerkänns samma goda skola och sjukvård.
Nyvänstern är idealistisk, där människans plats erhålls genom att den placerar sig och identifierar sig med en grupp. Könsförtryck är det förtryck som utövas genom att ett sk majoritetssamhälle inte erkänner den könsidentitet som individen valt, eller försöker välja. Majoritetssamhället stöder institutioner som är förtryckande, t ex könsinstitutionen. De som identifierar sig med vissa ideologier, speciellt om det är religiösa minoritetsgrupper, är förtryckta genom majoritetssamhället, och måste ges plats. Muslimer måste erkännas som muslimer och ges rättigheter, p g a att de identifierar sig som muslimer. Därför kan socialdemokratiska ledare, som tillhör nyvänstern, säga att de har den största respekt för islam. Med det avses inte så mycket islam i sig, utan muslimernas val att hänge sig åt islam och därmed bilda gruppen muslimer. Dock avser denna rätt till identitet blott vissa ideologier. Islam är en accepterad ideologi. Nazism är det inte. Trots att bägge är totalitära, förordar lydnad och utövar apartheid, nazismen judeapartheid och islam kvinnoapartheid.
Den idealistiska strömningen i den moderna vänstern, identitetsföreställningen, är dock paradoxal, i alla fall för en gammalvänster som jag. Somliga identiteter är öppna för individens egen tolkning och känsla av tillhörighet. Bland de öppna kategorierna finns kön. Man kan således vara fysiologiskt man, men identifiera sig som kvinna eller en variant som varken är man eller kvinna. Andra kategorier är däremot stängda, som t ex ras. Medan en vit man kan identifiera sig som en vit kvinna, kan den inte identifiera sig som svart, varesig man eller kvinna. Rasen är en stängd kategori. Det är en än mer stängd kategori eftersom man inte får ta till sig något som den andra rasen utövar eller bär. Rastaflätor tillhör de svarta, och kan inte användas av vita, oaktat om de skulle önska att identifiera sig som svart, eller helt enkelt finna det vackert. Det är kulturell appropriation. Däremot, om en man tar till sig kvinnans sätt att klä sig och sminka sig, dvs genderappropriation, då får den status, kallas drag queen, och bjuds den in till att läsa sagor för barn på bibliotek, mot faktura.
I gammelvänstern var folken inordnade i ett imperialistiskt system, drivet av kapitalismen, som sökte mervärde varhelst det kunde skönjas. Rasismen var ingen ledstjärna utan blott ett uttryck, ett medel för exploatering. När gammelvänstern bar rastaflätor eller palestinaschal, var det ett uttryck för solidaritet, en respekt för andra kulturer, där utbytet, inspirationen av varandra och mellan varandra, betonades. Således, det positiva, solidariteten och empatin, har i nyvänstern negerats och blivit det negativa, appropriationen och exploatering.
Medan gammelvänstern stormade mot religionerna, ty de var ju blott uttryck för den ideologiska överbyggnaden som fanns till för att legitimera det materiella förtrycket, där den egendomslösa skulle hållas nöjd och tyst genom löftet om himmelriket, hyllas religionerna, speciellt de som ses som tillhörandes de kuvade, som islam, och ges respekt. Medan gammelvänstern ser islams kvinnoapartheid, ser den moderna vänstern en kultur, en identitet som måste ges respekt. Medan gammelvänstern se slöjan som kvinnoförtryck, kallar nyvänstern gammelvänsterns kritik för … rasism.
Å andra sidan, när nyvänstern kritiserar den moderna maktordningen och sammanfattar den i uttrycket ’vit man’, kallar gammelvänstern det för …rasism.
Nyvänstern bejakar mångfald, där mångfalden består av stabila, odynamiska grupper, där individer är låsta i sin identitet i gruppen. Gammelvänstern ser upplösningen av grupperna som en befrielse av individen, där individen frigör sig från den gamla gruppens stela kulturella normer. Hijaben har blivit en viktig symbol, där den för nyvänstern är uttryck för gruppens fria identitet, medan den är en underordning av kvinnan hos gammelvänstern.
Gammelvänstern hade kommunistiska manifestets slutord som föredöme, arbetare i alla länder, förenen eder, där uppdelningen, klassamhället, grupperingarna skulle upphävas. Nyvänstern ser i detta identiteternas förödelse, mångfaldens undergång, ett majoritetssamhälle som tyranniskt försöker assimilera de unika grupperna och underkasta dem majoritetssamhället.
Där gammelvänstern stormade mot de konservativas tro på att samhället bestod av grupper, där var och en skall veta sin plats, är det just det som är nyvänsterns mångfald.
Därför kan de konservativa i Sverigedemokraterna bli väl förstådda av nyvänstern, eftersom de bägge delar den konservativa basen. Nyvänstern anklagar Sverigedemokraterna för att vara rasister, samtidigt som det är nyvänstern, inte Sverigedemokraterna, som är de som öppet använder rasistiska uttryck och tolkningsmodeller, där den vita rasen, med könet man, som just i det fallet inte är öppet för identifikation, är grunden i förtrycket.
Nyvänstern har negerat gammelvänstern, och skapat en konfrontationslinje med de andra konservativa, och därmed står gammelvänstern utanför samhällskonflikten och ser förvånat på.
Som gammelvänster anser jag att nyvänstern oegentligt har approprierat uttrycket vänster och förvanskat det genom att negera det. Nyvänstern måste avlövas uttrycket vänster.
Den 16 juni 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
Gammelvänstern är materialistisk. Människans öde avgörs genom dess plats i produktionen. Blott genom att förändra produktionen, t ex genom fackföreningar och ägandeförändring, kan proletariatet, de utsugna, få en godtagbar plats i samhället. Det viktiga är att kämpa för rättvisa löner, goda arbetslivsvillkor, inflytande över produktionen och ett samhälle som karakteriseras av solidaritet, där alla tillerkänns samma goda skola och sjukvård.
Nyvänstern är idealistisk, där människans plats erhålls genom att den placerar sig och identifierar sig med en grupp. Könsförtryck är det förtryck som utövas genom att ett sk majoritetssamhälle inte erkänner den könsidentitet som individen valt, eller försöker välja. Majoritetssamhället stöder institutioner som är förtryckande, t ex könsinstitutionen. De som identifierar sig med vissa ideologier, speciellt om det är religiösa minoritetsgrupper, är förtryckta genom majoritetssamhället, och måste ges plats. Muslimer måste erkännas som muslimer och ges rättigheter, p g a att de identifierar sig som muslimer. Därför kan socialdemokratiska ledare, som tillhör nyvänstern, säga att de har den största respekt för islam. Med det avses inte så mycket islam i sig, utan muslimernas val att hänge sig åt islam och därmed bilda gruppen muslimer. Dock avser denna rätt till identitet blott vissa ideologier. Islam är en accepterad ideologi. Nazism är det inte. Trots att bägge är totalitära, förordar lydnad och utövar apartheid, nazismen judeapartheid och islam kvinnoapartheid.
Den idealistiska strömningen i den moderna vänstern, identitetsföreställningen, är dock paradoxal, i alla fall för en gammalvänster som jag. Somliga identiteter är öppna för individens egen tolkning och känsla av tillhörighet. Bland de öppna kategorierna finns kön. Man kan således vara fysiologiskt man, men identifiera sig som kvinna eller en variant som varken är man eller kvinna. Andra kategorier är däremot stängda, som t ex ras. Medan en vit man kan identifiera sig som en vit kvinna, kan den inte identifiera sig som svart, varesig man eller kvinna. Rasen är en stängd kategori. Det är en än mer stängd kategori eftersom man inte får ta till sig något som den andra rasen utövar eller bär. Rastaflätor tillhör de svarta, och kan inte användas av vita, oaktat om de skulle önska att identifiera sig som svart, eller helt enkelt finna det vackert. Det är kulturell appropriation. Däremot, om en man tar till sig kvinnans sätt att klä sig och sminka sig, dvs genderappropriation, då får den status, kallas drag queen, och bjuds den in till att läsa sagor för barn på bibliotek, mot faktura.
I gammelvänstern var folken inordnade i ett imperialistiskt system, drivet av kapitalismen, som sökte mervärde varhelst det kunde skönjas. Rasismen var ingen ledstjärna utan blott ett uttryck, ett medel för exploatering. När gammelvänstern bar rastaflätor eller palestinaschal, var det ett uttryck för solidaritet, en respekt för andra kulturer, där utbytet, inspirationen av varandra och mellan varandra, betonades. Således, det positiva, solidariteten och empatin, har i nyvänstern negerats och blivit det negativa, appropriationen och exploatering.
Medan gammelvänstern stormade mot religionerna, ty de var ju blott uttryck för den ideologiska överbyggnaden som fanns till för att legitimera det materiella förtrycket, där den egendomslösa skulle hållas nöjd och tyst genom löftet om himmelriket, hyllas religionerna, speciellt de som ses som tillhörandes de kuvade, som islam, och ges respekt. Medan gammelvänstern ser islams kvinnoapartheid, ser den moderna vänstern en kultur, en identitet som måste ges respekt. Medan gammelvänstern se slöjan som kvinnoförtryck, kallar nyvänstern gammelvänsterns kritik för … rasism.
Å andra sidan, när nyvänstern kritiserar den moderna maktordningen och sammanfattar den i uttrycket ’vit man’, kallar gammelvänstern det för …rasism.
Nyvänstern bejakar mångfald, där mångfalden består av stabila, odynamiska grupper, där individer är låsta i sin identitet i gruppen. Gammelvänstern ser upplösningen av grupperna som en befrielse av individen, där individen frigör sig från den gamla gruppens stela kulturella normer. Hijaben har blivit en viktig symbol, där den för nyvänstern är uttryck för gruppens fria identitet, medan den är en underordning av kvinnan hos gammelvänstern.
Gammelvänstern hade kommunistiska manifestets slutord som föredöme, arbetare i alla länder, förenen eder, där uppdelningen, klassamhället, grupperingarna skulle upphävas. Nyvänstern ser i detta identiteternas förödelse, mångfaldens undergång, ett majoritetssamhälle som tyranniskt försöker assimilera de unika grupperna och underkasta dem majoritetssamhället.
Där gammelvänstern stormade mot de konservativas tro på att samhället bestod av grupper, där var och en skall veta sin plats, är det just det som är nyvänsterns mångfald.
Därför kan de konservativa i Sverigedemokraterna bli väl förstådda av nyvänstern, eftersom de bägge delar den konservativa basen. Nyvänstern anklagar Sverigedemokraterna för att vara rasister, samtidigt som det är nyvänstern, inte Sverigedemokraterna, som är de som öppet använder rasistiska uttryck och tolkningsmodeller, där den vita rasen, med könet man, som just i det fallet inte är öppet för identifikation, är grunden i förtrycket.
Nyvänstern har negerat gammelvänstern, och skapat en konfrontationslinje med de andra konservativa, och därmed står gammelvänstern utanför samhällskonflikten och ser förvånat på.
Som gammelvänster anser jag att nyvänstern oegentligt har approprierat uttrycket vänster och förvanskat det genom att negera det. Nyvänstern måste avlövas uttrycket vänster.
Den 16 juni 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
