Oktogonen är en pensionsstiftelse i Svenska Handelsbanken, där avsättningar görs om banken är effektivare än sina konkurrenter, och där varje individ får utdelning vid pension i relation till hur länge den arbetat i banken. Den infördes 1973 av den legendariske bankmannen Jan Wallander.
Tanken med Oktogonen är att anställda skapar välstånd och kan få ta del av välståndet, och att Oktogonen motiverar anställda till ansträngning, oaktat dess plats i organisationen. Den andra tanken var säkerligen också att stiftelsen kunde vara del i att upprätthålla den framgångsrika tjänstemannamakt som varit betecknande för banken sedan dess födelse.
Som demokratisk socialist blir man inte överdrivet imponerad, men man lyfter ändock på ögonbrynen och tycker sig se en framtid. Det är inte vinstdelning, utan vinstdelning vid den bästa prestationen. Det är lite, men mer än inget. De anställda har inget inflytande över stiftelsens placeringar, eftersom de görs i bankens aktie. De har däremot ett inflytande genom de aktier som ägs. Således en liten, liten gnutta ekonomisk demokrati, enligt den demokratiske socialisten. Men en oerhörd stor gnutta enligt den kapitalistiska verkligheten.
Idag attackeras Oktogonen av den girige kapitalisten. Idag finns inte utrymme för den minsta gnutta ekonomisk demokrati. Sådan är tidsandan. Jag skall ha allt, formligen skriker den girige kapitalisten.
Handelsbankens styrelse beslutade att 827 miljoner, som enligt de gällande reglerna skulle utbetalas till stiftelsen, inte skulle betalas ut. Även om man uppfyllde kriterierna, anses förutsättningarna för konkurrenskraft inte ha förbättrats, varför utbetalning inte skall ske. Till detta läggs att man satt ett tak på utdelningen, där man tidigare hade ett tak som var i relation till aktieutdelningen.
Den socialt verkande Wallander har nu ersatts av den girige Fredrik Lundberg.
Så talar de giriga kapitalisterna. De som får överlägsen profit, men inte låter sig nöjas. De som skyr ekonomisk demokrati likt en blodsugande mygga skyr kryddnejlika.
Kapitalisterna känner inget tak för sin girighet. De tar vinsten, hur hög den än blir. Medan arbetaren, trots att den producerar mer än konkurrenterna, skall få nöja sig med ett tak.
Den okunnige muttrar då fram att kapitalisten står risken, och därför inte skall ha ett tak på vinsten. Nej, kapitalisten står inte risken. Det gör den inte. Den står en begränsad risk. Medan den tar all vinst efter skatt som tagas kan, tar den blott de förluster som motsvarar dennes kapitalinsats. Förluster som blir större än det egna kapitalet i banken, får bäras av andra, sannolikt staten, och långivare till banken. Kapitalisten har ett begränsat ansvar för bolagets förluster, men ett obegränsat ansvar för dess vinster. Sådan är aktiebolagets giriga ansvarsfördelning.
Den girige kapitalisten, Fredrik Lundberg, attackerar den lilla, lilla gnutta av ekonomisk demokrati som finns i den stora kapitalistvärlden. Det kan han göra idag, när det demokratiska Sverige är utsatt för skarpa angrepp. Den sociala demokratin är satt under angrepp genom att välfärden demonteras, t ex genom att barn inte får en god skola. Den politiska demokratin utsätts för angrepp genom religionernas inträngande i samhällslivet. Och den ekonomiska demokratin, som aldrig fick någon chans, skall nu trängas ut. Den lilla, lilla gnuttan som finns, skall bort.
Så tar den girige kapitalisten tag i tidsandan och utnyttjar den.
Öllsjö den 8 juni 2019
Tanken med Oktogonen är att anställda skapar välstånd och kan få ta del av välståndet, och att Oktogonen motiverar anställda till ansträngning, oaktat dess plats i organisationen. Den andra tanken var säkerligen också att stiftelsen kunde vara del i att upprätthålla den framgångsrika tjänstemannamakt som varit betecknande för banken sedan dess födelse.
Som demokratisk socialist blir man inte överdrivet imponerad, men man lyfter ändock på ögonbrynen och tycker sig se en framtid. Det är inte vinstdelning, utan vinstdelning vid den bästa prestationen. Det är lite, men mer än inget. De anställda har inget inflytande över stiftelsens placeringar, eftersom de görs i bankens aktie. De har däremot ett inflytande genom de aktier som ägs. Således en liten, liten gnutta ekonomisk demokrati, enligt den demokratiske socialisten. Men en oerhörd stor gnutta enligt den kapitalistiska verkligheten.
Idag attackeras Oktogonen av den girige kapitalisten. Idag finns inte utrymme för den minsta gnutta ekonomisk demokrati. Sådan är tidsandan. Jag skall ha allt, formligen skriker den girige kapitalisten.
Handelsbankens styrelse beslutade att 827 miljoner, som enligt de gällande reglerna skulle utbetalas till stiftelsen, inte skulle betalas ut. Även om man uppfyllde kriterierna, anses förutsättningarna för konkurrenskraft inte ha förbättrats, varför utbetalning inte skall ske. Till detta läggs att man satt ett tak på utdelningen, där man tidigare hade ett tak som var i relation till aktieutdelningen.
Den socialt verkande Wallander har nu ersatts av den girige Fredrik Lundberg.
Så talar de giriga kapitalisterna. De som får överlägsen profit, men inte låter sig nöjas. De som skyr ekonomisk demokrati likt en blodsugande mygga skyr kryddnejlika.
Kapitalisterna känner inget tak för sin girighet. De tar vinsten, hur hög den än blir. Medan arbetaren, trots att den producerar mer än konkurrenterna, skall få nöja sig med ett tak.
Den okunnige muttrar då fram att kapitalisten står risken, och därför inte skall ha ett tak på vinsten. Nej, kapitalisten står inte risken. Det gör den inte. Den står en begränsad risk. Medan den tar all vinst efter skatt som tagas kan, tar den blott de förluster som motsvarar dennes kapitalinsats. Förluster som blir större än det egna kapitalet i banken, får bäras av andra, sannolikt staten, och långivare till banken. Kapitalisten har ett begränsat ansvar för bolagets förluster, men ett obegränsat ansvar för dess vinster. Sådan är aktiebolagets giriga ansvarsfördelning.
Den girige kapitalisten, Fredrik Lundberg, attackerar den lilla, lilla gnutta av ekonomisk demokrati som finns i den stora kapitalistvärlden. Det kan han göra idag, när det demokratiska Sverige är utsatt för skarpa angrepp. Den sociala demokratin är satt under angrepp genom att välfärden demonteras, t ex genom att barn inte får en god skola. Den politiska demokratin utsätts för angrepp genom religionernas inträngande i samhällslivet. Och den ekonomiska demokratin, som aldrig fick någon chans, skall nu trängas ut. Den lilla, lilla gnuttan som finns, skall bort.
Så tar den girige kapitalisten tag i tidsandan och utnyttjar den.
Öllsjö den 8 juni 2019
RSS-flöde
