Judar och samer är inte svenskar utan är en minoritet i Sverige, säger Sverigedemokraten Söder. De är minoriteter just genom att inte vara svenskar, säger han enligt Aftonbladet (https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/XwAgGn/hetsigt-brak-om-minoritetsgruppers-svenskhet ).
Landsbygdsministern, Sven-Erik Bucht (Privilegiedemokraterna, tidigare kallat Socialdemokraterna) uttalar sig bondskt hårt: ”Vilket skitsnack. Jag tillhör själv minoritetsgruppen tornedalingar och känner mig lika mycket svensk för det.” Och för att bevisa att han har kontakt med landsbygden säger han: ” Nu får det vara slut med sådan dynga, sverigedemokrater.”
Man undrar stillsamt följande: Om tornedalingarna är en minoritet, men de är samtidigt svenskar, och samma gäller för andra minoriteter som samer, judar, finnar, romer, vad är då majoriteten?
För att kunna tänka ’minoritet’ måste man tänka ’majoritet’, ty minoritet definieras ju genom att vara negationen av majoriteten, att inte vara majoriteten. Således måste det alltid finnas en majoritet för att minoriteter skall kunna finnas.
Vem i all sin dar är då majoriteten? Ja, en sak vet vi. Svenskar är inte majoriteten, ty alla minoriteter är svenskar.
Vi har alla hört om den tysta majoriteten. Men nu har vi den frånvarande majoriteten. Majoriteten utan namn. Den finns, ty utan den skulle inte tornedalingar finnas som minoritet. Men vi vet inte vem majoriteten är, och vi har inte ett namn på majoriteten.
Vad vi ser här, är identitetspolitiken i all sin intellektuella svaghet. Bucht kan med enkelhet identifiera minoriteter. Så som identitetspolitiken identifierar minoriteter. Och som i all identitetspolitik, finns det människor som villigt och generöst påstår sig företräda en minoritet, som i det här fallet, tornedalingarna, och de utmålas som kränkta, ty de utesluts från samvaron i svenskarna.
Vad Söder gör, vilket man kan ha synpunkter på, är att särskilja, och nu använder jag en stor ledares vokabulär, Hitlers, på nation och medborgarskap. Ty Hitler skrev om judar som ett folk utan land. Juden var en nation, dvs ett folk, men som saknade land. Tyskarna var också en nation, men de hade land. För lite förvisso, men det skulle de ju snart ändra på genom Anschluss och erövringskrig.
Jag tror att en liknande föreställning rör sig i Söders huvud, att alla är svenska medborgare, men nationsmässigt, dvs etnicitetsmässigt, dvs identifierat som Folk, är samer samer och inte svenskar, och svenskar är inte samer. Samer tillhör folket samer, så som svenskarna tillhör folket svenskar. I Söders huvud finns ett folk, svenskarna, som är majoritetsfolk i Sverige, där det finns minoritetsfolk, som samer och judar.
Och någonstans här förenas Hitler, Bucht och Söder, ty de är lika goda kålsupare att identifiera minoriteter. Det är en mycket meningsfull kategori för dem bägge. Identitetspolitikern och nationalisten. Men nationalisten har i alla fall den intellektuella hedern att identifiera och namnge majoriteten, medan identitetspolitikern i Privilegiepartiet smusslar undan majoriteten. Majoriteten utan namn, men med existens.
Bucht tillhör ju Privilegiepartiet, det som identifierar grupper och ger dem privilegier, varför identitetspolitik i Buchts anda är rimlig. Borta är den gamla socialdemokratin som hyllade Jantelagens jämlikhetsiver, att vi alla är lika. Visst finns det tornedalingar, likt det finns MFF:are. Men den kategoriseringen är obetydlig relativt mantrat att vi alla är lika.
Så blir det som så ofta, i dialektikens värld, att de som förefaller vara vandras motsats, sammansmälter i en gemenskap, en som jag kan kalla ny-rasismen, där särskiljandet totalt dominerar. Där särgrupperingar, där identiteter, mer eller mindre existerande, där grupper identifieras och ges privilegier. Och där majoriteten får betala, både genom skatter och genom att inte ha ett namn. Den finns, ty utan majoriteten finns inga minoriteter. Men den har inget namn. Blott skattekraft.
Därför är min bedömning av Bucht, med hans ord, inte mina, att han är dynga. Ty man bygger inte ett folkhem, ett samhälle av sammanhållning och samhörighet genom att särskilja, utan genom att sammanfoga. Vi är alla i båten, vi är alla lika i att vara olika. Vi har alla samma rättigheter och skyldigheter. Ingen är förmer än någon annan.
Öllsjö den 16 juni 2018
Landsbygdsministern, Sven-Erik Bucht (Privilegiedemokraterna, tidigare kallat Socialdemokraterna) uttalar sig bondskt hårt: ”Vilket skitsnack. Jag tillhör själv minoritetsgruppen tornedalingar och känner mig lika mycket svensk för det.” Och för att bevisa att han har kontakt med landsbygden säger han: ” Nu får det vara slut med sådan dynga, sverigedemokrater.”
Man undrar stillsamt följande: Om tornedalingarna är en minoritet, men de är samtidigt svenskar, och samma gäller för andra minoriteter som samer, judar, finnar, romer, vad är då majoriteten?
För att kunna tänka ’minoritet’ måste man tänka ’majoritet’, ty minoritet definieras ju genom att vara negationen av majoriteten, att inte vara majoriteten. Således måste det alltid finnas en majoritet för att minoriteter skall kunna finnas.
Vem i all sin dar är då majoriteten? Ja, en sak vet vi. Svenskar är inte majoriteten, ty alla minoriteter är svenskar.
Vi har alla hört om den tysta majoriteten. Men nu har vi den frånvarande majoriteten. Majoriteten utan namn. Den finns, ty utan den skulle inte tornedalingar finnas som minoritet. Men vi vet inte vem majoriteten är, och vi har inte ett namn på majoriteten.
Vad vi ser här, är identitetspolitiken i all sin intellektuella svaghet. Bucht kan med enkelhet identifiera minoriteter. Så som identitetspolitiken identifierar minoriteter. Och som i all identitetspolitik, finns det människor som villigt och generöst påstår sig företräda en minoritet, som i det här fallet, tornedalingarna, och de utmålas som kränkta, ty de utesluts från samvaron i svenskarna.
Vad Söder gör, vilket man kan ha synpunkter på, är att särskilja, och nu använder jag en stor ledares vokabulär, Hitlers, på nation och medborgarskap. Ty Hitler skrev om judar som ett folk utan land. Juden var en nation, dvs ett folk, men som saknade land. Tyskarna var också en nation, men de hade land. För lite förvisso, men det skulle de ju snart ändra på genom Anschluss och erövringskrig.
Jag tror att en liknande föreställning rör sig i Söders huvud, att alla är svenska medborgare, men nationsmässigt, dvs etnicitetsmässigt, dvs identifierat som Folk, är samer samer och inte svenskar, och svenskar är inte samer. Samer tillhör folket samer, så som svenskarna tillhör folket svenskar. I Söders huvud finns ett folk, svenskarna, som är majoritetsfolk i Sverige, där det finns minoritetsfolk, som samer och judar.
Och någonstans här förenas Hitler, Bucht och Söder, ty de är lika goda kålsupare att identifiera minoriteter. Det är en mycket meningsfull kategori för dem bägge. Identitetspolitikern och nationalisten. Men nationalisten har i alla fall den intellektuella hedern att identifiera och namnge majoriteten, medan identitetspolitikern i Privilegiepartiet smusslar undan majoriteten. Majoriteten utan namn, men med existens.
Bucht tillhör ju Privilegiepartiet, det som identifierar grupper och ger dem privilegier, varför identitetspolitik i Buchts anda är rimlig. Borta är den gamla socialdemokratin som hyllade Jantelagens jämlikhetsiver, att vi alla är lika. Visst finns det tornedalingar, likt det finns MFF:are. Men den kategoriseringen är obetydlig relativt mantrat att vi alla är lika.
Så blir det som så ofta, i dialektikens värld, att de som förefaller vara vandras motsats, sammansmälter i en gemenskap, en som jag kan kalla ny-rasismen, där särskiljandet totalt dominerar. Där särgrupperingar, där identiteter, mer eller mindre existerande, där grupper identifieras och ges privilegier. Och där majoriteten får betala, både genom skatter och genom att inte ha ett namn. Den finns, ty utan majoriteten finns inga minoriteter. Men den har inget namn. Blott skattekraft.
Därför är min bedömning av Bucht, med hans ord, inte mina, att han är dynga. Ty man bygger inte ett folkhem, ett samhälle av sammanhållning och samhörighet genom att särskilja, utan genom att sammanfoga. Vi är alla i båten, vi är alla lika i att vara olika. Vi har alla samma rättigheter och skyldigheter. Ingen är förmer än någon annan.
Öllsjö den 16 juni 2018
RSS-flöde
