Jag tyckte de hyllade det totalitära, förtrycket, våldet. Men det var jag som stigmatiserades.
Idag är deras tankar glömda. T o m av dem. De som då var den riktiga Vänstern, sitter idag fortfarande med sitt vin och är lite leende nostalgiska över sitt ’engagemang’. Men de som övertagit deras projekt, dagens Vänstern, har idag samma böjelse som de hade.
Idag stormar jag inte längre mot kommunismen, utan mot en annan totalitär rörelse, islam. Den rörelse som hyllar det totalitära, förtrycket, våldet.
De som idag monopoliserar ordet ’Vänster’, kritiserar återigen mig lika fult. Idag kallas kritiken mot det totalitära islam för islamofobi och jag får märkliga frågor, varför hatar du muslimer? Kritiken mot islam, den totalitära ideologien, glider snabbt över till att bli ett uttryck för främlingsfientlighet.
’Klassförrädaren’ har blivit ’främlingsfientlig’.
Men då som nu stormar jag mot ideologin. Jag säger inget om muslimer, ty de är människor, inte en ideologi. Mantrat som den demokratiska socialisten håller hög, ’Lika värde’ tillkommer människor, sannerligen inte ideologier.
Vänstern känner dock inte ’lika värde’. Det fanns folk på korridoren, som under vinets berusning sade att det självklart var nödvändigt att ta bort kapitalister, dvs mörda Wallenberg, och likt Stalins klokhet, inse att ägg går sönder när man gör omelett. Som om Wallenberg, som människa, inte är lika unik som någon annan. Som om inte muslimen som människa är lika unik som t ex ateisten. Men en Vänster, som saknar demokratin ingraverad i sitt hjärta, kan hemfalla åt de totalitära drag som så lätt faller över till våld. De människor som var kulaker, var inte människor utan kulaker, och skulle därför likvideras. Det lättaste sättet att avskaffa en klass, trodde man, var att döda klassens människor.
Idag har Vänstern samma tolerans och acceptans för ett annat totalitärt gift, islam. Inför islams förtryck slår de dövörat till. I dagarna marscherade folk i Malmö för de svartas rättigheter. Men all rätt, visst finns det brott mot deras rättigheter, inte som svarta, utan som människor, där brottet uppkommer genom att brottslingen reagerar på den svartes färg.
Men, om man får ha en numerär invändning, så vore det rimligare, i alla fall i Sverige, att marschera för kvinnors, speciellt muslimska kvinnors rättigheter. Dagen efter demonstrationen i Malmö kunde vi höra nyheten att män står utanför föreläsningssalar där man håller föreläsningar om hedersvåld.
https://sverigesradio.se/sida/embed/publication/7488599?fbclid=IwAR2UtkPlwns1Dxf9HrHppuzRxJs6r6LmbT9jUO_MONrv-SwRenx21AP5hOA
Den rimliga tolkningen av deras beteende är att de, med sin närvaro, markerar mot muslimska kvinnor att inte gå in. Det är religiöst våld, utövat på ett sätt som gör att ett civiliserat samhälle inte vill och inte kan ingripa. Motsvarande, i ett barbariskt islamskt samhälle, som Iran, hade lett till att deras moralpolis hade ingripit.
Det finns ett våld riktat mot kvinnor. Mot muslimska kvinnor. Som, om man får lov att säga det, är Sveriges negrer, som skall veta sin plats, och bära sitt förtryck. Där Vänstern, genom sitt infama tigande, inte bidrar till att ta bort förtrycket. Och genom att storma mot oss som stormar mot det religiösa våldet, och stigmatisera oss som islamofober, lyckas legitimera förtrycket.
Den Vänster jag skriver om har alltid, och tycks alltid ha en förkärlek till det totalitära. Och blir därigenom blind för det humanitära.
Allt medan jag, då klassförrädaren med sin snaps, idag islamofoben med sin limoncello, inte förstår hur en grupp av människor, mestadels födda i en behaglig medelklass, i ett behagligt Sverige, ett demokratiskt välfärds-Sverige, bär skygglappar som gör att de inte ser förtrycket.
Öllsjö den 7 juni 2020