Inte mycket.
Jo, vem som helst kan konstruera och erbjuda marknaden en elektrisk produkt, t ex en elektrisk korkskruv med blinkande röda lampor på toppen. Den friheten finns. Men det krävs att maskinen testas och får alla godkänningar och märken för t ex elsäkerhet. Så, friheten finns, inom ramar som är satta genom statens regleringar. Det är ett inom regleringar fritt näringsliv. Kanske det bästa ordet är just ’ett reglerat näringsliv’?
Företagare kan anställa personer för att möjliggöra större verksamheten än om den blott ensam gör jobbet. Det står företagaren fritt att anställa vem den vill. Men en anställning är en allvarlig sak som sannerligen inte utelämnas till marknadsekonomins och kapitalismens frihet. Det finns en lång rad regleringar inom arbetsrätten, som bestämmer relationen mellan företagaren och den anställde. T o m priset på arbetskraften kan vara reglerat, genom kollektivavtal. Visst finns frihet, men så reglerad att den kanske inte borde kallas frihet?
Företagare måste ha en juridisk form för sitt företag. Vanligtvis får den formen aktiebolag. Men här finns frihet att välja enskild firma eller aktiebolag, och några former till. Men sedan är det slut. Företag kan inte bedrivas i vilken form som helst. Staten tillhandahåller former. Företagaren kan fritt (nåja) välja mellan dem, men inte fritt välja andra former, som kanske hade passat den.
Ett aktiebolag baseras på aktien, en andel i aktiebolaget, med rätt att erhålla utdelning från företagets vinst, dvs utdelningsrätten, att besluta om företaget, dvs rösträtten, och att sälja andelen. Om en företagare vill ha friheten att sälja de aktier den finner lämpligt, så kan den inte göra det. Aktien är reglerad. En företagare kanske skulle vilja sälja aktier för att få in riskvilligt kapital till bolaget, men vill absolut inte att de som ger riskkapital, dvs köper aktierna, skall kunna ha beslutsmakt i företaget. Den vill helt enkelt sälja aktier med utdelningsrätt, men utan rösträtt. Av någon anledning, som undgår mig, har staten ansett att företagare inte skall ha den friheten, utan de är tvingade att sälja aktier med en differentierad rösträtt, där maximal differentiering är 1 till 10, dvs en aktie kan ha en röst och en annan kan som minst ha 1/10-dels röst. Inte mycket till frihet där inte.
Emellertid!
Det finns viss frihet i aktiebolagslagens tillämpning som följer den italienska traditionen att ha regleringar och sedan ha kända vägar som rundar regleringarna.
I den italienska byn där jag bor, finns en reglering som säger att man inte får göra pooler. Ändock finns många pooler. Hur kan det komma sig? Jo, medan man inte får ha pooler, får man ha vattenmagasin för sin trädgård. Därför finns det vattenmagasin, som ser ut som pooler, som har poolens funktion, dvs att bära upp en uppblåsbar madrass där lediga människor kan sitta och njuta gin och tonic, men som i dokument betecknas som vattenmagasin.
I aktiebolagslagen finns denna italienska tradition när det gäller t ex aktiebolagets styrelse och dess stämmoprotokoll. Det är ett välkänt fenomen att speciellt familjeföretag, men också verksamheter som har bolagsform, mest som ett sätt att hantera skatteproblematik, än att driva ett företag, har sk pappersstyrelser. De finns på papper. Det finns ledamöter och det görs stämmoprotokoll, där det lydigt står att ordförande öppnar mötet och så vidare. Men, styrelsen har aldrig sammanträden. Ordföranden hälsar aldrig styrelsen välkommen. Det som står i stämmoprotokollet är inte sant.
Aktiebolagets styrelse och dess stämmoprotokoll är en accepterad lögn och förbannad dikt. Lögnen om styrelsen möjliggör en näringsfrihet.
Den 14 juni 2022
Sven-Olof Yrjö Collin