Regeringen vill förbjuda hävdandet att Förintelsen inte ägt rum. Sådan tankelag finns i andra länder, inte minst Tyskland, där jag kan ha viss förståelse för lagen, mot bakgrund av deras historia. Men absolut inte acceptans.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/regeringen-vill-gora-det-olagligt-att-forneka-forintelsen?
Det är Morgan Johansson, den fördomsfulle, som presenterar förslaget på lagstiftning. Han säger ”Förintelsen är världshistoriens största brott mot mänskligheten, och det får inte glömmas. De som försöker få världen att glömma och blanda bort korten, de måste stå till svars för det”
Visst var Förintelsen ett ohyggligt dåd. Men att framställa det som det största brottet är att försöka glömma bort (vilket borde vara förbjudet…) andra, liknande ohyggliga brott, som Holodomor, som Stalins utrensningar, som Maos mordiska regim. Och, om nu omfattningen i antal inte är så viktig, men väl principen är viktig, har vi Bartolomeinattens mördande av protestanter.
Ett tankeförbud tillhör det totalitära, när det totalitära misslyckas i att skapa en hegemoni, ett etablerat sätt att tänka. Bara på den grunden, är förslaget helt förkastligt.
Men det är även förkastligt genom att vara kontraproduktivt. Ty, målet är, med rätta, att Förintelsen inte skall glömmas. Risken med att förbjuda en oppositionell tanke, är att Förintelsen blir en rutin, en tradition, ett faktum lika tomt på betydelse som 1:a Maj blev för socialdemokraterna, en vandring där man egentligen glömt bort varför man vandrade.
Men om man får lov att tänka dess motsats, och uttrycka motsatsen, Förintelsen har inte ägt rum, i alla fall inte i den omfattningen som påstås, då kommer de fram som hävdar det motsatta, att det fanns förintelseläger, med så och så många mördade vid de olika lägren. I den debatten kommer Förintelsen att vara levande.
Därtill kommer att förslaget bortser från hur kunskap skapas. Kunskap vinns genom att förstå och att opponera sig. Det senare innebär att om någon forskare hävdar A, kommer en annan, ledd av falsifieringsnormen i vetenskapen, att försöka falsifiera A. Ett sätt är att hävda icke-A. Det är en dialektik som tjänat vetenskapen.
I fallet med Förintelsen kommer forskare med ambitionen att vara Förintelseförnekare, att samla data och göra sitt yttersta för att bevisa att Förintelsen inte var en Förintelse. Det är bra, ty lyckas de, ja, då har inte Förintelsen skett, i alla fall inte på det sätt vi anser idag att den skett.
Men förintelseförnekarnas försök kommer att mötas av andra, som antingen visar att Förintelseförnekarna har fel i sina data eller slutsatser, eller så skapar de själva bevis för att Förintelseförnekarna har fel.
Således kommer existensen av Förintelseförnekare att skapa mer god kunskap om Förintelsen, dvs god i bemärkelsen att den kan stå mot hård kritik från Förintelseförnekare.
Att förbjuda tanken på att Förintelsen inte skett innebär därför att Förintelsen reduceras i betydelse och vår kunskap om Förintelsen blir sämre.
Att som den svenska regeringen, att välja den totalitära vägen, är således att förringa Förintelsen.
Slutligen, för oss som haft småbarn, känner vi också igen regeringens tramsiga beteende. Det är den uppgivna förälderns sista auktoritära reaktion på barnets ivriga hävdande: NU ÄR DU TYST!
Den 15 april 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/regeringen-vill-gora-det-olagligt-att-forneka-forintelsen?
Det är Morgan Johansson, den fördomsfulle, som presenterar förslaget på lagstiftning. Han säger ”Förintelsen är världshistoriens största brott mot mänskligheten, och det får inte glömmas. De som försöker få världen att glömma och blanda bort korten, de måste stå till svars för det”
Visst var Förintelsen ett ohyggligt dåd. Men att framställa det som det största brottet är att försöka glömma bort (vilket borde vara förbjudet…) andra, liknande ohyggliga brott, som Holodomor, som Stalins utrensningar, som Maos mordiska regim. Och, om nu omfattningen i antal inte är så viktig, men väl principen är viktig, har vi Bartolomeinattens mördande av protestanter.
Ett tankeförbud tillhör det totalitära, när det totalitära misslyckas i att skapa en hegemoni, ett etablerat sätt att tänka. Bara på den grunden, är förslaget helt förkastligt.
Men det är även förkastligt genom att vara kontraproduktivt. Ty, målet är, med rätta, att Förintelsen inte skall glömmas. Risken med att förbjuda en oppositionell tanke, är att Förintelsen blir en rutin, en tradition, ett faktum lika tomt på betydelse som 1:a Maj blev för socialdemokraterna, en vandring där man egentligen glömt bort varför man vandrade.
Men om man får lov att tänka dess motsats, och uttrycka motsatsen, Förintelsen har inte ägt rum, i alla fall inte i den omfattningen som påstås, då kommer de fram som hävdar det motsatta, att det fanns förintelseläger, med så och så många mördade vid de olika lägren. I den debatten kommer Förintelsen att vara levande.
Därtill kommer att förslaget bortser från hur kunskap skapas. Kunskap vinns genom att förstå och att opponera sig. Det senare innebär att om någon forskare hävdar A, kommer en annan, ledd av falsifieringsnormen i vetenskapen, att försöka falsifiera A. Ett sätt är att hävda icke-A. Det är en dialektik som tjänat vetenskapen.
I fallet med Förintelsen kommer forskare med ambitionen att vara Förintelseförnekare, att samla data och göra sitt yttersta för att bevisa att Förintelsen inte var en Förintelse. Det är bra, ty lyckas de, ja, då har inte Förintelsen skett, i alla fall inte på det sätt vi anser idag att den skett.
Men förintelseförnekarnas försök kommer att mötas av andra, som antingen visar att Förintelseförnekarna har fel i sina data eller slutsatser, eller så skapar de själva bevis för att Förintelseförnekarna har fel.
Således kommer existensen av Förintelseförnekare att skapa mer god kunskap om Förintelsen, dvs god i bemärkelsen att den kan stå mot hård kritik från Förintelseförnekare.
Att förbjuda tanken på att Förintelsen inte skett innebär därför att Förintelsen reduceras i betydelse och vår kunskap om Förintelsen blir sämre.
Att som den svenska regeringen, att välja den totalitära vägen, är således att förringa Förintelsen.
Slutligen, för oss som haft småbarn, känner vi också igen regeringens tramsiga beteende. Det är den uppgivna förälderns sista auktoritära reaktion på barnets ivriga hävdande: NU ÄR DU TYST!
Den 15 april 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
