Det finns en hård och omfattande kritik mot västerlandet, som pekar ut vårt agerande som speciellt klandervärt. Tidigare har främst marxister anklagat västerlandet för sin imperialism, medan idag är det identitetsteorier och rasteorier, som samlas i woke-fenomenet, som tycks mestadels inrikta sig på att beklaga vad som ses som privilegier, dvs rättigheter som egentligen inte tillkommer rättighetsutövaren.
Men vad är det som pågår egentligen?
Låt mig ta ett exempel, slaveriet.
Kritiken av slaveriet och dess grund i en rasism som dröjer sig kvar i fenomen som rasifiering, är ett bra exempel på vad som pågår. Kritiken slutar i att vita män skall bära en sorts skuldbörda för vad som skett och vad som sker, och de privilegier som vita män har skall överföras på de som är utsatta för privilegierna, de svarta. Privilegierna är sk ’strukturella’, vilket innebär att de är svåra, om inte omöjliga att se, medan man kan observera resultatet av strukturerna, som t ex att svarta har högre kriminalitet än vita. Men att beslå en kausalitet mellan en synlig effekt och en osynlig orsak, är mycket svårt då orsaken lika väl kan vara en annan osynlig orsak. Om du har blivit blöt, och du vet att det har regnat, då kan du inte sluta dig till att regnet har gjort dig blöt, ty du kan ha stått i duschen och blivit blöt.
Kritiken av slaveriet är emellertid en aning besynnerlig. Slaveri har funnits i de flesta mänskliga samhällen och västerlandet deltog förvisso i slaveriet, men var också tid att avskaffa det, och deltog också aktivt i att avskaffa det där det dröjde sig kvar, t ex i Afrika.
Detta till trots, är det västerlandet som får bära mycket av kritiken mot slaveriet? Varför?
Kanske det är samma mekanism som gör oss så upptagna vid nazismen, att det är svårt att tänka sig att en så utvecklad civilisation kan agera på sådant sätt. Men det är verkligen att basera sin kritik på rasism, att västerlandets grad av civilisation borde vara så mycket högre än de andra barbarerna, att den inte skulle befatta sig med barbarers agerande, dvs slaveri.
Kanske kritiken är uttryck för en marknad för kritik och utgör ren och skär exploatering?
Genom att västerlandet är öppen för kritik och reflektion kring sitt agerande, och har en moral som innebär att man kan ta på sig skuld, och därmed också skuldens skam, finns det en marknad för kritik av västerlandet. Ja, det kan t o m vara lönsamt att kritisera västerlandet. Den som erbjuder sig att framföra kritik kan få forskningsanslag och publicitet. Den kan få njuta av en medial uppmärksamhet och få sitta i olika tyckarsoffor och framföra sin kritik. Den kan bli anlitad, till höga arvoden, att framföra sin kritik.
Kritiken är således en industri, med en produkt riktad till en köpvillig och köpstark marknad. Kritikerna är exploatörer av denna marknad. Eller kanske man kan kalla dem kritikentreprenörer, som likt mången entreprenör, hittar produkter som ibland t o m kan skapa en marknad.
Slaveriet var minst lika omfattande, och dröjde sig kvar längre i de muslimska länderna. Men dessa länder, med sin islamistiska kultur, är inte en köpvillig marknad. Ja, det kanske t o m är så, att skulle en sådan kritik dyka upp där, kommer de muslimska länderna sannerligen inte tillåta den i sina länder, och de, men sannolikt också västerlandets kritikentreprenörer, skulle brännmärka den som islamofobisk om den förekommer i andra länder. Ja, kanske muslimska aktivister skulle kanske t o m utöva våldsamma hot mot den som uttalar sådan civilisationskritik. Den kritiken är således liten, inte p g a avsaknad av fenomenet som kritiken skall kritisera, utan p g a en i högsta grad ovillig marknad. Därför förekommer det knappt någon civilisationskritik mot de muslimska länderna och deras slaveriagerande. Ja, det är t o m så att kritikentreprenörerna kan lyckas göra en produkt av en möjlig kritik av det muslimska slaveriet, då sådan kritik av muslimers slaveri kan betecknas som ytterligare ett strukturellt uttryck för de vitas privilegier att nedvärdera muslimer.
Den postmoderna wokeismen och identitetsföreställningar är alla idéer på idéernas marknad, där idéernas profitörer, kritikentreprenörerna, samlas för att vinna pengar, positioner och rykte. Det innebär inte att dessa idéer inte är sanna. Det kan de vara. Men det innebär att deras eventuella sanning inte är deras framgångskriterium. Ty, som alltid, utbudet av idéer är alltid magnifikt större än efterfrågan på sanning.
Den 3 juni 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Men vad är det som pågår egentligen?
Låt mig ta ett exempel, slaveriet.
Kritiken av slaveriet och dess grund i en rasism som dröjer sig kvar i fenomen som rasifiering, är ett bra exempel på vad som pågår. Kritiken slutar i att vita män skall bära en sorts skuldbörda för vad som skett och vad som sker, och de privilegier som vita män har skall överföras på de som är utsatta för privilegierna, de svarta. Privilegierna är sk ’strukturella’, vilket innebär att de är svåra, om inte omöjliga att se, medan man kan observera resultatet av strukturerna, som t ex att svarta har högre kriminalitet än vita. Men att beslå en kausalitet mellan en synlig effekt och en osynlig orsak, är mycket svårt då orsaken lika väl kan vara en annan osynlig orsak. Om du har blivit blöt, och du vet att det har regnat, då kan du inte sluta dig till att regnet har gjort dig blöt, ty du kan ha stått i duschen och blivit blöt.
Kritiken av slaveriet är emellertid en aning besynnerlig. Slaveri har funnits i de flesta mänskliga samhällen och västerlandet deltog förvisso i slaveriet, men var också tid att avskaffa det, och deltog också aktivt i att avskaffa det där det dröjde sig kvar, t ex i Afrika.
Detta till trots, är det västerlandet som får bära mycket av kritiken mot slaveriet? Varför?
Kanske det är samma mekanism som gör oss så upptagna vid nazismen, att det är svårt att tänka sig att en så utvecklad civilisation kan agera på sådant sätt. Men det är verkligen att basera sin kritik på rasism, att västerlandets grad av civilisation borde vara så mycket högre än de andra barbarerna, att den inte skulle befatta sig med barbarers agerande, dvs slaveri.
Kanske kritiken är uttryck för en marknad för kritik och utgör ren och skär exploatering?
Genom att västerlandet är öppen för kritik och reflektion kring sitt agerande, och har en moral som innebär att man kan ta på sig skuld, och därmed också skuldens skam, finns det en marknad för kritik av västerlandet. Ja, det kan t o m vara lönsamt att kritisera västerlandet. Den som erbjuder sig att framföra kritik kan få forskningsanslag och publicitet. Den kan få njuta av en medial uppmärksamhet och få sitta i olika tyckarsoffor och framföra sin kritik. Den kan bli anlitad, till höga arvoden, att framföra sin kritik.
Kritiken är således en industri, med en produkt riktad till en köpvillig och köpstark marknad. Kritikerna är exploatörer av denna marknad. Eller kanske man kan kalla dem kritikentreprenörer, som likt mången entreprenör, hittar produkter som ibland t o m kan skapa en marknad.
Slaveriet var minst lika omfattande, och dröjde sig kvar längre i de muslimska länderna. Men dessa länder, med sin islamistiska kultur, är inte en köpvillig marknad. Ja, det kanske t o m är så, att skulle en sådan kritik dyka upp där, kommer de muslimska länderna sannerligen inte tillåta den i sina länder, och de, men sannolikt också västerlandets kritikentreprenörer, skulle brännmärka den som islamofobisk om den förekommer i andra länder. Ja, kanske muslimska aktivister skulle kanske t o m utöva våldsamma hot mot den som uttalar sådan civilisationskritik. Den kritiken är således liten, inte p g a avsaknad av fenomenet som kritiken skall kritisera, utan p g a en i högsta grad ovillig marknad. Därför förekommer det knappt någon civilisationskritik mot de muslimska länderna och deras slaveriagerande. Ja, det är t o m så att kritikentreprenörerna kan lyckas göra en produkt av en möjlig kritik av det muslimska slaveriet, då sådan kritik av muslimers slaveri kan betecknas som ytterligare ett strukturellt uttryck för de vitas privilegier att nedvärdera muslimer.
Den postmoderna wokeismen och identitetsföreställningar är alla idéer på idéernas marknad, där idéernas profitörer, kritikentreprenörerna, samlas för att vinna pengar, positioner och rykte. Det innebär inte att dessa idéer inte är sanna. Det kan de vara. Men det innebär att deras eventuella sanning inte är deras framgångskriterium. Ty, som alltid, utbudet av idéer är alltid magnifikt större än efterfrågan på sanning.
Den 3 juni 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
