I Region Skåne framförs från borgerligt håll en önskan att utreda om sjukvård, som vårdcentraler och sjukhus, kan övergå till personalen, genom att de som arbetar på en enhet bildar ett producentkooperativ.
Enligt en artikel i lokaltidningen Kristianstadsbladet (som jag inte kan länka till) säger David Westlund, andre vice ordförande i personalnämnden: ”Sjukhusen tillhör oss alla. Ekonomin är pressad för regionens sjukhus. Som politiker har vi alltid det yttersta ansvaret för såväl ekonomi som verksamheten. Oberoende av driftsform kan vi inte lämna över det ansvaret till personalen”
Han är företrädare för det parti, socialdemokraterna, vars partiledare sade att han aldrig skulle kritisera islam, dvs en totalitär ideologi, och vars ungdomsförbund i Malmö inte får statens pengar då de inte kan leva upp till kraven på att ha en grundmurad demokratisyn.
Socialdemokratin tycks ha mycket snabbt fjärmat sig från sin grundsyn i demokrati, när man kan undanta anti-demokratiska rörelser och ideologier från kritik, samtidigt som man villigt kritiserar mellanösterns enda demokrati, Israel (trots sina brister). Ja, det är sant. Löfven har verkligen sagt att han aldrig kommer att kritisera islam. Föreställ dig om han hade sagt: Vi kommer aldrig att kritisera Israel. Eller, vi kommer aldrig att kritisera nazism.
Den tidigare socialdemokratin, som började erodera på 80-talet, byggde sina tankar på den ideologi som uttrycktes genom Per-Albin Hanssons Folkhemtal den 18 januari 1928: ”Skall det svenska samhället bli det goda medborgarhemmet måste klasskillnaden avlägsnas, den sociala omsorgen utvecklas, en ekonomisk utjämning ske, de arbetande beredas andel även i det ekonomiska förvaltandet, demokratin genomföras och tillämpas även socialt och ekonomiskt”
Det understöddes retoriskt, om ej i praktisk politik av Palme, t ex 1975: https://www.youtube.com/watch?v=JWwR5XKu208
Kravet på ekonomisk demokrati fördes fram i partiprogrammet 1944, men är försvunnit i det senaste programmet.
Branting gav oss den politiska demokratin, Erlander gav oss den sociala demokratin, dvs välfärdssamhället. Sedan väntade vi alla ungsocialister i slutet på 70-talet på den som skulle ge oss den ekonomiska demokratin. Lagen om Medbestämmande tyckte vi var en god, om än mesig, början. Löntagarfonderna var inte riktigt vad några av oss hade tänkt, så t o m inom ungsocialisterna fanns en hård kritik mot löntagarfonder. Själv tillhörde jag de som ansåg att arbetarna skall inte få makten genom att bli kapitalister, utan just genom att vara arbetare.
Arbetaren vinner makten genom sitt arbete. Inte genom att med beskattade vinster köpa aktier och gå på bolagsstämmor. Industriell demokrati, självförvaltning, ekonomisk demokrati, var ord vi förde oss med. Men löntagarfonderna avskaffades och snart började välfärdssamhället också erodera, och idag har socialdemokraterna en partiordförande som kan tulla på den politiska demokratins absoluta rätt och skyldighet att hårt och skoningslöst kritisera totalitära läror, som islam.
Nu väcker högerpartiet ett förslag som skulle ha applåderats av ungsocialisterna i början på 80-talet. Men så skadad är idag makt-sossen av privatiseringsdebatten, att han inte ser skillnaden mellan kapitalisternas ägande och arbetarnas ägande.
Hans motstånd är följdriktigt. En socialdemokrati som tappat visionerna och sin ideologi, kämpar nu om spillrorna av sina framgångar. Dagens makt-sosse varken ser eller inser att han säger nej till visionen för den demokratiska socialismen som formulerades 1928.
Öllsjö den 7 juni 2019
Enligt en artikel i lokaltidningen Kristianstadsbladet (som jag inte kan länka till) säger David Westlund, andre vice ordförande i personalnämnden: ”Sjukhusen tillhör oss alla. Ekonomin är pressad för regionens sjukhus. Som politiker har vi alltid det yttersta ansvaret för såväl ekonomi som verksamheten. Oberoende av driftsform kan vi inte lämna över det ansvaret till personalen”
Han är företrädare för det parti, socialdemokraterna, vars partiledare sade att han aldrig skulle kritisera islam, dvs en totalitär ideologi, och vars ungdomsförbund i Malmö inte får statens pengar då de inte kan leva upp till kraven på att ha en grundmurad demokratisyn.
Socialdemokratin tycks ha mycket snabbt fjärmat sig från sin grundsyn i demokrati, när man kan undanta anti-demokratiska rörelser och ideologier från kritik, samtidigt som man villigt kritiserar mellanösterns enda demokrati, Israel (trots sina brister). Ja, det är sant. Löfven har verkligen sagt att han aldrig kommer att kritisera islam. Föreställ dig om han hade sagt: Vi kommer aldrig att kritisera Israel. Eller, vi kommer aldrig att kritisera nazism.
Den tidigare socialdemokratin, som började erodera på 80-talet, byggde sina tankar på den ideologi som uttrycktes genom Per-Albin Hanssons Folkhemtal den 18 januari 1928: ”Skall det svenska samhället bli det goda medborgarhemmet måste klasskillnaden avlägsnas, den sociala omsorgen utvecklas, en ekonomisk utjämning ske, de arbetande beredas andel även i det ekonomiska förvaltandet, demokratin genomföras och tillämpas även socialt och ekonomiskt”
Det understöddes retoriskt, om ej i praktisk politik av Palme, t ex 1975: https://www.youtube.com/watch?v=JWwR5XKu208
Kravet på ekonomisk demokrati fördes fram i partiprogrammet 1944, men är försvunnit i det senaste programmet.
Branting gav oss den politiska demokratin, Erlander gav oss den sociala demokratin, dvs välfärdssamhället. Sedan väntade vi alla ungsocialister i slutet på 70-talet på den som skulle ge oss den ekonomiska demokratin. Lagen om Medbestämmande tyckte vi var en god, om än mesig, början. Löntagarfonderna var inte riktigt vad några av oss hade tänkt, så t o m inom ungsocialisterna fanns en hård kritik mot löntagarfonder. Själv tillhörde jag de som ansåg att arbetarna skall inte få makten genom att bli kapitalister, utan just genom att vara arbetare.
Arbetaren vinner makten genom sitt arbete. Inte genom att med beskattade vinster köpa aktier och gå på bolagsstämmor. Industriell demokrati, självförvaltning, ekonomisk demokrati, var ord vi förde oss med. Men löntagarfonderna avskaffades och snart började välfärdssamhället också erodera, och idag har socialdemokraterna en partiordförande som kan tulla på den politiska demokratins absoluta rätt och skyldighet att hårt och skoningslöst kritisera totalitära läror, som islam.
Nu väcker högerpartiet ett förslag som skulle ha applåderats av ungsocialisterna i början på 80-talet. Men så skadad är idag makt-sossen av privatiseringsdebatten, att han inte ser skillnaden mellan kapitalisternas ägande och arbetarnas ägande.
Hans motstånd är följdriktigt. En socialdemokrati som tappat visionerna och sin ideologi, kämpar nu om spillrorna av sina framgångar. Dagens makt-sosse varken ser eller inser att han säger nej till visionen för den demokratiska socialismen som formulerades 1928.
Öllsjö den 7 juni 2019
RSS-flöde
