Vä är en liten ort, som du knappt hinner se om du åker på motorvägen från Malmö till Kristianstad. Men enligt Wikipedia har den följande historia.
Det var sannolikt en gammal hednisk plats, ty Vä kommer från forndanskan och betecknar en helig plats. Bebyggelse fanns där från första århundradet efter Kristus. Tusen år senare, år 1170, när kristendomen hade trängt sig på, byggdes ett kloster i Vä, vilket ju är en välkänd strategi för de kristna ockupanterna, där de trängde ut det gamla och etablerade sig genom att bebygga de gamla heliga platserna. Kring 1250 etablerades Vä som stad, och blev berömd för sin metallhantering.
Sedan kom eländet.
1452 brändes Vä av Karl Knutsson Bonde, kung av Sverige.
1509 brändes Vä av Svante Nilsson Sture (Natt och Dag), Riksföreståndare i Sverige.
1569 brändes Vä av Hertig Karl i Sverige, en tronpretendent i Sverige, son till Vasa och sedermera Kung Karl IX av Sverige.
1612 brändes Vä av Gustav II Adolf, kung av Sverige, som om tilltaget skrev de bevingade orden:” Vi har grasserat, skövlat, bränt och ihjälslagit alldeles efter vår egen vilja"
Då gav danskarna upp och flyttade stadens rättigheter till det nyanlagda Kristianstad, som skulle vara lättare att försvara då det var förlagt i sumpmark.
Den sista förödelsen av svenskarna lämnade ett minne efter sig som fortfarande står kvar, Sankta Gertruds kyrkoruin (https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4#/media/Fil:Sankt_gjertrud.JPG)
1658 övergick Skåne, och därmed Vä, till Sverige i freden i Roskilde. En övergång som bekräftades 1679 i freden i Lund. Därefter kom den oerhört framgångsrika försvenskningen av Skåne.
Idag finns inte mycket av den danska tiden kvar. Däremot finns en skånsk identitet, främst uttryckt genom den skånska flaggan, vars ursprung är omtvistat. Region Skåne ville ha den skånska flaggan sidan om den svenska, men statsheraldikern, som hanterar flaggor i riket, sade att den svenska och den skånska flaggan inte kan hänga sidan om varandra. Regionen har emellertid struntat i det. Den skånska flaggan används flitigt i landskapet, och själv har jag den hängande på mitt drivhus, där jag ofta sitter och skriver mina blogginlägg.
Frågan är, mot bakgrund av Jugoslaviens sönderfall, och de hemskheter som senare blev resultatet, om Vä har en potentialitet att bli en härd mot svensken? Kan invandrade svenskar känna sig säkra i Vä? Kan Sankta Gertruds kyrkoruin bli en samlande plats för skåningar som vänder sig mot svenskarna i framtiden? Samlas skåningarna där, för att sedan gå in och ut ur husen för att söka upp och fördriva svenskar?
Historia är ju inte något som har funnits, utan något som skapas i nutiden. Kan det gamla, idag döda, ges liv, utifrån något aktuellt politiskt intresse, som vi idag inte kan föreställa oss, och användas för att bedriva terror?
Skall vi kanske göra som de kristna, ockupera den gamla historien och därmed undanröja den? Skall vi riva Sankta Gertruds kyrkoruin och där bygga en hyreshus, eller kanske en skola, för att på så sätt undanröja risker för ett återuppväckande av en historia som kan ge förföljelse?
Öllsjö den 13 juli 2019
Det var sannolikt en gammal hednisk plats, ty Vä kommer från forndanskan och betecknar en helig plats. Bebyggelse fanns där från första århundradet efter Kristus. Tusen år senare, år 1170, när kristendomen hade trängt sig på, byggdes ett kloster i Vä, vilket ju är en välkänd strategi för de kristna ockupanterna, där de trängde ut det gamla och etablerade sig genom att bebygga de gamla heliga platserna. Kring 1250 etablerades Vä som stad, och blev berömd för sin metallhantering.
Sedan kom eländet.
1452 brändes Vä av Karl Knutsson Bonde, kung av Sverige.
1509 brändes Vä av Svante Nilsson Sture (Natt och Dag), Riksföreståndare i Sverige.
1569 brändes Vä av Hertig Karl i Sverige, en tronpretendent i Sverige, son till Vasa och sedermera Kung Karl IX av Sverige.
1612 brändes Vä av Gustav II Adolf, kung av Sverige, som om tilltaget skrev de bevingade orden:” Vi har grasserat, skövlat, bränt och ihjälslagit alldeles efter vår egen vilja"
Då gav danskarna upp och flyttade stadens rättigheter till det nyanlagda Kristianstad, som skulle vara lättare att försvara då det var förlagt i sumpmark.
Den sista förödelsen av svenskarna lämnade ett minne efter sig som fortfarande står kvar, Sankta Gertruds kyrkoruin (https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4#/media/Fil:Sankt_gjertrud.JPG)
1658 övergick Skåne, och därmed Vä, till Sverige i freden i Roskilde. En övergång som bekräftades 1679 i freden i Lund. Därefter kom den oerhört framgångsrika försvenskningen av Skåne.
Idag finns inte mycket av den danska tiden kvar. Däremot finns en skånsk identitet, främst uttryckt genom den skånska flaggan, vars ursprung är omtvistat. Region Skåne ville ha den skånska flaggan sidan om den svenska, men statsheraldikern, som hanterar flaggor i riket, sade att den svenska och den skånska flaggan inte kan hänga sidan om varandra. Regionen har emellertid struntat i det. Den skånska flaggan används flitigt i landskapet, och själv har jag den hängande på mitt drivhus, där jag ofta sitter och skriver mina blogginlägg.
Frågan är, mot bakgrund av Jugoslaviens sönderfall, och de hemskheter som senare blev resultatet, om Vä har en potentialitet att bli en härd mot svensken? Kan invandrade svenskar känna sig säkra i Vä? Kan Sankta Gertruds kyrkoruin bli en samlande plats för skåningar som vänder sig mot svenskarna i framtiden? Samlas skåningarna där, för att sedan gå in och ut ur husen för att söka upp och fördriva svenskar?
Historia är ju inte något som har funnits, utan något som skapas i nutiden. Kan det gamla, idag döda, ges liv, utifrån något aktuellt politiskt intresse, som vi idag inte kan föreställa oss, och användas för att bedriva terror?
Skall vi kanske göra som de kristna, ockupera den gamla historien och därmed undanröja den? Skall vi riva Sankta Gertruds kyrkoruin och där bygga en hyreshus, eller kanske en skola, för att på så sätt undanröja risker för ett återuppväckande av en historia som kan ge förföljelse?
Öllsjö den 13 juli 2019
RSS-flöde
