Sålunda skrev högerdebattören Lena Andersson: ” Det säregna med socialdemokratin är att den saknar fundament. Snarare är den formad ur sina avståndstaganden: mot borgerliga klasskillnader och konstitutionalism, mot kommunistisk jämlikhet och deterministisk historiesyn” ( https://www.svd.se/rorelsen-som-standigt-ar-pa-vag-ingenstans)
Det är något säreget för en demokratisk socialist, som gått sina Marxistisk grundkurs I och II, att få läsa att det saknas fundament i socialdemokratin. Solidaritet, jämlikhet, rättvisa och demokrati, är ledord som rymmer mycket av socialdemokratens fundament.
Hon tycks förväxla fundament med fundamentalism.
Se på jämlikhet. Det debatteras om det skall innebära lika start eller lika målgång, dvs samma förutsättningar eller samma resultat. Den demokratiske socialistens syn är att p g a klassamhället kan starten vara orättvis, varför individerna inte har fått samma förutsättningar. T ex vet vi att elever får högre betyg i ett ämne, om det i hemmet finns entusiasm för ämnet. Det är en orättvisa gentemot individen, eleven. Därför har skolan ett kompensatoriskt uppdrag, att i så hög grad som möjligt, nollställa inflytandet från elevens hemmamiljö. Ty varje elev skall ha samma möjligheter i skolan att nå ett gott betyg, oaktat andra förhållanden än dess förmåga.
Klassamhället innebär att individerna inte startar från samma punkt. Några startar 100 meter från målsnöret, andra 150 meter från målsnöret. Det är en orättvisa gentemot individens förmåga. Samhället kommer inte att göra något åt det, ty det karakteriseras av klassamhället. Därför måste staten gripa in i samhället och korrigera för orättvisan.
Individerna springer, och några kommer i mål långt före de andra. Då kommer nästa princip in. Den som är stark och som kommer snabbt i mål, hjälper den som inte lyckas vara så snabb. Man gör det av omtanke om den andre, men också för att man tror sig vinna ett bättre samhälle att leva i, om man hjälper varandra. Till det kommer den rent egoistiska tanken, att om jag hjälper idag, får jag kanske hjälp när jag är den svage. Det är fundamentet solidaritet.
Fundamentalism är däremot av ondo. Det ser vi i islams fall. Det ser vi i skolans fall, där den just är på fall, mycket beroende på friskolor och sk fritt skolval, vilket valfrihetsfundamentalisterna vägrar ta som intäkt för att något måste göras. Dagens skolelever är därför de som får betala för att dagens politiker inte är socialdemokrater, som har fina fundament, men som inte är fundamentalister. Ty skolan regeras av valfrihetsfundamentalisterna.
Socialdemokratin var inte fundamentalistisk. Därför kunde den aldrig bli totalitär. En egenskap som måste uppskattas oerhört mycket i dessa ideologiskt, fundamentalistiska dagar. Däremot hade den fundament, som vägledde den. Men i sin iver att undvika fundamentalism, förlorade den sina fundament, och är idag inte företrädare för solidaritet, jämlikhet, rättvisa och demokrati.
Hon har därför rätt att dagens politiska parti, Socialdemokraterna, saknar fundament. Men det betyder inte att Socialdemokrater, dvs de demokratiska socialisterna, saknar fundament. Vad det innebär är blott att de demokratiska socialisterna saknar ett parti som företräder Socialdemokrati. Så som det Socialdemokratiska Arbetarpartiet gjorde.
Den 23 juli 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
Det är något säreget för en demokratisk socialist, som gått sina Marxistisk grundkurs I och II, att få läsa att det saknas fundament i socialdemokratin. Solidaritet, jämlikhet, rättvisa och demokrati, är ledord som rymmer mycket av socialdemokratens fundament.
Hon tycks förväxla fundament med fundamentalism.
Se på jämlikhet. Det debatteras om det skall innebära lika start eller lika målgång, dvs samma förutsättningar eller samma resultat. Den demokratiske socialistens syn är att p g a klassamhället kan starten vara orättvis, varför individerna inte har fått samma förutsättningar. T ex vet vi att elever får högre betyg i ett ämne, om det i hemmet finns entusiasm för ämnet. Det är en orättvisa gentemot individen, eleven. Därför har skolan ett kompensatoriskt uppdrag, att i så hög grad som möjligt, nollställa inflytandet från elevens hemmamiljö. Ty varje elev skall ha samma möjligheter i skolan att nå ett gott betyg, oaktat andra förhållanden än dess förmåga.
Klassamhället innebär att individerna inte startar från samma punkt. Några startar 100 meter från målsnöret, andra 150 meter från målsnöret. Det är en orättvisa gentemot individens förmåga. Samhället kommer inte att göra något åt det, ty det karakteriseras av klassamhället. Därför måste staten gripa in i samhället och korrigera för orättvisan.
Individerna springer, och några kommer i mål långt före de andra. Då kommer nästa princip in. Den som är stark och som kommer snabbt i mål, hjälper den som inte lyckas vara så snabb. Man gör det av omtanke om den andre, men också för att man tror sig vinna ett bättre samhälle att leva i, om man hjälper varandra. Till det kommer den rent egoistiska tanken, att om jag hjälper idag, får jag kanske hjälp när jag är den svage. Det är fundamentet solidaritet.
Fundamentalism är däremot av ondo. Det ser vi i islams fall. Det ser vi i skolans fall, där den just är på fall, mycket beroende på friskolor och sk fritt skolval, vilket valfrihetsfundamentalisterna vägrar ta som intäkt för att något måste göras. Dagens skolelever är därför de som får betala för att dagens politiker inte är socialdemokrater, som har fina fundament, men som inte är fundamentalister. Ty skolan regeras av valfrihetsfundamentalisterna.
Socialdemokratin var inte fundamentalistisk. Därför kunde den aldrig bli totalitär. En egenskap som måste uppskattas oerhört mycket i dessa ideologiskt, fundamentalistiska dagar. Däremot hade den fundament, som vägledde den. Men i sin iver att undvika fundamentalism, förlorade den sina fundament, och är idag inte företrädare för solidaritet, jämlikhet, rättvisa och demokrati.
Hon har därför rätt att dagens politiska parti, Socialdemokraterna, saknar fundament. Men det betyder inte att Socialdemokrater, dvs de demokratiska socialisterna, saknar fundament. Vad det innebär är blott att de demokratiska socialisterna saknar ett parti som företräder Socialdemokrati. Så som det Socialdemokratiska Arbetarpartiet gjorde.
Den 23 juli 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
