Rasmus Paludan, en politisk vilde, partiledare för ’Stram kurs’ i Danmark, som gjort sig ett namn genom att han demonstrerar i invandrartäta områden genom att bränna koranen, har annonserat att han den 28 augusti skall göra detsamma i Malmö. Först ville han göra det utanför en moské i Rosengård. Polisen gav emellertid inte tillstånd då de inte kunde säkerställa hans säkerhet. Han får istället genomföra sin demonstration på Fridhemstorget i centrala Malmö. Mycket hot har riktats mot honom.
Hans syfte är uppenbart. Han vill locka fram våldsamt agerande hos islamister, som riktar sig mot hans grundlagsstiftade rätt att uttrycka sig. Visst är det ett barbariskt sätt att uttrycka sig. Men, för oss som läst koranen, agerar han på intet sätt emot orden i boken han skall bränna, där ju ateisterna om och om igen får veta att de skall brännas. Man kan se hans demonstration som Lika för lika, barbarism möter barbarism.
Han har hitintills lyckats över förväntan med sin ambition. Ja, han har lyckats så bra, att han visat att islamisterna inte ligger efter brunskjortorna i forna SA. När han haft sina demonstrationer har polisen ofta misslyckats att säkerställa att han fått genomföra sitt yttrande, och han har tagits från platsen i civila polisbilar.
Staten har således inte lyckats säkerställa yttrandefriheten, utan bara lyckats säkra personens liv. Så abdikerat staten från sin skyldighet.
I det svenska fallet, har staten redan nu abdikerat och sagt att den faktiskt inte är i stånd att säkerställa yttrandet. Polisen bedömer att de, att staten, inte har möjligheter att stå emot det islamistiska våldet i Rosengård. Därför går inte staten in och säkrar yttrandefriheten i Rosengård. Rosengård lämnas ut till SA-männen, islamisterna och deras totalitära ideologi och inferiora kultur.
Rasmus, innan han ens satt sin fot i Sverige, har visat att Rosengård inte är en del av Sverige, ty i Sverige har vi yttrandefrihet.
Nu kan man ju säga att han själv är tramsig, då han lätt inser de känslor hans agerande medför. Jovisst, men är det inte det som är spetsen av yttrandefriheten, att även det mest dumma får utsägas? Trots allt låter vi de kristna trycka böcker där det står: ”Var och en som smädar Herrens namn skall straffas med döden, hela menigheten skall stena honom. Den som smädar Namnet, han må vara invandrare eller infödd, skall dödas.” (3 Moseboken 24:16). Ja, så står det i boken som ges till 13-åriga barn. Det är yttrandefrihet, trots att det är dödshot mot t o m invandrare.
Rasmus gör helt rätt, ty genom hans agerande blir en del saker klara:
Islam måste bekämpas, ty likt nazisterna, där absoluta flertalet var fredliga lugna människor, är läran våldsam och utgör ett aktivt hot mot demokrati, som i det här fallet, mot yttrandefrihet.
Att vi skall behöva danskar för att visa oss Sverige och dess hemska utveckling.
San Bernardo den 24 augusti 2020
Hans syfte är uppenbart. Han vill locka fram våldsamt agerande hos islamister, som riktar sig mot hans grundlagsstiftade rätt att uttrycka sig. Visst är det ett barbariskt sätt att uttrycka sig. Men, för oss som läst koranen, agerar han på intet sätt emot orden i boken han skall bränna, där ju ateisterna om och om igen får veta att de skall brännas. Man kan se hans demonstration som Lika för lika, barbarism möter barbarism.
Han har hitintills lyckats över förväntan med sin ambition. Ja, han har lyckats så bra, att han visat att islamisterna inte ligger efter brunskjortorna i forna SA. När han haft sina demonstrationer har polisen ofta misslyckats att säkerställa att han fått genomföra sitt yttrande, och han har tagits från platsen i civila polisbilar.
Staten har således inte lyckats säkerställa yttrandefriheten, utan bara lyckats säkra personens liv. Så abdikerat staten från sin skyldighet.
I det svenska fallet, har staten redan nu abdikerat och sagt att den faktiskt inte är i stånd att säkerställa yttrandet. Polisen bedömer att de, att staten, inte har möjligheter att stå emot det islamistiska våldet i Rosengård. Därför går inte staten in och säkrar yttrandefriheten i Rosengård. Rosengård lämnas ut till SA-männen, islamisterna och deras totalitära ideologi och inferiora kultur.
Rasmus, innan han ens satt sin fot i Sverige, har visat att Rosengård inte är en del av Sverige, ty i Sverige har vi yttrandefrihet.
Nu kan man ju säga att han själv är tramsig, då han lätt inser de känslor hans agerande medför. Jovisst, men är det inte det som är spetsen av yttrandefriheten, att även det mest dumma får utsägas? Trots allt låter vi de kristna trycka böcker där det står: ”Var och en som smädar Herrens namn skall straffas med döden, hela menigheten skall stena honom. Den som smädar Namnet, han må vara invandrare eller infödd, skall dödas.” (3 Moseboken 24:16). Ja, så står det i boken som ges till 13-åriga barn. Det är yttrandefrihet, trots att det är dödshot mot t o m invandrare.
Rasmus gör helt rätt, ty genom hans agerande blir en del saker klara:
- Yttrandefrihet är geografiskt relativ i Sverige
- Rosengård är inte en del av Sverige
- Islamister är att likställa med SA.
Islam måste bekämpas, ty likt nazisterna, där absoluta flertalet var fredliga lugna människor, är läran våldsam och utgör ett aktivt hot mot demokrati, som i det här fallet, mot yttrandefrihet.
Att vi skall behöva danskar för att visa oss Sverige och dess hemska utveckling.
San Bernardo den 24 augusti 2020
RSS-flöde
