Varför träffar inte arbetskraftsutbudet av arbetslösa invandrarkvinnor i Sverige på efterfrågan av bärplockare i Sverige? Det tycks som om arbetsmarknaden i Sverige inte fungerar. Eller så är det just det den gör.
En förklaring att utbud inte möter efterfrågan kan vara att utbudet inte nappar på efterfrågan, dvs utbudet är inte ett utbud.
Bärplockning är säsongsarbete och ger bara ersättning för någon månad. Arbetssökande önskar mer långsiktigt arbete, varför de inte erbjuder sitt arbete till bärplockarföretagen.
Trycket för att ta ett säsongsarbete kan vara lågt, t ex att kvinnan inte riskerar att förlora sina sociala förmåner om hon inte tar anvisat arbete. Människor utan plikten att göra rätt för sig, bjuder inte ut sin arbetskraft.
Bärplockning äger rum långt från bebyggda trakter, varför man måste åka iväg och stanna på en plats som inte är ens hem. Invandrarkvinnor kommer inte sällan från primitiva muslimska kulturer där kvinnan är starkt hänvisad till hemmet och att tjänstgöra där, varför hon inte kan resa långt från hemmet. Till detta kan komma att kvinnor kan ha begränsad rörlighet i det offentliga rummet utan manligt sällskap.
En annan förklaring till att utbud och efterfrågan inte möts, kan vara att efterfrågan inte nappar på utbudet, dvs det finns ingen efterfrågan.
Utan något annat än min fördom, framför jag hypotesen att arbetsmoralen är lägre bland muslimska, speciellt arabiska människor, än asiater, oaktat religion. Jag har pratat med en arbetsgivare till säsongsarbetare som inte överväger att anställa, vare sig dessa invandrargrupper eller ens svenskar, ty de sjukskriver sig efter första dagen, eller så går de helt sonika hem när det passar dem, eftersom de skall laga mat till familjen. Folk från Polen och Ukraina arbetar däremot dag och natt. Asiater är också kända för sin arbetsvillighet, vilket kan vara förklaringen att efterfrågan finns på dem, och inte de arbetslösa svenska, vare sig de är svenskar eller invandrare.
Ett sätt att se till att efterfrågan och utbud möts är att man skulle kunna tvinga dessa arbetslösa kvinnor upp i bärskogarna genom att undanhålla sociala förmåner. Det är också en politik som framförts, att det måste löna sig att arbeta. Om man gör det mindre attraktivt att vara arbetslös och mer attraktivt att arbeta, eller helt enkelt gör det mycket kostsamt att vara arbetslös, då tvingas utbudet ut på marknaden.
Men ett utbud på marknaden är ingen matchning, ty det krävs också efterfrågan. Vilken verksamhet är villig att vara efterfrågan och anställa de arbetslösa kvinnorna, då kostnaderna kanske är högre än värdet av deras arbete?
Kanske det bisarra fenomenet med thailändska bärplockare samtidigt som vi har en oerhörd arbetslöshet bland invandrarkvinnor är ett problem utan lösning?
Den 3 augusti 2022
Sven-Olof Yrjö Collin