En ohyggligt obehaglig fråga formuleras så här, av Paulina Neuding, i Svenska Dagbladet (220625): ”De gångna tre decennierna har präglats av en unikt omfattande migration. Det är också den period då medelklassen haft två sätt att hålla det växande utanförskapet ifrån den egna familjen: genom valet av boende och valet av skola. Hade väljarna gått med på en lika omfattande invandring, om det hade funnits i deras föreställningsvärld att utanförskapet skulle prägla de egna barnens skolgång?”
Hon hävdar att bostadsvalet och skolvalet har varit en Berlinmur för medelklassen, där de kunnat skydda sig från effekterna av den migrationspolitik de stött, ja t o m krävt. Det är en oerhörd anklagelse om hyckleri, där en besutten medelklass kunnat njuta de storsinta, vackra värderingarna, i skyddet av den höga muren, medan man, med än större njutning, kunde förpassa de som såg över muren och som varnade för att muren inte skulle hålla, till rasismens moraliska helvete.
Men det tragiska i migrationspolitiken är att den inte enbart hade och har den av muren skyddade medelklassens stöd, utan även har stöd hos de som lever utanför muren, i det som därför kallas utanförskapsområden. I dessa områden, där migrationspolitikens misslyckande kortsiktigt betalas med våld, med gängvåld och sk hedersvåld, och långsiktigt betalas med generationers utanförskap, har en av migrationspolitikens främsta företrädare, Socialdemokraterna, mycket stort stöd, ibland över 50%.
Utanförinvånarna, de utanför muren, i sina utanförskapsområden, kanske också har samma njutningsmotiv till sina röster, som de som är innanför muren. Dock kan man inte undvika misstanken att deras röster också motiveras av insikten att även om de får betala med våld och utanförskap, så får de i alla fall bröd, tak över huvudet, en finansierad husfru och skyddas från attacker mot deras totalitära religion.
Men, hur skall man förstå vändningen idag, där, trots prat om att segregationen är motorn i utanförskapet, så är det inte de kraftfulla insatserna mot segregation som sticker ut, utan istället ökar statens repression genom nya straff och straffskärpningar och kameraövervakning och fler poliser? Är medelklassens mur så hög att de inte ser den ökade repressionen, eller är högersvängen dem likgiltig, så länge gränsen är öppen och muren upprätthålls genom tydliga uttalande från ledande politiker att skolvalet är en helig rätt? Och utanförinvånarna, som kommer från en våldsam och repressiv miljö, och bär en våldsam ideologi i sitt hjärta, ser fängelsemuren som ett givet inslag, och har ingen förståelse för sociala ingrepp.
Själv har jag, med ett livs besparingar, byggt en mur som består av ett 170 mil långt avstånd, där jag bor i ett italienskt samhälle, där jag slipper möta de som bär kläderna som berättar för mig att jag skall brinna i helvetet och gärna kan förföljas i detta liv. En besutten medelklass reder sitt bo och får frid. Genom fria skolval och genom ett sommarhus i Ligurien.
Den 7 juli 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Hon hävdar att bostadsvalet och skolvalet har varit en Berlinmur för medelklassen, där de kunnat skydda sig från effekterna av den migrationspolitik de stött, ja t o m krävt. Det är en oerhörd anklagelse om hyckleri, där en besutten medelklass kunnat njuta de storsinta, vackra värderingarna, i skyddet av den höga muren, medan man, med än större njutning, kunde förpassa de som såg över muren och som varnade för att muren inte skulle hålla, till rasismens moraliska helvete.
Men det tragiska i migrationspolitiken är att den inte enbart hade och har den av muren skyddade medelklassens stöd, utan även har stöd hos de som lever utanför muren, i det som därför kallas utanförskapsområden. I dessa områden, där migrationspolitikens misslyckande kortsiktigt betalas med våld, med gängvåld och sk hedersvåld, och långsiktigt betalas med generationers utanförskap, har en av migrationspolitikens främsta företrädare, Socialdemokraterna, mycket stort stöd, ibland över 50%.
Utanförinvånarna, de utanför muren, i sina utanförskapsområden, kanske också har samma njutningsmotiv till sina röster, som de som är innanför muren. Dock kan man inte undvika misstanken att deras röster också motiveras av insikten att även om de får betala med våld och utanförskap, så får de i alla fall bröd, tak över huvudet, en finansierad husfru och skyddas från attacker mot deras totalitära religion.
Men, hur skall man förstå vändningen idag, där, trots prat om att segregationen är motorn i utanförskapet, så är det inte de kraftfulla insatserna mot segregation som sticker ut, utan istället ökar statens repression genom nya straff och straffskärpningar och kameraövervakning och fler poliser? Är medelklassens mur så hög att de inte ser den ökade repressionen, eller är högersvängen dem likgiltig, så länge gränsen är öppen och muren upprätthålls genom tydliga uttalande från ledande politiker att skolvalet är en helig rätt? Och utanförinvånarna, som kommer från en våldsam och repressiv miljö, och bär en våldsam ideologi i sitt hjärta, ser fängelsemuren som ett givet inslag, och har ingen förståelse för sociala ingrepp.
Själv har jag, med ett livs besparingar, byggt en mur som består av ett 170 mil långt avstånd, där jag bor i ett italienskt samhälle, där jag slipper möta de som bär kläderna som berättar för mig att jag skall brinna i helvetet och gärna kan förföljas i detta liv. En besutten medelklass reder sitt bo och får frid. Genom fria skolval och genom ett sommarhus i Ligurien.
Den 7 juli 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
