Samma dag möts läsaren av Svenska Dagbladet av två artiklar som tycks vara varandras motsats.
I den ena pläderar två debattörer för att Sverige skall lämna avtal som innebär att multinationella bolag kan stämma staten. I det här fallet gäller det Huawei, som har utestängts från att delta i utbyggnaden av det svenska 5G-nätet, då staten är rädd för att företaget går kinesiska statens ärenden. Huawei anser att deras uteslutning strider mot ett investeringsavtal som finns mellan Kina och Sverige. Stämningen går till en internationell domstol, som kan utdöma stora bötesbelopp till svenska staten. (https://www.svd.se/vansinne--sverige-maste-lamna-avtalen). Debattörerna tillhör Katalys, den fackliga och starkt socialdemokratiska tankesmedjan.
På ledarsidan i samma tidning skriver en moderat ledarskribent om Moderaternas idéprogram, där hon speciellt betonar vikten av beständighet, att förutsättningarna i samhället inte förändras från en dag till en annan. Inte sällan brukar det kravet på beständighet gälla äganderätt, som tas som en lika stark rätt, som en naturrätt, som demokratins rättigheter.
Det är lätt att hålla med bägge. Pacta sunt servanda, avtal skall hållas. Den principen ger en beständighet, en tröghet, vilket ger förutsägbarhet. När staten monopoliserade våldet och stod bakom avtalen, skapades en förutsägbarhet som stimulerade investeringar. Stabilitet tycks därför vara en förutsättning för välstånd, både i det enskilda avtalet och i samhället.
Samtidigt står socialdemokraten där, med sin Hägerström, som säger att rättigheter är blott ett uttryck för intresse. Det har Socialdemokraterna översatt till att det är Riksdagen som definierar rättigheter, som t ex äganderätten. I varje stund. Det förefaller ju självklart att man överger metafysiska, ja religiösa föreställningar att det finns rättigheter som är givna, av gud eller natur. Nej, rättigheter är av människa skapad, och kan av människa förändras. Över äganderätten står demokratin, ty det är demokratin, Riskdagen, som i varje ögonblick stadfäster vad som är ägande. Den som hävdar äganderätt som en naturlig rätt, den hävdar blott ett intresse. Ett klassintresse.
Frågan blir därför, med vilken hastighet kan demokratin förändra det demokratin skapat? Om det finns ett avtal med ett annat land, som innebär att det landets företag inte kan uteslutas, då har staten gjort fel och skall straffas. Det kan därför sägas vara ett dåligt avtal som måste omförhandlas. Samtidigt går det sannolikt inte att leva i ett avtalslöst tillstånd, ty då är vi i ett tillstånd där oförutsägbarhet är det enda som kan förutsägas. Och därmed är vi tillbaka till medeltidens höga grad av osäkerheter. Och medföljande svaga investeringsvilja.
Demokrati och avtal förutsätter trögheter. Samtidigt består demokratins värde i att vara flexibelt, att inför nya omständigheter kunna stifta nya lagar. Lagboken är ju ingen koran eller bibel.
Till syvende og sist är världen en värld av intressen. Ett civiliserat sätt att hantera intressen är förhandling och avtal.
Den 21 jun 2021
Sven-Olof Collin
I den ena pläderar två debattörer för att Sverige skall lämna avtal som innebär att multinationella bolag kan stämma staten. I det här fallet gäller det Huawei, som har utestängts från att delta i utbyggnaden av det svenska 5G-nätet, då staten är rädd för att företaget går kinesiska statens ärenden. Huawei anser att deras uteslutning strider mot ett investeringsavtal som finns mellan Kina och Sverige. Stämningen går till en internationell domstol, som kan utdöma stora bötesbelopp till svenska staten. (https://www.svd.se/vansinne--sverige-maste-lamna-avtalen). Debattörerna tillhör Katalys, den fackliga och starkt socialdemokratiska tankesmedjan.
På ledarsidan i samma tidning skriver en moderat ledarskribent om Moderaternas idéprogram, där hon speciellt betonar vikten av beständighet, att förutsättningarna i samhället inte förändras från en dag till en annan. Inte sällan brukar det kravet på beständighet gälla äganderätt, som tas som en lika stark rätt, som en naturrätt, som demokratins rättigheter.
Det är lätt att hålla med bägge. Pacta sunt servanda, avtal skall hållas. Den principen ger en beständighet, en tröghet, vilket ger förutsägbarhet. När staten monopoliserade våldet och stod bakom avtalen, skapades en förutsägbarhet som stimulerade investeringar. Stabilitet tycks därför vara en förutsättning för välstånd, både i det enskilda avtalet och i samhället.
Samtidigt står socialdemokraten där, med sin Hägerström, som säger att rättigheter är blott ett uttryck för intresse. Det har Socialdemokraterna översatt till att det är Riksdagen som definierar rättigheter, som t ex äganderätten. I varje stund. Det förefaller ju självklart att man överger metafysiska, ja religiösa föreställningar att det finns rättigheter som är givna, av gud eller natur. Nej, rättigheter är av människa skapad, och kan av människa förändras. Över äganderätten står demokratin, ty det är demokratin, Riskdagen, som i varje ögonblick stadfäster vad som är ägande. Den som hävdar äganderätt som en naturlig rätt, den hävdar blott ett intresse. Ett klassintresse.
Frågan blir därför, med vilken hastighet kan demokratin förändra det demokratin skapat? Om det finns ett avtal med ett annat land, som innebär att det landets företag inte kan uteslutas, då har staten gjort fel och skall straffas. Det kan därför sägas vara ett dåligt avtal som måste omförhandlas. Samtidigt går det sannolikt inte att leva i ett avtalslöst tillstånd, ty då är vi i ett tillstånd där oförutsägbarhet är det enda som kan förutsägas. Och därmed är vi tillbaka till medeltidens höga grad av osäkerheter. Och medföljande svaga investeringsvilja.
Demokrati och avtal förutsätter trögheter. Samtidigt består demokratins värde i att vara flexibelt, att inför nya omständigheter kunna stifta nya lagar. Lagboken är ju ingen koran eller bibel.
Till syvende og sist är världen en värld av intressen. Ett civiliserat sätt att hantera intressen är förhandling och avtal.
Den 21 jun 2021
Sven-Olof Collin
RSS-flöde
