I Jan Fridegårds bok, ’Jag, Lars Hård’, uttrycker Lars Hårds far sin livsideologi: ”Vad betyder en människa? Inte mera än en flugskit.” (s.10). Det är också min livsideologi. Vi är små varelser, som föds av en kvinna, lever våra liv, somliga får barn och barnbarn, och därefter dör vi och försvinner som människor, men finns kvar en stund som minnen hos andra människor.
Denna ödmjuka livsåskådning står i bjärt kontrast till en uppblåst och självförhärligande översittarideologi som rider på sina höga hästar. Det är den religiösa livsåskådningen.
Enligt den uppblåsta ideologin är människan är skapad till guds avbild. I 1:a Moseboken 1:26 formuleras översittarfilosofin: "Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden." Människan är sannerligen inte en flugskit, utan en herreman.
Flugskiten vet inte mycket, och är ödmjuk inför sin okunskap. Den religiöse herremannen, översittaren, vet däremot oerhört mycket. Den vet hur jorden skapades. Den vet att det finns en gud. Den vet att guden är allsmäktig. Den vet att guden är god. Den vet att guden ser och hör allt.
Medan flugskitsideologin ser att döden är slutet för människan, rider den religiöse fram på sina höga hästar och påstår, utan att rodna, att den vet vad flugskiten inte vet. Efter döden, vet översittaren att berätta, finns två platser för alla människor. Paradiset, där alla mänskliga bekymmer är borta och inget lidande finns, där man får träffa de människor man älskade i jordelivet. Och helvetet, där alla som gjort en illa, de onda, får leva i evighet med bekymmer och lidande.
Flugskitsideologen lever i den ständiga osäkerheten, och måste lära sig att hantera den. Den som rider religionens höga hästar kan lugnt luta sig tillbaka, då guden har en plan. Om jag får cancer är det en del i guds visa plan. En plan som översittaren inte känner till sitt innehåll, men till sin existens.
Medan de religiösa själva gärna ser sig som ödmjuka, är de, för en flugskitsideolog, groteska översittare som blåser upp sig, med kunskap som ingen kan ha. Allra minst en flugskit.
Jag har svårt för översittare, hur ödmjuka de än framställer sig som. Min respekt står till Lars Hårds far, till den som ser sig som knappt ens en flugskit.
Den 5 september 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
Denna ödmjuka livsåskådning står i bjärt kontrast till en uppblåst och självförhärligande översittarideologi som rider på sina höga hästar. Det är den religiösa livsåskådningen.
Enligt den uppblåsta ideologin är människan är skapad till guds avbild. I 1:a Moseboken 1:26 formuleras översittarfilosofin: "Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden." Människan är sannerligen inte en flugskit, utan en herreman.
Flugskiten vet inte mycket, och är ödmjuk inför sin okunskap. Den religiöse herremannen, översittaren, vet däremot oerhört mycket. Den vet hur jorden skapades. Den vet att det finns en gud. Den vet att guden är allsmäktig. Den vet att guden är god. Den vet att guden ser och hör allt.
Medan flugskitsideologin ser att döden är slutet för människan, rider den religiöse fram på sina höga hästar och påstår, utan att rodna, att den vet vad flugskiten inte vet. Efter döden, vet översittaren att berätta, finns två platser för alla människor. Paradiset, där alla mänskliga bekymmer är borta och inget lidande finns, där man får träffa de människor man älskade i jordelivet. Och helvetet, där alla som gjort en illa, de onda, får leva i evighet med bekymmer och lidande.
Flugskitsideologen lever i den ständiga osäkerheten, och måste lära sig att hantera den. Den som rider religionens höga hästar kan lugnt luta sig tillbaka, då guden har en plan. Om jag får cancer är det en del i guds visa plan. En plan som översittaren inte känner till sitt innehåll, men till sin existens.
Medan de religiösa själva gärna ser sig som ödmjuka, är de, för en flugskitsideolog, groteska översittare som blåser upp sig, med kunskap som ingen kan ha. Allra minst en flugskit.
Jag har svårt för översittare, hur ödmjuka de än framställer sig som. Min respekt står till Lars Hårds far, till den som ser sig som knappt ens en flugskit.
Den 5 september 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
