Sverigedemokraterna framställs som hårda och omänskliga. De tycks storma mot de behövande. De vill förvägra flyktingar den hjälp som Sverige kan ge. De är burdusa drängar som blott vill behövande illa. De är omänskliga. De är utan hjärta. De är antihumanitära. De är monster.
Detta är den bild som skapas och som underhålls.
Men är de det?
Deras ledare, Jimmy Åkesson, gick in i den sk väggen och fick sjukskriva sig. Inte mycket till monster som inte klarar av att driva politik utan att sjukskriva sig. En sådan svaghet. Hur kan det vara en ledare för ett antihumanitärt parti? Han förefaller ju vara vek som en utarbetad undersköterska.
Nu har vi fått en film som berättar om en annan svag person inom Sverigedemokratin.
Mattias Karlsson är en framstående Sverigedemokrat som onekligen ser stark ut, och som uttalar sig som hans parti brukar, med hårda ord om flyktingarna. Men i en film om honom, får man se en timid, lite långsam person, som kämpar med det sk livspusslet. Pannan i huset skall fixas, barnet skall hämtas på dagis, samtidigt som en regeringskris kräver hans deltagande. Han försöker hålla samman sitt liv. Han hinner inte med sin fästmö. I början av programmet ser man hans bedrövelse över att inte hinna vara med sin fästmö. I slutet av filmen ser man hans ledsna blick, när han säger att det är slut mellan dem.
Samtidigt ser vi i filmen hur personer kastar glåpord efter honom. Hur personer bröllar mot honom när han håller tal, där han vill berätta om sin vision av Sverige.
https://www.svtplay.se/video/21454562/mattias-karlsson-aret-fram-till-valet?start=auto
Filmen berättar om en person som inte är där han vill vara, men som är där för att han har en politisk mission. Han har en plikt att agera. Han gör vad som är rätt, enligt honom. Även om det innebär att han får en något krystad diskussion med sin far. Eller att han förlorar sin flickvän.
Men filmen slutar med att han bestämmer sig för att plikten nu kostat för mycket. Han skall dra sig tillbaka från den utsatta positionen. För att hinna med sitt barn. Kanske hinna med kärlek. Och framför allt, för att hinna med sig själv.
Han, som andra gärna sätter i hatets högsäte, som främsta företrädare för hatet, drabbas så av sin position, och kanske också av det hat som riktas mot honom, att han drar sig tillbaka.
Det paradoxala är att han, som utmålas som antihumanitär, drabbas av en antihumanitär omgivning. Och förlorar.
Kanske är det just sådana som Mattias som politiken behöver, som lever bland folket och med folkets villkor. Men som p g a hatet inte kan vara politiker.
Är det inte ett misslyckande för demokratin som princip, när människor som Mattias inte kan vara kvar?
Öllsjö 14 april 2019
Detta är den bild som skapas och som underhålls.
Men är de det?
Deras ledare, Jimmy Åkesson, gick in i den sk väggen och fick sjukskriva sig. Inte mycket till monster som inte klarar av att driva politik utan att sjukskriva sig. En sådan svaghet. Hur kan det vara en ledare för ett antihumanitärt parti? Han förefaller ju vara vek som en utarbetad undersköterska.
Nu har vi fått en film som berättar om en annan svag person inom Sverigedemokratin.
Mattias Karlsson är en framstående Sverigedemokrat som onekligen ser stark ut, och som uttalar sig som hans parti brukar, med hårda ord om flyktingarna. Men i en film om honom, får man se en timid, lite långsam person, som kämpar med det sk livspusslet. Pannan i huset skall fixas, barnet skall hämtas på dagis, samtidigt som en regeringskris kräver hans deltagande. Han försöker hålla samman sitt liv. Han hinner inte med sin fästmö. I början av programmet ser man hans bedrövelse över att inte hinna vara med sin fästmö. I slutet av filmen ser man hans ledsna blick, när han säger att det är slut mellan dem.
Samtidigt ser vi i filmen hur personer kastar glåpord efter honom. Hur personer bröllar mot honom när han håller tal, där han vill berätta om sin vision av Sverige.
https://www.svtplay.se/video/21454562/mattias-karlsson-aret-fram-till-valet?start=auto
Filmen berättar om en person som inte är där han vill vara, men som är där för att han har en politisk mission. Han har en plikt att agera. Han gör vad som är rätt, enligt honom. Även om det innebär att han får en något krystad diskussion med sin far. Eller att han förlorar sin flickvän.
Men filmen slutar med att han bestämmer sig för att plikten nu kostat för mycket. Han skall dra sig tillbaka från den utsatta positionen. För att hinna med sitt barn. Kanske hinna med kärlek. Och framför allt, för att hinna med sig själv.
Han, som andra gärna sätter i hatets högsäte, som främsta företrädare för hatet, drabbas så av sin position, och kanske också av det hat som riktas mot honom, att han drar sig tillbaka.
Det paradoxala är att han, som utmålas som antihumanitär, drabbas av en antihumanitär omgivning. Och förlorar.
Kanske är det just sådana som Mattias som politiken behöver, som lever bland folket och med folkets villkor. Men som p g a hatet inte kan vara politiker.
Är det inte ett misslyckande för demokratin som princip, när människor som Mattias inte kan vara kvar?
Öllsjö 14 april 2019
RSS-flöde
