De har problem att hylla statsöverhuvudet genom Kungssången, men inte att hylla guden i kyrkan.
Förvisso har monarkin ett icke-demokratiskt element, då Kungen inte är vald, utan satt på sin plats genom konsekvensen av två människors kopulerande. Det är ren nepotism. Den som är högsta princip i familjeföretag, men avskys i staten och i demokratier.
Men Kungen är s a s negativt vald, dvs det finns ett element av demokrati i monarkin. Ty närhelst kan Riksdagen besluta att upphäva monarkin. Därefter måste ett val ske, och den nya Riksdagen kan fatta samma beslut. Därmed har monarkin slutat att existera. Således kan man säga att monarkin är tolererad av demokratin, och därmed har den demokratisk legitimitet.
Till detta kommer opinionen, som hitintills varit starkt för monarkin.
Med kyrkan så gäller motsatsen. Prästen i kyrkan är inte vald genom demokratiska val. Ej heller kan prästen avsättas genom demokratiska val. Prästen predikar utifrån en totalitär ideologi där kravet är att man inte skall böja sig för folket, utan för guden. Kyrkan har sina egna lagar, t ex de tio budorden. Monarkin har inga egna lagar, utan har rikets lagar. Ja, Kungens uppgift är ju att försvara Rikets lagar.
Det är därför principlöst agerande, att vända sig mot monarkin med argument om demokrati, och sedan snabbt slinka in i en institution som saknar demokratisk legitimitet.
Nu kanske du säger att det visst finns demokratiska val till kyrkan. Det finns ju trots allt ett kyrkoval. Ja, men det är val som inte omfattar medborgaren, utan blott de som är medlemmar. Det är inte mer demokratiskt än vilken organisation som helst som har val till sitt styrande organ. Kyrkan har ett visst mått av intern demokrati, men den är inte samhälleligt demokratisk.
Den som värnar demokratins ideal, och inte accepterar det negativa valet, måste därför vända sig mot både Kungssången och mot kyrkan.
San Bernardo den 28 september 2020