Sverige gjorde ett stort jobb och tog emot många flyktingar under flyktingkrisen. Vi har också haft en stor invandring innan dess. I det har Sverige varit lyckat.
Sverige hade kunnat välja mellan att upprätta stora flyktingläger, där folk lever isolerade, i väntan på att återvända från den plats de flytt, eller att ge människorna möjligheter att komma in i samhället och etablera sig i samhället genom att ge dem hus och mat och arbetstillstånd.
Sverige valde det senare, att bjuda in dem i samhället, men fick det första, etniskt åtskilda läger, som snart utvecklades till utanförskapsområden.
Då höjs självfallet röster på att Sverige måste bli bättre på integration, eftersom man nu valt den modellen.
Visst är det så. Saker kan göras. Och saker görs. Invandrarna får gratis språkutbildning. Invandrare ges förtur till diverse saker. Ändå har vi åtskillnadsproblemet.
Säkert kan ytterligare göras från Sveriges sida.
Men vad gör invandrarna? Hur stora insatser gör de för att komma in i samhället? Hur många timmar varje kväll går de igenom glosor och grammatik, för att lära sig svenska? Hur ofta går de genom svenska områden, för att säga hej till en svensk? Hur ofta går de på fotbollsmatch, för att vara bland svenskar? Hur ofta går de till majbålet och stämmer upp i ’Vintern rasat’? Hur mycket väljer de dagis och skolor där svenskar dominerar?
Nej, precis. Visst finns det de som gör det, men det finns för många som drar sig tillbaka till det lätta livet, bland likasinnade, bland kulturellt likartade.
Det är dessa lata, rasistiska invandrare vi har en hel del av i landet. Som anstränger sig för lite för att komma in i samhället, dvs är lata, och som sluter sig för mycket tillsammans, dvs är rasister.
Jämför med de oerhörda svårigheter som fanns i slutet på 1800-talet. Alkoholism, hårda arbetsvillkor i den framväxande industrialismen, och usla bostäder i de genom urbaniseringen snabbt växande städerna. Förvisso agerade samhället och staten. Men, lika mycket agerade de drabbade. Från deras agerande kom folkrörelserna, de som är en starkt verksam del i det goda samhället som växte fram. IOGT, fackföreningar, HSB, är alla exempel på agerande från arbetsvilliga, som också riskerade utanförskap, men som kom in, genom sitt eget agerande.
Spotta i nävarna och skärp er, invandrare. Integrationen ankommer på er. Vill ni leva åtskilt, lämna mitt land, ty jag vill inte ha apartheid, där folkgrupper lever åtskilda.
Det kan låta hårt. Men, Sverige har gett er mycket och gjort stora uppoffringar för er. Ni måste också göra uppoffringar. Stora uppoffringar. Gör dem och häng med.
San Bernardo den 11 oktober 2020
Sverige hade kunnat välja mellan att upprätta stora flyktingläger, där folk lever isolerade, i väntan på att återvända från den plats de flytt, eller att ge människorna möjligheter att komma in i samhället och etablera sig i samhället genom att ge dem hus och mat och arbetstillstånd.
Sverige valde det senare, att bjuda in dem i samhället, men fick det första, etniskt åtskilda läger, som snart utvecklades till utanförskapsområden.
Då höjs självfallet röster på att Sverige måste bli bättre på integration, eftersom man nu valt den modellen.
Visst är det så. Saker kan göras. Och saker görs. Invandrarna får gratis språkutbildning. Invandrare ges förtur till diverse saker. Ändå har vi åtskillnadsproblemet.
Säkert kan ytterligare göras från Sveriges sida.
Men vad gör invandrarna? Hur stora insatser gör de för att komma in i samhället? Hur många timmar varje kväll går de igenom glosor och grammatik, för att lära sig svenska? Hur ofta går de genom svenska områden, för att säga hej till en svensk? Hur ofta går de på fotbollsmatch, för att vara bland svenskar? Hur ofta går de till majbålet och stämmer upp i ’Vintern rasat’? Hur mycket väljer de dagis och skolor där svenskar dominerar?
Nej, precis. Visst finns det de som gör det, men det finns för många som drar sig tillbaka till det lätta livet, bland likasinnade, bland kulturellt likartade.
Det är dessa lata, rasistiska invandrare vi har en hel del av i landet. Som anstränger sig för lite för att komma in i samhället, dvs är lata, och som sluter sig för mycket tillsammans, dvs är rasister.
Jämför med de oerhörda svårigheter som fanns i slutet på 1800-talet. Alkoholism, hårda arbetsvillkor i den framväxande industrialismen, och usla bostäder i de genom urbaniseringen snabbt växande städerna. Förvisso agerade samhället och staten. Men, lika mycket agerade de drabbade. Från deras agerande kom folkrörelserna, de som är en starkt verksam del i det goda samhället som växte fram. IOGT, fackföreningar, HSB, är alla exempel på agerande från arbetsvilliga, som också riskerade utanförskap, men som kom in, genom sitt eget agerande.
Spotta i nävarna och skärp er, invandrare. Integrationen ankommer på er. Vill ni leva åtskilt, lämna mitt land, ty jag vill inte ha apartheid, där folkgrupper lever åtskilda.
Det kan låta hårt. Men, Sverige har gett er mycket och gjort stora uppoffringar för er. Ni måste också göra uppoffringar. Stora uppoffringar. Gör dem och häng med.
San Bernardo den 11 oktober 2020
RSS-flöde
