Vi vill gärna tro att vi utvärderar vår handling innan vi utför den, ty då är vi rationella. Men, handen på hjärtat, nog har det inträffat att du omedelbart efter handlingen, eller kanske t o m dagen efter handlingen, undrat över hur du kunde agera på det sättet?
Oavsett om utvärderingen kommer före eller efter handlingen, finns värderingen av handlingen. En del av den värderingen består av de inre ögon du har som värderar din handling relativt normer. Ett öga är Jaget, dvs den inre betraktaren som utvärderar din handling utifrån dina normer. Det är det ögat som ser dig i spegeln när du söker din självrespekt.
Men vi bär också på en uppsättning sociala ögon, de ögon som utgör olika sociala gruppers normer i din omgivning. Det kan vara arbetsplatsen öga, din vänkrets öga, och ögat som utgör samhället i stort. Det är ögonen som i den sociala spegeln ger dig din sociala respekt.
Det finns de som hävdar att kontrollen av individen sedan medeltiden blivit mer internaliserad, dvs att de inre ögonen blivit starkare och mer betydelsefulla vid utvärderingen av handlingen, speciellt då de sociala ögonen. Den yttre disciplineringen har blivit en inre, genom hårdare och strängare sociala ögon.
För mig har det blivit tydligt när det gäller demokrati. Som demokratisk socialist är jag demokratifundamentalist. Mitt inre öga blickar på mina gärningar och dömer dem utifrån grad av demokrati. Det kan yttra sig i att jag inte vill ge kommando till folk, dvs vara auktoritär, men att jag tillgriper demokratins argumentation, för att förmå folk att följa min vision.
Det yttrar sig i att jag är svuren fiende till allt auktoritärt. På toppen av det auktoritära står det totalitära. Därför, för att kunna se mig i spegeln med mitt eget öga, måste jag göra motstånd mot det totalitära.
Men de inre sociala ögonen, speciellt det samhälleliga ögat, säger till mig att om jag vill vara accepterad i samhället, kan jag inte storma mot vissa totalitära läror. Det är accepterat, ja, t o m rekommenderat att storma mot nazism. Ja, det är t o m socialt oacceptabelt att se något som helst gott i nazismen. Det samhälleliga ögat gör vad det kan för att förhindra mig att uttrycka en uppskattning inför t ex nazismens sociala, om än diskriminerande, sida.
Det samhälleliga ögat gör emellertid vad det kan för att förhindra mig att bli illegitim i samhället genom att, likt stormandet mot nazismen, hindra mig att storma mot islam. Här säger ögat att jag skall undertrycka generaliseringen att islam är ond, och istället anta den samhälleliga normen att islam är gott, och den ondska som kommer i islams namn är blott vanvettiga människor, som använder islam fel eller helt enkelt inte förstått islam.
Idag, då jag är utanför mycket av samhället genom att vara pensionär och vare sig ha anställning eller uppdrag, och därför blivit av med många inre ögon, kan mitt eget öga dominera betydligt starkare än det kunde tidigare. Därför framstår jag socialt som än mer extrem än jag gjorde tidigare. Men själv framstår jag i min egen spegel, där mitt eget öga ser mig ... som betydligt mer respektabel.
En sann Don Quijote har endast sitt eget öga, som utvärderar agerandet utifrån de sanna riddaridealen. En sann Don Quijote är ensam med sitt öga. Självrespektens pris är ensamheten. Ett litet pris för självrespekt.
Mitt öga gillar vad det ser.
Den 24 juni 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Oavsett om utvärderingen kommer före eller efter handlingen, finns värderingen av handlingen. En del av den värderingen består av de inre ögon du har som värderar din handling relativt normer. Ett öga är Jaget, dvs den inre betraktaren som utvärderar din handling utifrån dina normer. Det är det ögat som ser dig i spegeln när du söker din självrespekt.
Men vi bär också på en uppsättning sociala ögon, de ögon som utgör olika sociala gruppers normer i din omgivning. Det kan vara arbetsplatsen öga, din vänkrets öga, och ögat som utgör samhället i stort. Det är ögonen som i den sociala spegeln ger dig din sociala respekt.
Det finns de som hävdar att kontrollen av individen sedan medeltiden blivit mer internaliserad, dvs att de inre ögonen blivit starkare och mer betydelsefulla vid utvärderingen av handlingen, speciellt då de sociala ögonen. Den yttre disciplineringen har blivit en inre, genom hårdare och strängare sociala ögon.
För mig har det blivit tydligt när det gäller demokrati. Som demokratisk socialist är jag demokratifundamentalist. Mitt inre öga blickar på mina gärningar och dömer dem utifrån grad av demokrati. Det kan yttra sig i att jag inte vill ge kommando till folk, dvs vara auktoritär, men att jag tillgriper demokratins argumentation, för att förmå folk att följa min vision.
Det yttrar sig i att jag är svuren fiende till allt auktoritärt. På toppen av det auktoritära står det totalitära. Därför, för att kunna se mig i spegeln med mitt eget öga, måste jag göra motstånd mot det totalitära.
Men de inre sociala ögonen, speciellt det samhälleliga ögat, säger till mig att om jag vill vara accepterad i samhället, kan jag inte storma mot vissa totalitära läror. Det är accepterat, ja, t o m rekommenderat att storma mot nazism. Ja, det är t o m socialt oacceptabelt att se något som helst gott i nazismen. Det samhälleliga ögat gör vad det kan för att förhindra mig att uttrycka en uppskattning inför t ex nazismens sociala, om än diskriminerande, sida.
Det samhälleliga ögat gör emellertid vad det kan för att förhindra mig att bli illegitim i samhället genom att, likt stormandet mot nazismen, hindra mig att storma mot islam. Här säger ögat att jag skall undertrycka generaliseringen att islam är ond, och istället anta den samhälleliga normen att islam är gott, och den ondska som kommer i islams namn är blott vanvettiga människor, som använder islam fel eller helt enkelt inte förstått islam.
Idag, då jag är utanför mycket av samhället genom att vara pensionär och vare sig ha anställning eller uppdrag, och därför blivit av med många inre ögon, kan mitt eget öga dominera betydligt starkare än det kunde tidigare. Därför framstår jag socialt som än mer extrem än jag gjorde tidigare. Men själv framstår jag i min egen spegel, där mitt eget öga ser mig ... som betydligt mer respektabel.
En sann Don Quijote har endast sitt eget öga, som utvärderar agerandet utifrån de sanna riddaridealen. En sann Don Quijote är ensam med sitt öga. Självrespektens pris är ensamheten. Ett litet pris för självrespekt.
Mitt öga gillar vad det ser.
Den 24 juni 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
