Annika Strandhäll, klimat- och miljöminister, en oerhört viktig ministerportfölj under Magdalena Anderssons partiledarskap, skrev på twitter ”Så oerhört illa”. Hon uttalade sig om en fråga, som påstods hade ställts i ett intervjuprogram på SvT till en annan journalist, Magda Gad. Den påstådda frågan avsåg hennes sexuella identitet.
Ministern ångrar nu sin Twitter-kommentar och säger, enligt TT: ”Ibland går det snabbt på sociala medier och den här gången reagerade jag för hastigt. Min inställning är att statsråd ska ha armlängds avstånd från public service och undvika att ha synpunkter på vilka frågor journalister ställer.”
Hon har den politiskt korrekta, och enda rimliga inställningen, att statsråd inte recenserar journalister. Det är självklart i en utvecklad demokrati. Vi minns fortfarande hur vi kände att demokratin försvagades när Trump gav sig på media. Vi muttrade ’Goebbelsfasoner’.
Att hon, som en levande individ, har en magreaktion på vad hon upplever i TV-soffan, är fullt begripligt. Men, hon är minister, och kan inte och får inte, göra uttalanden baserad på magreaktioner i TV-soffan. En minister får inte agera för snabbt, i alla fall inte när det innebär att trampa över den demokratiska röda linjen. Men, hon visar, med sin snabbhet, att hennes PK-inställning inte sitter djupt i henne. Den sitter inte så djupt att den på ett självklart sätt kan hindra hennes magupplevelser, eller t o m omöjliggöra magreaktionen.
Hon är dock i sällskap med justitieministern Morgan Johansson. Han som snabbt fördömde islamofobiska krafter efter en moskébrand. Dock var det så, att vid hans fördömande, visste ingen vad som förorsakat branden. Kanske det var islamofober som försökte påverka muslimer med våld, dvs det var en fascistisk attack, genom att sätta eld på moskén. Då var Morgans kritik sannerligen berättigad. Men när han uttalade den, visste ingen vad orsaken var. Istället röjde Morgan Johansson, genom sin hastiga attack på islamofober, en islamofobfobi, dvs att han är belastad med en djup fördom som förblindar hans eventuella omdöme. Självfallet är det djupt ovärdigt av en justitieminister i en demokrati att agera utifrån fördomar. Lika illa är det att uttala sig om brottslingars motiv till ett brott, utan att veta, utan blott vara ledd av sin fördom. Ty, och jag upprepar mig nu för klarhetens skull, vid tidpunkten för hans fördömande av brottet och hans hänvisning till islamofobiska krafter, visste ingen om det var ett brott, och än mindre, vilka bevekelsegrunder den eventuella brottslingen hade.
Det visade sig att branden uppkom i moskéns kök, p g a barnens lek. Det var inget brott. Det fanns ingen brottsling, än mindre en brottsling ledd av islamofobi. Kvar fanns askan från branden och insikten om justitieministerns avgrundsdjupa fördomsfullhet. Det fanns ingen brottsling med en fobi som eldade i moskén, men det fanns en fördomsfull, fobisk minister som uttalade sig om orsaken till branden.
Den fördomsfulle ministern blev inte avsatt. Han är t o m kvar. Nu i en regering där en annan minister agerar snabbt, från magen, och i strid med demokratiska värderingar.
Somliga hävdar att det krävs snabba uttalanden idag från politiker, och att det då kan gå för fort. Det är ju också vad Annika hävdar. Men även om det går fort, borde inte Annika ha så starka demokratiska värderingarna att hon naturligen, utan eftertankens insats, hindras från att ge sig på att recensera en journalist? Borde inte Morgan ha så starka värderingar kring fördomar, att han inte kastar ur sig fördomsfulla uttalanden?
Den 11 december 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
Ministern ångrar nu sin Twitter-kommentar och säger, enligt TT: ”Ibland går det snabbt på sociala medier och den här gången reagerade jag för hastigt. Min inställning är att statsråd ska ha armlängds avstånd från public service och undvika att ha synpunkter på vilka frågor journalister ställer.”
Hon har den politiskt korrekta, och enda rimliga inställningen, att statsråd inte recenserar journalister. Det är självklart i en utvecklad demokrati. Vi minns fortfarande hur vi kände att demokratin försvagades när Trump gav sig på media. Vi muttrade ’Goebbelsfasoner’.
Att hon, som en levande individ, har en magreaktion på vad hon upplever i TV-soffan, är fullt begripligt. Men, hon är minister, och kan inte och får inte, göra uttalanden baserad på magreaktioner i TV-soffan. En minister får inte agera för snabbt, i alla fall inte när det innebär att trampa över den demokratiska röda linjen. Men, hon visar, med sin snabbhet, att hennes PK-inställning inte sitter djupt i henne. Den sitter inte så djupt att den på ett självklart sätt kan hindra hennes magupplevelser, eller t o m omöjliggöra magreaktionen.
Hon är dock i sällskap med justitieministern Morgan Johansson. Han som snabbt fördömde islamofobiska krafter efter en moskébrand. Dock var det så, att vid hans fördömande, visste ingen vad som förorsakat branden. Kanske det var islamofober som försökte påverka muslimer med våld, dvs det var en fascistisk attack, genom att sätta eld på moskén. Då var Morgans kritik sannerligen berättigad. Men när han uttalade den, visste ingen vad orsaken var. Istället röjde Morgan Johansson, genom sin hastiga attack på islamofober, en islamofobfobi, dvs att han är belastad med en djup fördom som förblindar hans eventuella omdöme. Självfallet är det djupt ovärdigt av en justitieminister i en demokrati att agera utifrån fördomar. Lika illa är det att uttala sig om brottslingars motiv till ett brott, utan att veta, utan blott vara ledd av sin fördom. Ty, och jag upprepar mig nu för klarhetens skull, vid tidpunkten för hans fördömande av brottet och hans hänvisning till islamofobiska krafter, visste ingen om det var ett brott, och än mindre, vilka bevekelsegrunder den eventuella brottslingen hade.
Det visade sig att branden uppkom i moskéns kök, p g a barnens lek. Det var inget brott. Det fanns ingen brottsling, än mindre en brottsling ledd av islamofobi. Kvar fanns askan från branden och insikten om justitieministerns avgrundsdjupa fördomsfullhet. Det fanns ingen brottsling med en fobi som eldade i moskén, men det fanns en fördomsfull, fobisk minister som uttalade sig om orsaken till branden.
Den fördomsfulle ministern blev inte avsatt. Han är t o m kvar. Nu i en regering där en annan minister agerar snabbt, från magen, och i strid med demokratiska värderingar.
Somliga hävdar att det krävs snabba uttalanden idag från politiker, och att det då kan gå för fort. Det är ju också vad Annika hävdar. Men även om det går fort, borde inte Annika ha så starka demokratiska värderingarna att hon naturligen, utan eftertankens insats, hindras från att ge sig på att recensera en journalist? Borde inte Morgan ha så starka värderingar kring fördomar, att han inte kastar ur sig fördomsfulla uttalanden?
Den 11 december 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
