Jag har trott att en positiv effekt av Covid-19 är att människor i gemen blir mer vana att resonera vetenskapligt kritiskt. Om Sverige har lägre dödstal, vad kan det bero på, frågar folk, och börjar resonera om hypoteser och om moderande variabler.
Därför blev jag mycket nedslagen när jag läste en krönikörs inlaga om polisvåldet i USA. Hon skriver: ”Svarta löper större risk både att stoppas och dödas av polis. Enligt statistiken står svarta för 24 procent av de som dödas av polis men bara 13 procent av befolkningen. Vita står för 49 procent av de som dödas av polis men 62 procent av befolkningen.”
Jag blir besviken, ty jag trodde det var vanligt folkvett i dessa Covid-19-dagar, att fråga sig om det kan finnas en mellanliggande variabel. En sådan mellanliggande variabel kan vara brottsbenägenhet.
På en hemsida (https://www.ojjdp.gov/ojstatbb/crime/ucr.asp?table_in=2) finner jag att antalet anhållanden för mord 2019 var 11060 för alla, 5070 för vita, 5660 för svarta, 170 för Amerika-Indian och 150 för asiater. De svarta utgör således en liten del av befolkningen, cirka 13%, men de står för 51% av dem som anhålls för mord. Det finns en skriande överrepresentation. På hemsidan finns ett index som kallas för våldsamma brott, där vita står för 276310, svarta för 172980, Amerika-Indianer står för 11110 och asiater för 10480. De svarta står här för 38%, vilket inte är så överrepresenterat, men fortfarande anmärkningsvärt överrepresenterat.
Nu kan man säga att polisen kanske är mer på tå för att anhålla svarta, vilket skulle kunna förklara en del av deras överrepresentation. Men det finns ingen möjlighet att undvika insikten att svarta förekommer oftare relativt sin andel i befolkningen när det gäller våldsamt klammeri med rättvisan. Därför råkar poliser oftare på svarta relativt deras andel i befolkningen. Om vi antar att svarta och vita, när de möter en polis, är lika våldsbenägna, då blir resultatet att det blir fler svarta som blir skjutna av poliserna. Snarare kan man undra om inte vita är något överrepresenterade som dödade av poliser.
Således, med dessa siffror, är det svårt att hävda att svarta är överrepresenterade i dödsskjutningar. Krönikören hävdar dock att de är överrepresenterade och serverar siffror som tycks stödja den slutsatsen.
Frågan är då om krönikören inte duger till att resonera kausalt, och hämta data som kan användas i en kausal analys baserad på sannolikhet, eller om hon medvetet förvränger analysen, för att nå en eftertraktad slutsats.
Idag gror misstänksamhetens filosofi och konspirationsteorier florera hej vilt. Det är lätt att förstå hennes taffliga analys utifrån misstänksamhetens filosofi, att hon inte vill reflektera kring verkligheten, utan vill blott driva en värdering och servera en ideologisk syn på verkligheten. Denna tidning har en ansvarig utgivare och borde ha en ambition att leverera god journalistik. Därmed borde utgivaren stoppat artikeln och krävt att analysen gjordes bättre. Att det inte gjordes kan med hjälp av en konspirationsteori göras till intäkt för att tidningen driver en politik och inte en granskande, kritisk journalistik.
Å andra sidan kan det vara ett tecken på bristande förmåga, eller ett misstag, en dumhet i analys och granskning av artiklar. Det är mindre smickrande för tidningen och dess krönikör, men innebär att man frigör sig från den extrema tro på rationalitet som misstankens filosofi och konspirationsteorier arbetar med. Utsagan jag citerar kan således vara blott ett uttryck för dumhet och misstag. Trots den träning vi alla får i vetenskapens kritiska förmåga genom Cocid-19.
Den 6 maj 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
Därför blev jag mycket nedslagen när jag läste en krönikörs inlaga om polisvåldet i USA. Hon skriver: ”Svarta löper större risk både att stoppas och dödas av polis. Enligt statistiken står svarta för 24 procent av de som dödas av polis men bara 13 procent av befolkningen. Vita står för 49 procent av de som dödas av polis men 62 procent av befolkningen.”
Jag blir besviken, ty jag trodde det var vanligt folkvett i dessa Covid-19-dagar, att fråga sig om det kan finnas en mellanliggande variabel. En sådan mellanliggande variabel kan vara brottsbenägenhet.
På en hemsida (https://www.ojjdp.gov/ojstatbb/crime/ucr.asp?table_in=2) finner jag att antalet anhållanden för mord 2019 var 11060 för alla, 5070 för vita, 5660 för svarta, 170 för Amerika-Indian och 150 för asiater. De svarta utgör således en liten del av befolkningen, cirka 13%, men de står för 51% av dem som anhålls för mord. Det finns en skriande överrepresentation. På hemsidan finns ett index som kallas för våldsamma brott, där vita står för 276310, svarta för 172980, Amerika-Indianer står för 11110 och asiater för 10480. De svarta står här för 38%, vilket inte är så överrepresenterat, men fortfarande anmärkningsvärt överrepresenterat.
Nu kan man säga att polisen kanske är mer på tå för att anhålla svarta, vilket skulle kunna förklara en del av deras överrepresentation. Men det finns ingen möjlighet att undvika insikten att svarta förekommer oftare relativt sin andel i befolkningen när det gäller våldsamt klammeri med rättvisan. Därför råkar poliser oftare på svarta relativt deras andel i befolkningen. Om vi antar att svarta och vita, när de möter en polis, är lika våldsbenägna, då blir resultatet att det blir fler svarta som blir skjutna av poliserna. Snarare kan man undra om inte vita är något överrepresenterade som dödade av poliser.
Således, med dessa siffror, är det svårt att hävda att svarta är överrepresenterade i dödsskjutningar. Krönikören hävdar dock att de är överrepresenterade och serverar siffror som tycks stödja den slutsatsen.
Frågan är då om krönikören inte duger till att resonera kausalt, och hämta data som kan användas i en kausal analys baserad på sannolikhet, eller om hon medvetet förvränger analysen, för att nå en eftertraktad slutsats.
Idag gror misstänksamhetens filosofi och konspirationsteorier florera hej vilt. Det är lätt att förstå hennes taffliga analys utifrån misstänksamhetens filosofi, att hon inte vill reflektera kring verkligheten, utan vill blott driva en värdering och servera en ideologisk syn på verkligheten. Denna tidning har en ansvarig utgivare och borde ha en ambition att leverera god journalistik. Därmed borde utgivaren stoppat artikeln och krävt att analysen gjordes bättre. Att det inte gjordes kan med hjälp av en konspirationsteori göras till intäkt för att tidningen driver en politik och inte en granskande, kritisk journalistik.
Å andra sidan kan det vara ett tecken på bristande förmåga, eller ett misstag, en dumhet i analys och granskning av artiklar. Det är mindre smickrande för tidningen och dess krönikör, men innebär att man frigör sig från den extrema tro på rationalitet som misstankens filosofi och konspirationsteorier arbetar med. Utsagan jag citerar kan således vara blott ett uttryck för dumhet och misstag. Trots den träning vi alla får i vetenskapens kritiska förmåga genom Cocid-19.
Den 6 maj 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
