Exakt samtidigt, och nu får du hålla i dig, hävdar denne Collin, att han skall omfattas av akademisk frihet, dvs den individuella akademiska lärarens rätt att själv välja sin forskning och själv välja vad han skall meddela i sin utbildning. Han har tagit strider för denna rätt, ytterst med konsekvens av avsked, där en rektor utnyttjade sin anställningsmakt för att bli av med en professor som inte skulle realisera rektorns mål, att göra högskolan till en filial till Förenta nationernas hållbarhetspolitik.
Minsann ser det ut som att när den där Collin drabbas av det som gett honom hans professorstitel, styrning, då spottar och fräser han, och beter sig så illa att han måste bli Persona Non Grata.
I Sanning, den där Collin är en monumental, ja, pyramidal hycklare.
Här kommer Dårens egoistiska försvarstal:
Jag hävdar akademisk frihet, det är sant. Men att jag skulle undandra mig styrning är inte sant. Jag accepterar akademisk styrning. Det är en mycket intensiv styrning. Här nämner jag några av de processer som styr mig.
Studentutvärderingar. På varje kurs jag deltar blir jag utsatt för kursutvärdering, delvis av den kursansvarige, men främst av studenterna, genom studentutvärderingen, den avslutande enkäten bland studenterna. Kanske du invänder att studentutvärderingar är blott ett skämt, en kuliss byggd för att mata utvärderingsindustrin på universiteten. Må så vara, men på kurser där jag är ansvarig, är inte kursutvärderingen en kuliss, utan ett instrument för att utveckla och avveckla lärare.
Kollegiala debatten. I korridoren, på arbetsrummet, på möten, pågår ständigt en debatt om verksamheten, där min egen insats direkt, men oftast indirekt, och lika ofta framtidsinriktad som historiskt utvärderande, blir diskuterad. Det låter mjukt och behagligt med kollegial debatt, men delar av den rymmer också kollegial granskning, där jag ständigt får vara beredd att förklara mig.
Granskningssystem för forskningsanslag. I den mån jag vill ha forskningsanslag, ibland internt, och alltid för externa anslag, får jag söka dem med en ansökan där jag måste framställa mitt uppslag på sådant sätt att jag kan konkurrera ut andra sökande. Där befinner jag mig på en marknadsplats där det gäller att sälja sina uppslag, på bekostnad av andra, i konkurrens mot andra.
Granskningssystemet för tjänster. Varje gång jag sökt tjänster har jag fått argumentera för att jag skall få tjänsten. Det sker genom att visa upp vad jag gjort, varför min meritförteckning, och dokument som stödjer den, är oerhört viktig. Det innebär att jag nästan varje månad ser till min meritförteckning, så varje sak jag gjort, som kan anses det minsta meriterande, förs in i den. Men vid varje ansökan skall jag också beskriva mina strategier och taktiker i utbildning, forskning och samhällspåverkan. Jag måste visa en medvetenhet om vad jag själv gör, varför jag gör det och vad jag vill göra. Jag granskar mig själv, så att andra kan granska mig.
Granskningssystemet för artiklar. När helst jag gjort en forskningspresentation i form av en artikel, utsätts den för en mycket kritisk behandling av minst två anonyma experter i området, som hämtas från världens forskarsamhälle. Om jag skickar in ett artikelförslag på cirka 30 sidor, kommer, om det är en god tidskrift, det tillbaka minst 10 sidor kritik av min artikel. Ibland med ett vänligt avböjande till en fortsättning av publiceringsprocessen i tidskriften, det som vi kallar, på vårt internationella språk, reject. I bästa fall bjuds man in, generöst, för RR, dvs revise and resubmit, dvs arbeta om och skicka tillbaka. När det är gjort skickas artikeln in, men nu med ett kanske 20-sidigt dokument där jag tar upp varje kritisk punkt jag fått, analyserar den, bemöter den och visar hur den påverkat artikeln. I bästa fall får man tillbaka, återigen med det internationella språket, en accept, dvs att redaktören accepterat artikeln för publicering. I värsta fall ett reject, varvid man får vända sig till en annan tidskrift och börja om processen. Inte sällan får man medelvägen, dvs ett nytt RR, och man genomför samma process som efter förra RR. Jag vill gärna se det som Förnuftets styrning, som syftar till att god forskning får spridning, med bieffekten att jag tränas och utvecklas i mitt Förnuftsarbete. Men det innehåller också en icke ringa del som kanske kan kallas paradigmatisk styrning, att jag böjer mig, eller i alla fall visar villighet att, om inte acceptera, så i alla fall reflektera och argumentera kring den paradigmatiska styrningen.
Jag hävdar således att jag sannerligen inte är en fri man som springer omkring som en yster kalv, utan att jag disciplineras under ständiga utvärderingar. Ja, nästan varje dag erfar jag utvärdering av min insats. Det är det som kallas professionalisering, där den som lyckas bäst i sin professionalisering når den högsta punkten av professionen, professorskapet.
Jag undandrar mig sannerligen inte styrning. Jag accepterar fullt ut den styrning som är den professionella styrningen. Däremot undandrar jag mig, ja, jag bekämpar den styrning som inte tillhör professionaliseringen. Tekniskt uttryckt, där jag hänvisar dig till min avhandling om du inte förstår följande: Jag accepterar premisskontrollen och resultatkontrollen, men inte handlingskontrollen.
Sven-Olof Yrjö Collin är inte en hycklare, ty han har hela sitt yrkesverksamma liv underkastat sig den professionella styrningen.
Den 25 juni 2021
Sven-Olof Yrjö Collin