Kort och gott, den som inte publicerar bör lämna akademin, ty den har redan reellt lämnat akademin genom att inte publicera.
Men när väl resultaten är publicerade, då finns nästa hinder. Att publicera innebär att akademikern lämnar ut sina resultat. Men en god akademiker vill ju inte bara lämna ut resultat, utan anser ju att resultaten är så goda att andra skall ta del av dem och använda dem. Denna användning visar sig genom att publikationen citeras. En publikation som inte citeras, visar att den antingen är värdelös för akademikersamhället, eller att den, ännu, inte har begripits.
Det sägs att många akademiska artiklar aldrig citeras, dvs de anses av forskarsamhället vara utan värde. En som granskat vad vi vet om citeringar, skriver att 12% av medicinska artiklar aldrig citeras, medan 82% i humaniora inte citeras. Naturvetenskaperna hade 27% som inte citeras och socialvetenskaperna 32%. (https://blogs.lse.ac.uk/impactofsocialsciences/2014/04/23/academic-papers-citation-rates-remler/)
Skillnaden i citeringar kan hänföras till skilda citeringskulturer, vilka delvis kan förklaras av tron på en ackumulerande vetenskap eller en perspektivpresenterande vetenskap. När man bygger på andra, blir det naturligen citeringar bak till dem man bygger på. Presenterar man perspektiv, finns inget tidigare att citera. Denna förklaring är emellertid blott ett krystat försök att legitimera värdelös forskning, dvs den som inte citeras. I världen av perspektivpresentation måste ju oerhört många citeringar göras till de andra perspektiven, för att just motivera det nya perspektivet som nytt.
I humaniora finns också fortfarande normen om att en riktigt riktig publikation är den som kan stå upp, dvs det är en bok, helst med hårda pärmar. Men, likt humanioras artiklar, citeras inte böckerna. Ja, de kanske inte ens läses, utan blott får stå där i bokhyllan. Uttryck av impotens.
Nog är det så, att en plog som aldrig får plöja, är inte en bra plog. Det är en värdelös plog. Detsamma gäller vetenskapliga publikationer. Den publikation som inte citeras, som inte används, som inte bryter ny mark som plogen, tycks sakna kunskap som andra finner användbart, och är därför värdelös.
Visst kan det vara så att det kan finnas fantastisk kunskap i en publikation som forskarsamhället inte upptäckt, inte förstått, inte begripit, varför den inte fått citeringar. Och det finns publikationer vars kunskap är tämligen liten, men som anses vara en standardcitering, och därför får många citeringar. Men dessa två fall är ytterligheter och tar inte bort normalfallet, att frånvaro av citeringar säger att publikationen har så litet kunskapsvärde att ingen funnit den användbar, och därför inte citerar den. En plog som inte kan plöja. Som inte bryter ny mark.
Idag, då normen om publish or perish har blivit allomfattande, har mängden publiceringar ökat, understött av att mängden journaler har exploderat. Idag är det lättare än någonsin att få en publikation. Bara man har pengarna att betala till journalen.
Därmed borde normen om Publish or perish ha spelat ut sin roll. I en forskares meritförteckning borde varje presenterad resultatpresentation, vare sig det är opublicerat paper, working paper eller publikation, följas av aktuell citeringsfrekvens.
Cited or perish, borde vara vårt mantra.
San Bernardo den 9 september