” Skolans arkitektur har präglats av lokalsamhällets karaktär där gruvan och rymden är de stora inspirationskällorna. På utsidan och insidan andas byggnaden denna karaktär som samhället Kiruna är känd för. Själva byggnaden har formen av en raket. I skolans konstverk framträder det historiska lokala mångkulturella samhället Kiruna som utgör en trygg grund för vårt moderna lokala mångkulturella samhälle. Lokaler och utrustning stödjer en modern pedagogik. Byggnadens öppna ytor och stora glaspartier bidrar till trygghet och öppenhet. Den stora moderna skolbyggnaden är ett landmärke för bostadsområdet och för det Nya Kiruna.”
Inte en textrad, inte en mening, inte ett ord om det viktigaste för en utbildning, lärarna.
Den 16 september 2022 stängdes skolan. Lärarförbundet gjorde ett skyddsstopp av skolan, då bristen på lärare var så stor att de fåtal lärare som fanns, inte orkade med sitt uppdrag. Notera att det var lärarnas villkor som var hotade, varför skolan stängdes. Om elevernas utbildningssituation tidigare varit hotad p g a lärarbrist, har inte varit skäl för stängning. Skolor, precis som högskolor, tycks främst vara till för personalen, men inte för eleverna eller studenterna.
Men det viktiga att notera är att skolan väljer att presentera lokalerna, men inte det som är det främsta produktionsmedlet i en skola, lärarna, eller vad skolan presterar.
För mig indikerar det ett ledningsproblem, där synligheter, som byggnader, blir överordnat andra organisationsmedel, och överordnat organisationens mål. Linnéuniversitetet lätt uppföra en ny, häftig byggnad på ett fashionabelt läge i Kalmar, samtidigt som lärarproblem i mitt ämne, företagsekonomi, stegrades. Högskolan Kristianstad arbetar med näbbar och klor för att få ett nybyggt hus i centrala staden, trots att även den högskolan har stora lärarbrister, i mitt ämne, och producerar godkända examensarbeten som, under min tid på skolan, skulle getts Underkänt.
Det är onekligen lättare att peka på en byggnad och känna sig stolt som ledare över stenarnas organisation, än att peka på organisationen av lärarna och vara stolt över vad den kan prestera i något som inte kan ses, likt en byggnad, ja, knappt ens kan mätas, dvs utbildningskvalité.
Jag har varit i några av Europas mest hiskeliga byggnader, så fula, så ogästvänliga att det skulle klassas som djurplågeri om de hade varit stallar. I dessa byggnader härbärgerar några av Europas mest framgångsrika handelshögskolor, HSG i St Gallen och Bocconi i Milano. Jag har varit på andra högskolor, som varit lokaliserade i de mest fantastiska lokaler, med takmålningar och snirklig barock, men som inte gör minsta väsen om sig i universitetsvärlden. I alla fall inte på den positiva sidan.
Lokaliteter spelar förvisso viss roll. I Lund ville ingen ha en speciell sal i Spartakomplexet, eftersom det fanns två pelare mitt i salen som skymde läraren och tavlan. Man ville ogärna undervisa i Matematikum, eftersom de hade krittavlor, varför man hostade en aning efter tre timmars skrivande, och var fylld med vitt stoff på kläderna.
Men det är ändock småsaker relativt kurser sammansatta av drivna och duktiga forskningsaktiva lärare, föreläsningar som hålls av kunniga, engagerade föreläsare, och examination som genomförs av akademiker med kompetens och integritet.
Lärarna i Nya Raketskolan hade sannolikt hellre sett en satsning på dem, än på att utforma byggnaden som en raket. Kanske eleverna tycker det är häftigt att vara i en raketutformad byggnad. Men nu får de inte ens vara i byggnaden. Än mindre får de en utbildning som kan ge dem en bra start i livet.
Den 20 september 2022
Sven-Olof Yrjö Collin