Det finns emellertid ett annat fenomen, som inte uppmärksammas, kanske för att det inte finns, men som jag spekulativt tror finns.
Black Kitchen!
När en lägenhet eller hus köps, dyker snart en container upp utanför. Däri slängs det gamla köket. Hantverkare, svarta som vita, kommer och installerar ett nytt kök. Ju rikare köpare av boendet, ju mer avancerat material, ju mer ek och gasspis och kylskåp med det mest angelägna man kan tänka sig i vår klimatzon, en ismaskin. Det gamla köket, som kanske inte alls var gammalt, åker till sopstationens destruktionsanläggning.
Detta är Black Kitchen.
En enorm överkonsumtion av kök. Ett fantastiskt slöseri med jordens resurser. Både i form av allt material som slängs och allt material som krävs för att bygga upp det nya köket. Så fantastiskt slöseri med byggare, som bättre hade behövt i att bygga hyreslägenheter. Som nu låses i millimeterpassning av ekskivor mot marmorn.
Givetvis lett av den övre klassen som helt enkelt inte kan uthärda ett kök som följer stilen som rådde för tre år sedan.
Det går aningen emot det jag hävdade igår, att den övre klassen köper in, för dyra penningar, saker som de sedan bär med sig över generationer. De förnedrar sig inte till den slit-och-släng-mentalitet som arbetarklassen har. De kan knappast ses på IKEA, möjligen när de shoppar för sina ungdomar som flyttar till ett studentboende, där det inte är lönt att dra ditt släktens saker. De sakerna får vänta tills de har fått arbete och skal slå sig ner på en plats.
Men varför blir köket till en slit-och-släng-produkt? Jo, kanske för att vi i Sverige inte följer den traditionen som t ex finns i Italien. Där ingår inte köksutrustningen i lägenheten. När man flyttar, tar man köket med sig.
Mängden nya kök på Strandvägen hade nog varit färre om vi hade haft traditionen att ta med oss köken när vi flyttade. Ty då hade vi tagit med oss Tant Elsas kök när vi flyttade. Likt vi tog med oss Augusts soffa. Då hade köket varit, inte personligt, utan ättens. Ty i överklassen odlas ätten, namnet, urfädren och urmmödrarna. Det är de man bär med sig. Det är de, med några nya inslag, som gjort investeringarna i de uthålliga sakerna, de med patina, som man bär med sig.
Black Kitchen finns eftersom köket inte är ättens, utan en annans ätt. Därför detta oerhörda slöseri.
Öllsjö den 5 december 2018