Högerregeringen, genom utrikesministern, hävdar att muslimerna berikar Sverige. I artikeln som jag läste, bevisas inte tesen, ja, man ger inte ens ett exempel.
(https://www.svd.se/a/BW2lrw/tobias-billstrom-bjuder-in-till-mote-muslimer-berikar-vart-land )
Omedelbart kommer jag på exempel där muslimer inte berikat Sverige, utan precis tvärtom, gjort det fattigare. Korankravallerna förra året innebar att stora värden förstördes genom att folkmassor, som man kan definiera som muslimer eftersom de protesterade mot att en demonstrant brände, eller skulle bränna muslimernas heliga bok koranen, stormade mot polisen och förstörde bilar och utrustning, samt att poliser skadades. De efterföljande domstolsprövningarna och de fängelsestraff som utdömts ökar den muslimska skulden till det svenska samhället.
Säkerhetspolisen förbrukar resurser på att granska och kontrollera de radikala muslimer som kallas islamister. Det ökar den muslimska skulden.
Vad finns på den andra sidan, det som t o m innebär en berikning?
Det finns två intressanta saker kring utsagan ’muslimer berikar Sverige’.
För det första, på vilket sätt berikar muslimerna Sverige, och gör de det om man räknar netto, dvs inte bara de positiva sidorna, utan även de negativa, där jag nämnt två kostnader?
För det andra, vilket är det mest intressanta och mest avgörande, vad avses med ’muslim’? Vem och vad är ’muslim’?
Jag känner en man som kom som flykting från Syrien. Han kallar sig själva muslim. Men han är en individ, och har därför en mängd dimensioner, karaktärer, identiteter. En dimension är onekligen att vara muslim, vilket han själ kallar sig i första hand. En annan dimension är syrier. En annan är arab. Han är inte så företagsam, men vill inte vara försörjd av staten. Han arbetar numer på en skola som resursperson. Jag tror han är mycket bra person för arbete med människor. Han är oerhört vänlig och har ett fantastiskt tålamod, vilket sannolikt är mycket bra i samband med mer oroliga elever.
Som människa i de senare dimensionerna ger han bidrag till Sverige, så som alla hederliga, arbetande, hyggliga människor gör. Men notera att det inte är en berikning, om man med det avser att han tillför något kvalitativt annat, något som Sverige inte haft. Han tillför något som vi tidigare hade, lugna personer som kan hantera oroliga personer. Han adderar till kvantiteten av god personal, men tillför inte något kvalitativt annorlunda.
Han är arab, och han och hans fru har därför bjudit mig på arabisk mat, där framför allt deras enormt söta kakor och deras turkiska kaffe, fallit mig väl i smaken. Detta är onekligen något vi inte haft tidigare och utgör därför inte bara ett tillskott, en addering, likt hans arbetsförmåga, utan något kvalitativt annorlunda, dvs en berikning. Det är detta som man oftast får höra som exempel på berikning, att något adderats till det svenska samhället, och det som adderas är nya smaker, ny mat, och, när det gäller araber, deras fantastiska kakor.
Han är muslim, vilket yttrar sig i att han går till moskén och bär en del av de muslimska värderingarna, t ex förbudet att äta gris, tveksam till hundar och avståndstagande till homosexualitet. Genom att ansluta sig till moskén, stödjer han islams närvaro i Sverige, vilket innebär ett indirekt stöd för kvinnoapartheid, antisemitism och homofobi. I den dimensionen tillför han i markant grad något kvalitativt nytt till Sverige. Han berikar Sverige med värderingar som vi inte haft eller som vi inte haft på många år. Det är onekligen ett kvalitativt tillskott. En berikning. Men med majoritetssamhällets syn på dessa värderingar, är det absurt att kalla dem för en berikning, utan utgör snarare något som gör Sverige fattigare.
Min vän identifierar sig som muslim, och utgör därför, som muslim, en belastning för Sverige. Men det som är han som människa, med alla dimensioner, karaktärer, identiteter, berikar han Sverige, tillför han nettovärde till vårt land, eller är han, som människa, en belastning för Sverige?
Hade jag ansett honom som en belastning, hade jag inte haft honom som vän. Att jag har honom som vän beror på att han har en del goda egenskaper, bl a en visdom som jag är aningen avundsjuk på. När det gäller den dåliga sidan av honom, att han är muslim, uttrycker han den dåliga sidan som en riktig svensk. Han för den inte till torget, han söker inte strid om sina värderingar. Jag kan inte se honom kasta en endaste sten för sina värderingars skull. Han är ytterst svensk genom att han vid middagsbordet i hemmet kan vädra värderingar, som man sedan, när han är i samhället, inte ser spår av. Skulle han sitta i bastun och Jonas Gardell skulle komma in, hade han inte rest sig upp och lämnat bastun, trots sin kritiska hållning till homosexuella vid middagsbordet i hemmet.
Bäst vore därför att vi inte säger att muslimer berikar eller är en tyngd för samhället, ty då riskerar vi att innefatta människorna, de som bl a har dimensionen muslim. Ty vi kan rimligen inte avse människorna, utan avse deras beteende, där visst beteende är hänförligt till religionen islam, varför vi, i det beteendet, betecknar människan som muslim. I stället borde vi peka på det som vi egentligen avser, islam och dess värderingar.
Att säga att muslimer berikar Sverige, är därför att reducera människor. Mer korrekt är att säga att islam berikar Sverige, varvid frågan blir: Berikar islam Sverige? Blir Sverige ett bättre land med islam eller ett sämre land?
Jag har skrivit så oerhört mycket om det, och givit mina argument, varför jag nöjer mig med svaret: Nej.
Men notera att mitt nej är inte svaret på frågan om muslim berikar Sverige, utan svaret på frågan om islam berikar Sverige.
Den 17 juli 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
(https://www.svd.se/a/BW2lrw/tobias-billstrom-bjuder-in-till-mote-muslimer-berikar-vart-land )
Omedelbart kommer jag på exempel där muslimer inte berikat Sverige, utan precis tvärtom, gjort det fattigare. Korankravallerna förra året innebar att stora värden förstördes genom att folkmassor, som man kan definiera som muslimer eftersom de protesterade mot att en demonstrant brände, eller skulle bränna muslimernas heliga bok koranen, stormade mot polisen och förstörde bilar och utrustning, samt att poliser skadades. De efterföljande domstolsprövningarna och de fängelsestraff som utdömts ökar den muslimska skulden till det svenska samhället.
Säkerhetspolisen förbrukar resurser på att granska och kontrollera de radikala muslimer som kallas islamister. Det ökar den muslimska skulden.
Vad finns på den andra sidan, det som t o m innebär en berikning?
Det finns två intressanta saker kring utsagan ’muslimer berikar Sverige’.
För det första, på vilket sätt berikar muslimerna Sverige, och gör de det om man räknar netto, dvs inte bara de positiva sidorna, utan även de negativa, där jag nämnt två kostnader?
För det andra, vilket är det mest intressanta och mest avgörande, vad avses med ’muslim’? Vem och vad är ’muslim’?
Jag känner en man som kom som flykting från Syrien. Han kallar sig själva muslim. Men han är en individ, och har därför en mängd dimensioner, karaktärer, identiteter. En dimension är onekligen att vara muslim, vilket han själ kallar sig i första hand. En annan dimension är syrier. En annan är arab. Han är inte så företagsam, men vill inte vara försörjd av staten. Han arbetar numer på en skola som resursperson. Jag tror han är mycket bra person för arbete med människor. Han är oerhört vänlig och har ett fantastiskt tålamod, vilket sannolikt är mycket bra i samband med mer oroliga elever.
Som människa i de senare dimensionerna ger han bidrag till Sverige, så som alla hederliga, arbetande, hyggliga människor gör. Men notera att det inte är en berikning, om man med det avser att han tillför något kvalitativt annat, något som Sverige inte haft. Han tillför något som vi tidigare hade, lugna personer som kan hantera oroliga personer. Han adderar till kvantiteten av god personal, men tillför inte något kvalitativt annorlunda.
Han är arab, och han och hans fru har därför bjudit mig på arabisk mat, där framför allt deras enormt söta kakor och deras turkiska kaffe, fallit mig väl i smaken. Detta är onekligen något vi inte haft tidigare och utgör därför inte bara ett tillskott, en addering, likt hans arbetsförmåga, utan något kvalitativt annorlunda, dvs en berikning. Det är detta som man oftast får höra som exempel på berikning, att något adderats till det svenska samhället, och det som adderas är nya smaker, ny mat, och, när det gäller araber, deras fantastiska kakor.
Han är muslim, vilket yttrar sig i att han går till moskén och bär en del av de muslimska värderingarna, t ex förbudet att äta gris, tveksam till hundar och avståndstagande till homosexualitet. Genom att ansluta sig till moskén, stödjer han islams närvaro i Sverige, vilket innebär ett indirekt stöd för kvinnoapartheid, antisemitism och homofobi. I den dimensionen tillför han i markant grad något kvalitativt nytt till Sverige. Han berikar Sverige med värderingar som vi inte haft eller som vi inte haft på många år. Det är onekligen ett kvalitativt tillskott. En berikning. Men med majoritetssamhällets syn på dessa värderingar, är det absurt att kalla dem för en berikning, utan utgör snarare något som gör Sverige fattigare.
Min vän identifierar sig som muslim, och utgör därför, som muslim, en belastning för Sverige. Men det som är han som människa, med alla dimensioner, karaktärer, identiteter, berikar han Sverige, tillför han nettovärde till vårt land, eller är han, som människa, en belastning för Sverige?
Hade jag ansett honom som en belastning, hade jag inte haft honom som vän. Att jag har honom som vän beror på att han har en del goda egenskaper, bl a en visdom som jag är aningen avundsjuk på. När det gäller den dåliga sidan av honom, att han är muslim, uttrycker han den dåliga sidan som en riktig svensk. Han för den inte till torget, han söker inte strid om sina värderingar. Jag kan inte se honom kasta en endaste sten för sina värderingars skull. Han är ytterst svensk genom att han vid middagsbordet i hemmet kan vädra värderingar, som man sedan, när han är i samhället, inte ser spår av. Skulle han sitta i bastun och Jonas Gardell skulle komma in, hade han inte rest sig upp och lämnat bastun, trots sin kritiska hållning till homosexuella vid middagsbordet i hemmet.
Bäst vore därför att vi inte säger att muslimer berikar eller är en tyngd för samhället, ty då riskerar vi att innefatta människorna, de som bl a har dimensionen muslim. Ty vi kan rimligen inte avse människorna, utan avse deras beteende, där visst beteende är hänförligt till religionen islam, varför vi, i det beteendet, betecknar människan som muslim. I stället borde vi peka på det som vi egentligen avser, islam och dess värderingar.
Att säga att muslimer berikar Sverige, är därför att reducera människor. Mer korrekt är att säga att islam berikar Sverige, varvid frågan blir: Berikar islam Sverige? Blir Sverige ett bättre land med islam eller ett sämre land?
Jag har skrivit så oerhört mycket om det, och givit mina argument, varför jag nöjer mig med svaret: Nej.
Men notera att mitt nej är inte svaret på frågan om muslim berikar Sverige, utan svaret på frågan om islam berikar Sverige.
Den 17 juli 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
