Jag är en sådan som anser, och som kräver, att invandraren visar tacksamhet mot det land, och mot de människor, som öppnade sina hjärtan och gav dem tak över huvudet och bröd för dagen. Som gett dem skola och demokrati.
Var tacksamma!
Men, det gör jag då jag anser att alla skall känna den tacksamheten. Att samhället, och ytterst staten, finns där, för dem, för oss. För dig, om du skulle behöva det, ty det är en tillgång, en rättighet som du har. Som du skall känna tacksamhet för. Även om du tycker att du bidragit mycket till det genom ditt arbete och genom dina skatteinbetalningar.
Jag känner en oerhörd tacksamhet mot samhället, och framför allt den svenska staten. Ty tack vare den har jag fått göra någorlunda vad som passat mig, vad som varit anpassat till min förmåga, vad som jag tyckt vara ganska roligt, ganska ofta. Genom den fick jag ett akademiskt arbete och fick bli professor.
Jag säger inte att det varit tur, att jag liksom fått en lotterivinst. Att samhället gett mig det utan ett pris, utan en uppoffring från mig. Sannerligen inte. Jag har arbetat för det och jag har sannerligen betalat min skatt. Men jag har fått det.
Jag är därför tacksam mot samhället och mot staten. Om invandraren, som också fått av staten och av samhället, inte känner tacksamhet mot Sverige, mot dess samhälle och dess stat, ja då är det en otacksam jävel som mycket gärna får emigrera. Så som jag gärna ser att alla otacksamma jävlar emigrerar.
Jag är inte rasist, ty jag dömer alla efter exakt samma måttstock: Gör din plikt, kräv din rätt, och var tacksam.
Den 15 juli 2021
Sven-Olof Yrjö Collin