En chef beslutar en sak som inte är rimlig för verksamheten, men som chefen vet, faller makten i smaken. Fel för verksamheten, rätt för makten. I Belarus är det att förvänta. Ingen chef med vett i behållning, agerar mot makten. Den agerar för makten, oaktat vad det betyder för verksamheten.
Men tänk dig då om någon i verksamheten ser det uppenbara, att beslutet är fel för verksamheten, och säger det, inte blott till chefen, utan högt och ljudlig så att alla kan höra.
I Belarus förvinner den personen från organisationen. Den personen blir utkastad. Den personen förlorar nycklarna. Den personens namn blir borttaget från organisationens lista av anställda. Den personen blir Persona Non Grata.
I Belarus.
Inte i Sverige. Ty i Sverige bekämpar vi inte varje individs rätt att yttrat sig. Och skulle det röra en statlig myndighet, ja, då t o m uppmanar vi personen att tala. Det kallas meddelarfrihet.
I Sverige är det helt otänkbart att man i statliga lokaler får höra en chef säga till en anställd: ’Vi följer svensk arbetsmarknadstradition, att den anställde är lojal mot arbetsgivaren.’
Förvisso finns ett visst mått av lojalitet, men den anställde i staten har ingen lojalitet till cheferna, utan till myndigheten och statens uppgift, att tjäna folket. En chef som avviker från sin uppgift, att tjäna folket, skall och kan i Sverige få sina fiskar varma. Tack vare meddelarfriheten. Läs gärna forne Justitiekanslerns utläggning i saken: http://goranlambertz.se/articles/offentlighet-och-lojalitetsplikt-hur-viktiga-ar-reglerna-om-meddelarskydd/).
En anställd i staten har rätt, ja, borde ha skyldighet, att offentligt påtala brister i statliga chefers arbete.
Emellertid finns det de som inte läst. Det finns de som inte vet. Det finns de som är så förblindade av sin egen makt, eller så förblindade av den politiska korrektheten, att de avskedar två män, som offentligt beklagade sig för att chefen anställde personer, inte p g a deras kompetens, utan p g a sexistiska och rasistiska motiv, att anställda med grund i kön och etnicitet, och inte förmåga att släcka bränder ( https://mitti.se/nyheter/kritiska-brandman-sager/ )
Justitiekanslern uttalar sig tydligt och klart: ”Att en myndighets anställda utanför tjänsten offentligt debatterar verksamhetsfrågor av det aktuella slaget utgör enligt min mening ett gott exempel på vad yttrande- och meddelarfriheten syftar till”
Belarus finns således även i Sverige. Men Justitiekanslern slår ner på försöken att leva Belarus i Sverige. I Sverige kan ingen förlora sitt jobb för att den är kritisk mot statliga chefer. Det händer så sällan att det nästan är så osannolikt att det egentligen inte finns, som Tage Danielsson skulle ha sagt.
Även den som anser sig drabbad av att blivit Persona Non Grata p g a kraftfulla uttalanden, som cheferna ansåg brista i lojalitet, måste inse att Belarus inte finns i Sverige, varför den upplevelse den har är så osannolik att det som hände sannolikt inte har skett. Att den händelse som hände faktiskt inte hände. Att den är falsk. Därför borde brandmännen betvivla att det som hände, verkligen hände.
Öllsjö den 19 juni 2018
Men tänk dig då om någon i verksamheten ser det uppenbara, att beslutet är fel för verksamheten, och säger det, inte blott till chefen, utan högt och ljudlig så att alla kan höra.
I Belarus förvinner den personen från organisationen. Den personen blir utkastad. Den personen förlorar nycklarna. Den personens namn blir borttaget från organisationens lista av anställda. Den personen blir Persona Non Grata.
I Belarus.
Inte i Sverige. Ty i Sverige bekämpar vi inte varje individs rätt att yttrat sig. Och skulle det röra en statlig myndighet, ja, då t o m uppmanar vi personen att tala. Det kallas meddelarfrihet.
I Sverige är det helt otänkbart att man i statliga lokaler får höra en chef säga till en anställd: ’Vi följer svensk arbetsmarknadstradition, att den anställde är lojal mot arbetsgivaren.’
Förvisso finns ett visst mått av lojalitet, men den anställde i staten har ingen lojalitet till cheferna, utan till myndigheten och statens uppgift, att tjäna folket. En chef som avviker från sin uppgift, att tjäna folket, skall och kan i Sverige få sina fiskar varma. Tack vare meddelarfriheten. Läs gärna forne Justitiekanslerns utläggning i saken: http://goranlambertz.se/articles/offentlighet-och-lojalitetsplikt-hur-viktiga-ar-reglerna-om-meddelarskydd/).
En anställd i staten har rätt, ja, borde ha skyldighet, att offentligt påtala brister i statliga chefers arbete.
Emellertid finns det de som inte läst. Det finns de som inte vet. Det finns de som är så förblindade av sin egen makt, eller så förblindade av den politiska korrektheten, att de avskedar två män, som offentligt beklagade sig för att chefen anställde personer, inte p g a deras kompetens, utan p g a sexistiska och rasistiska motiv, att anställda med grund i kön och etnicitet, och inte förmåga att släcka bränder ( https://mitti.se/nyheter/kritiska-brandman-sager/ )
Justitiekanslern uttalar sig tydligt och klart: ”Att en myndighets anställda utanför tjänsten offentligt debatterar verksamhetsfrågor av det aktuella slaget utgör enligt min mening ett gott exempel på vad yttrande- och meddelarfriheten syftar till”
Belarus finns således även i Sverige. Men Justitiekanslern slår ner på försöken att leva Belarus i Sverige. I Sverige kan ingen förlora sitt jobb för att den är kritisk mot statliga chefer. Det händer så sällan att det nästan är så osannolikt att det egentligen inte finns, som Tage Danielsson skulle ha sagt.
Även den som anser sig drabbad av att blivit Persona Non Grata p g a kraftfulla uttalanden, som cheferna ansåg brista i lojalitet, måste inse att Belarus inte finns i Sverige, varför den upplevelse den har är så osannolik att det som hände sannolikt inte har skett. Att den händelse som hände faktiskt inte hände. Att den är falsk. Därför borde brandmännen betvivla att det som hände, verkligen hände.
Öllsjö den 19 juni 2018
RSS-flöde
