Böcker skall läsas. Därefter kan de bedömas, kölhalas, kritiseras, betecknas som vidriga, vad som helst, men de skall debatteras. Det är det civiliserade agerandet. Att bränna dem är det motsatta, det barbariska. Det är barbarism.
Att hota den som bränner böcker med hänvisning till att boken är helig är egentligen dubbelt värre, ty det är både fascistiskt och barbariskt.
Det är ett fascistiskt agerande genom att den som hotar försöker påverka en människas agerande med våld eller hot om våld. I ett civiliserat samhälle debatterar man, utan hot om våld. Där är fascism otänkbar.
Ett civiliserat samhälle känner inte heller begreppet ’helig skrift’. Helighet är ett uttryck för barbarism genom att ett mänskligt påhitt, en gud, hävdas ha, i vidskeplighetens anda, ha talat eller på annat sätt gett orden i den heliga skriften till människan. Det är en primitiv, barbarisk föreställning, där barbaren hävdar existensen av ett subjekt, ett väsen, totalt omfattande, praktiskt nog ofattbar för människan, en än mer praktiskt nog, fattbar för människan genom boken, den heliga skriften, som berättar om världen och vad människor skall göra. Denna, för civilisatoriska människor så absurda föreställning, kan begripas när den finns hos barbarerna, som inte hade nått vår utvecklingsnivå, med Upplysningen, vetenskapen och den rationella filosofin, vari finns den rationella etiken, där gudar och djävlar är ersatta av olika former av rationell, mänsklig, förnuftig etik, som t ex det kategoriska imperativet eller Rawls etik.
Böcker, i den civiliserade världen, är skrivna av människor, där innehållet i böckerna är påhitt av människan. De kan innehålla stora tankar och småaktigheter. Men allt är av människa gjort, både dess innehåll och dess form, t ex boken. Det finns inget heligt, i betydelsen gudomligt, över en text och den form den fått, t ex boken. Helighet är blott uttryck för barbarism.
Att, som sker idag, böja sig för barbarernas krav, att det som de håller för heligt, skall också, med hot om våld, dvs fascism, behandlas av andra på samma sätt, är att acceptera och t o m respektera barbarism. Det innebär att man kröker rygg för barbarism och vänder ryggen mot en princip som definierar civilisation, yttrandefrihet.
Således finns två grupper av barbarer, de som bränner barbarernas heliga skrifter och de som hävdar existensen av heliga skrifter som inte får brännas. Ett starkt civilisatoriskt samhälle skulle, med lätt överseende och kanske med leende eller t o m skratt, åsett hur barbarerna utför sina barbariska handlingar. Ett starkt civilisatoriskt samhälle utmärks av att det låter barbarerna hållas, ty barbarerna har, som alla andra, rätten till sin åskådning. Med det viktiga civilisatoriska tillägget att barbarerna har sin frihet till sin åskådning så länge den inte begränsar andras frihet till sin åskådning.
Idag ser vi, när en utställning i Höganäs över Lars Vilks konst inte presenterar hans rondellhund, inte för att den saknar konstnärligt värde, vilket den onekligen har, då det är ett av de mest livliga delarna i hans konstproduktion, att det civilisatoriska samhället böjer sig för barbarernas fascism, dvs att utställningen av säkerhetsmässiga skäl inte presenterar teckningen av rondellhunden.
(https://www.svt.se/nyheter/lokalt/helsingborg/sakerhet-fortfarande-i-fokus-tva-ar-efter-vilks-dod )
Idag ser vi hur debattörer försöker påverka lagstiftningen så att lagen skall erkänna existensen av heliga skrifter, dvs den barbariska principen, och sedan inskränker yttrandefriheten genom att göra det olagligt att uttrycka sin åsikt genom en specifik yttrandehandling, att bränna skiften.
Dessa är tecken på att civilisationen böjer sig för barbarismen. Den som vi lämnade för ett antal hundra år sedan. Det innebär att samhället inte bara stannar upp i sin utveckling, utan t o m backar tillbaka hundratals år i utveckling. Det innebär att barbarismen segrar över civilisationen. Med ohyggliga kostnader för mänskligheten.
Den 22 juli 2023
Sven-Olof Yrjö Collin