Grekerna, som själva ansåg sig vara avancerade och civiliserade, kallade icke-greker för barbarer. Idag används termen mer utvidgat, till att även avse grymma personer. Här avser jag med barbar en ociviliserad person som har våldet lätt tillgängligt.
Det finns en berömd bild från Växjö av en ung nazistman som med stolthet bär en naziflagga, där fotot är taget precis innan en kvinnas handväska slår honom i bakhuvudet. Hon slog med kraft från erfarenheter från nazismen. Vi kan förstå hennes ilska; att det aldrig tar slut.
Men hon utövar ett våld mot en fredlig person. Inte mycket våld, men tillräckligt för att slå an tonen. En demonstrant skall aldrig känna sig säker, utan kan riskera att en ilsken dam slår sin handväska i huvudet. Som med allt politiskt våld, lägger det sordin på uttrycksmöjligheter.
Växjödamen är barbarisk genom att hon 1.) inte antar demokratins samtal och 2.) med våld angriper demonstranten.
Men även demonstranten kan karakteriseras som barbar då nazismens värld är föga civilisatorisk. Således förefaller det som att barbarer attraheras till varandra. Barbarismen är ömsesidig, om än damen eskalerar barbarismen genom sitt våld.
När vår egen folkhemskoranbrännare, Salwan Sabah Metti Momika, återigen brände koranen hade Cecilia Soov fått nog. Hon planerade sitt angrepp, tog med sig en brandsläckare och stormade mot koranbrännaren. Återigen kan vi sympatisera med hennes irritation, ty att bränna vilken bok som helst, även en bok med uppseendeväckande mängd hat och hot, är barbariskt. Det är inte ett civiliserat sätt att föra samtal om islam.
Men att angripa demonstranten med en brandsläckare, som symboliskt blir att släcka elden, är att utöva våld mot demonstranten. Ett ringa våld förvisso, men ändock, ett våld som innebär att varje demonstrant måste räkna med att angripas med brandsläckare. Likt Växjödamens politiska våld kan Cecilias agerande bidra till att demonstranter drar sig för demonstrationer.
Cecilias agerande är därför barbariskt på samma sätt som Växjödamens agerande. Det är antidemokratiskt och våldsamt, dvs barbariskt.
Det tycks som om barbarer attraherar barbarer, med den pikanta kryddan av politiskt våld.
Debatten idag avseende koranbrännaren handlar mestadels om att reglera hans sätt att uttrycka sin ilska över koranen och islam. Olika debattörer föreslår olika former av laglig reglering, dvs repressiva åtgärder. Det är t o m så att forna vänsterfolk, där i alla fall de som varit socialdemokrater borde vara så marinerade i demokrati att de borde ryggradsmässigt reagera med tankar på det politiska samtalet, står på de repressiva barrikaderna och föreslår olika lagar mot brännandet. De blundar för Cecilias politiska våld, och det som tycks ske, att barbarer attraherar varandra.
Högern uppfattar barbarismen, inte hos Cecilia, utan i de repressiva muslimska staterna som kräver att Sverige gör som de, förtrycker uttryck riktade mot islam. Högern är närmast att se att barbarer attraherar barbarer.
Den civilisatoriska reaktionen borde istället vara att starta en mängd politiska samtal, där huvudfrågan som väcks av koranbrännaren, om islams natur, tas upp och debatteras.
Det finns en statlig myndighet, Forum för levande historia, med uppgift att befrämja demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter. Hade de tagit sin uppgift på allvar, hade de omedelbart organiserat politiska samtal där politiker, imamer, forskare och vanligt folk hade samtalat om islams natur och om de samhällen som vägleds av islam. Det vore det demokratiska, fria samhällets reaktion på barbarernas ömsesidiga agerande.
Den 28 augusti 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
Det finns en berömd bild från Växjö av en ung nazistman som med stolthet bär en naziflagga, där fotot är taget precis innan en kvinnas handväska slår honom i bakhuvudet. Hon slog med kraft från erfarenheter från nazismen. Vi kan förstå hennes ilska; att det aldrig tar slut.
Men hon utövar ett våld mot en fredlig person. Inte mycket våld, men tillräckligt för att slå an tonen. En demonstrant skall aldrig känna sig säker, utan kan riskera att en ilsken dam slår sin handväska i huvudet. Som med allt politiskt våld, lägger det sordin på uttrycksmöjligheter.
Växjödamen är barbarisk genom att hon 1.) inte antar demokratins samtal och 2.) med våld angriper demonstranten.
Men även demonstranten kan karakteriseras som barbar då nazismens värld är föga civilisatorisk. Således förefaller det som att barbarer attraheras till varandra. Barbarismen är ömsesidig, om än damen eskalerar barbarismen genom sitt våld.
När vår egen folkhemskoranbrännare, Salwan Sabah Metti Momika, återigen brände koranen hade Cecilia Soov fått nog. Hon planerade sitt angrepp, tog med sig en brandsläckare och stormade mot koranbrännaren. Återigen kan vi sympatisera med hennes irritation, ty att bränna vilken bok som helst, även en bok med uppseendeväckande mängd hat och hot, är barbariskt. Det är inte ett civiliserat sätt att föra samtal om islam.
Men att angripa demonstranten med en brandsläckare, som symboliskt blir att släcka elden, är att utöva våld mot demonstranten. Ett ringa våld förvisso, men ändock, ett våld som innebär att varje demonstrant måste räkna med att angripas med brandsläckare. Likt Växjödamens politiska våld kan Cecilias agerande bidra till att demonstranter drar sig för demonstrationer.
Cecilias agerande är därför barbariskt på samma sätt som Växjödamens agerande. Det är antidemokratiskt och våldsamt, dvs barbariskt.
Det tycks som om barbarer attraherar barbarer, med den pikanta kryddan av politiskt våld.
Debatten idag avseende koranbrännaren handlar mestadels om att reglera hans sätt att uttrycka sin ilska över koranen och islam. Olika debattörer föreslår olika former av laglig reglering, dvs repressiva åtgärder. Det är t o m så att forna vänsterfolk, där i alla fall de som varit socialdemokrater borde vara så marinerade i demokrati att de borde ryggradsmässigt reagera med tankar på det politiska samtalet, står på de repressiva barrikaderna och föreslår olika lagar mot brännandet. De blundar för Cecilias politiska våld, och det som tycks ske, att barbarer attraherar varandra.
Högern uppfattar barbarismen, inte hos Cecilia, utan i de repressiva muslimska staterna som kräver att Sverige gör som de, förtrycker uttryck riktade mot islam. Högern är närmast att se att barbarer attraherar barbarer.
Den civilisatoriska reaktionen borde istället vara att starta en mängd politiska samtal, där huvudfrågan som väcks av koranbrännaren, om islams natur, tas upp och debatteras.
Det finns en statlig myndighet, Forum för levande historia, med uppgift att befrämja demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter. Hade de tagit sin uppgift på allvar, hade de omedelbart organiserat politiska samtal där politiker, imamer, forskare och vanligt folk hade samtalat om islams natur och om de samhällen som vägleds av islam. Det vore det demokratiska, fria samhällets reaktion på barbarernas ömsesidiga agerande.
Den 28 augusti 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
