Inger Støjberg, som var migrationsminister, gav instruktionen att de flykingpar, där det fanns minderåriga, skulle skiljas åt, då det enligt danska värderingar och lag inte är acceptabelt att minderåriga lever tillsammans i äktenskap. Det har ansetts att instruktionen var generell, och ledde till att ett tjugotal par separerades. Enligt dansk rätt, men även enligt konvention för mänskliga rättigheter, kan sådant förfarande ske blott efter individuell prövning. Inger anses, genom sin instruktion, ha brutit mot lag och konvention. Hon ställdes inför riksrätt, vilket inte är en ordinär domstol, utan en domstol med stort mått av politiska inslag. Den ansåg att hon agerat mot lagen och dömde henne till 60 dagars fängelse. Folketinget debatterade om hon kunde vara folketingsledamot mot bakgrund av att hon var en dömd brottsling, och med majoritet röstades hon ut ur folketinget, och fick lämna sin plats omedelbart.
Hennes öde väcker frågor.
Är det rimligt att Folketinget kan rösta ut en vald ledamot? Hon sitter ju där, inte som invald av Folketinget, utan genom demokratiska val. Bör det då inte vara demokratin som tar platsen ifrån henne? Hon sitter redan där som politisk vilde, dvs har lämnat det parti som gav henne platsen. Men det var inte skäl för att knuffa ut henne, lika lite som Gudrun Schyman eller nuvarande Amineh Kakabaveh har blivit utkastad från Riksdagen när de lämnade Vänsterpartiet.
Är det rimligt att en domstol, med starka politiska inslag, dömer en Folketingsledamot, och inte en vanlig domstol? Det är samma fråga som kunde ställas när Trumph ställdes inför rätta, i en domstol som var helt och enbart politisk. Politiska domstolar borde gå rakt tvärs mot västerländsk samhällsuppfattning, och mer ansluta till det som blir slutet på detta inlägg, barbarism.
Kärnfrågan vet jag inget om, om det är rätt eller fel att skilja par åt, där minst en av dem är minderårig. För mig förefaller det vara en juridisk finess, som jag inte förstår, ty är de minderåriga, då är de det och skall skiljas åt. Mer grundläggande processer behövs inte för att se att deras agerande strider mot dansk lag. Men uppenbarligen finns det en finess som undgått mig, varför det kanske är helt korrekt att hon skall åtalas för lagstridighet.
Men så kommer den moraliska frågan: Är det omoraliskt att begå en handling, som kan ligga på gränsen, och i detta fall, överträda den, för det lagliga, när man åser ett agerande som är lagstridigt, att leva i äktenskap med minderårig, och som går mot samhällets värderingar och tradition? Är det omoraliskt att agera, när man erfar underlåtelsesynd, dvs att folk underlåter att agera, trots att de borde agera?
Alla kunde se att det var lagstridigt agerande från parens sida. De som såg det, men som inte gjorde sitt yttersta för att de skulle skiljas åt, gjorde en underlåtssynd mot både lag och värderingar. Eller så agerade kanske alla, allt vad de kunde, men paren var ihärdiga i sin lagstridighet och levde tillsammans i äktenskap, trots att de inte hade rätt till det.
Därmed kommer vi till kärnan i detta förlopp, det som får mig att kanske förblindas i mitt förnuft. Paren är barbarer, eftersom de lever enligt en barbarisk sed, där minderåriga, speciellt kvinnor, anses förmögna att vara i äktenskap. Barbarismen är den abrahamitiska barbarismen, med sitt barbariska patriarkat, där kvinnan är en ägodel, utan egen kraft och vilja. De kommer från en kultur som är barbarisk, där unga människor förvägras det som vi anser oss ha vunnit genom utveckling av vår civilisation, där vi lämnat barbarismen bakom oss och funnit ungdomen, en tid då man lever relativt fritt från sina föräldrar, men inte kan ingå äktenskap.
Jag antar att paren informerades om att det de gjorde var fel. Detta till trots valde de att leva, inte enligt det civiliserade landets normer, ett land som de valt att ta sig till, och att få husrum och mat ifrån, utan enligt den barbariska kultur, som, jag antar, de flytt från. Jag vet inte, men det är fullt möjligt att paren saknade ödmjukhet. Det är möjligt att de saknade vilja att acceptera de normer som gäller i det land de flytt till.
Det går inte att ha ministrar som bryter mot lagar. Men samtidigt förstår jag, om det var civil olydnad från Ingers sida, varför hon agerade. Barbarism kan inte, och skall inte accepteras. Ingen tolerans i världen kan tolerera barbarism.
Den 30 december 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
PS Om du tycker att ordet barbar är onödigt starkt uttryck, är det ju blott en kortform av ociviliserad, och sägs av mig, som ju är icke-muslim, och är därmed najis, dvs oren, och är därmed likställd med urin, avföring, sädesvätska, lik, blod, hund, gris, vin och öl. DS
Hennes öde väcker frågor.
Är det rimligt att Folketinget kan rösta ut en vald ledamot? Hon sitter ju där, inte som invald av Folketinget, utan genom demokratiska val. Bör det då inte vara demokratin som tar platsen ifrån henne? Hon sitter redan där som politisk vilde, dvs har lämnat det parti som gav henne platsen. Men det var inte skäl för att knuffa ut henne, lika lite som Gudrun Schyman eller nuvarande Amineh Kakabaveh har blivit utkastad från Riksdagen när de lämnade Vänsterpartiet.
Är det rimligt att en domstol, med starka politiska inslag, dömer en Folketingsledamot, och inte en vanlig domstol? Det är samma fråga som kunde ställas när Trumph ställdes inför rätta, i en domstol som var helt och enbart politisk. Politiska domstolar borde gå rakt tvärs mot västerländsk samhällsuppfattning, och mer ansluta till det som blir slutet på detta inlägg, barbarism.
Kärnfrågan vet jag inget om, om det är rätt eller fel att skilja par åt, där minst en av dem är minderårig. För mig förefaller det vara en juridisk finess, som jag inte förstår, ty är de minderåriga, då är de det och skall skiljas åt. Mer grundläggande processer behövs inte för att se att deras agerande strider mot dansk lag. Men uppenbarligen finns det en finess som undgått mig, varför det kanske är helt korrekt att hon skall åtalas för lagstridighet.
Men så kommer den moraliska frågan: Är det omoraliskt att begå en handling, som kan ligga på gränsen, och i detta fall, överträda den, för det lagliga, när man åser ett agerande som är lagstridigt, att leva i äktenskap med minderårig, och som går mot samhällets värderingar och tradition? Är det omoraliskt att agera, när man erfar underlåtelsesynd, dvs att folk underlåter att agera, trots att de borde agera?
Alla kunde se att det var lagstridigt agerande från parens sida. De som såg det, men som inte gjorde sitt yttersta för att de skulle skiljas åt, gjorde en underlåtssynd mot både lag och värderingar. Eller så agerade kanske alla, allt vad de kunde, men paren var ihärdiga i sin lagstridighet och levde tillsammans i äktenskap, trots att de inte hade rätt till det.
Därmed kommer vi till kärnan i detta förlopp, det som får mig att kanske förblindas i mitt förnuft. Paren är barbarer, eftersom de lever enligt en barbarisk sed, där minderåriga, speciellt kvinnor, anses förmögna att vara i äktenskap. Barbarismen är den abrahamitiska barbarismen, med sitt barbariska patriarkat, där kvinnan är en ägodel, utan egen kraft och vilja. De kommer från en kultur som är barbarisk, där unga människor förvägras det som vi anser oss ha vunnit genom utveckling av vår civilisation, där vi lämnat barbarismen bakom oss och funnit ungdomen, en tid då man lever relativt fritt från sina föräldrar, men inte kan ingå äktenskap.
Jag antar att paren informerades om att det de gjorde var fel. Detta till trots valde de att leva, inte enligt det civiliserade landets normer, ett land som de valt att ta sig till, och att få husrum och mat ifrån, utan enligt den barbariska kultur, som, jag antar, de flytt från. Jag vet inte, men det är fullt möjligt att paren saknade ödmjukhet. Det är möjligt att de saknade vilja att acceptera de normer som gäller i det land de flytt till.
Det går inte att ha ministrar som bryter mot lagar. Men samtidigt förstår jag, om det var civil olydnad från Ingers sida, varför hon agerade. Barbarism kan inte, och skall inte accepteras. Ingen tolerans i världen kan tolerera barbarism.
Den 30 december 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
PS Om du tycker att ordet barbar är onödigt starkt uttryck, är det ju blott en kortform av ociviliserad, och sägs av mig, som ju är icke-muslim, och är därmed najis, dvs oren, och är därmed likställd med urin, avföring, sädesvätska, lik, blod, hund, gris, vin och öl. DS
RSS-flöde
