Jag är inte feminist, men …
Av de fyra storbanker Sverige har, är tre i blåsväder. Nordea är indragen i misstankar om penningtvätt ( https://www.svd.se/har-wahlroos-salt-en-tvattstuga). Nyligen blev SEB indragen i vad som framstår som en omfattande skattehärva (https://www.svd.se/sa-plundrades-europeiska-statskassor). Swedbank anklagas för att påverka konkurrensen på småorter (https://www.svd.se/swedbanks-grepp-om-sparbanker-ar-skadligt).
Förvisso luktar inte pengar, men de lämnar spår efter sig, och dessa spår lämnar en odör efter sig. Hur är det möjligt att banker agerar på detta sätt? Följer de Friedmans recept, att ett kapitalistiskt företag har blott ett syfte, att tjäna pengar till sina aktieägare, med blott en restriktion, att det sker inom lagens ram? Och var gränsen för denna ram går, är det som dessa skandaler handlar om. Precis som när jag kör i 94 km/h på en 90-väg, eftersom jag tror mig veta att min hastighetsmätare visar 4 km/h för mycket. Precis på gränsen. Eller kanske över.
Den idag populära ideologin om Hållbarhet har inte ett starkt fokus på det som vi här pratar om, den etiska dimensionen, om det är rätt att agera inom lagens ram, eller på dess ram, eller om man skall ha normer som är strängare än lagen eller inte ens är reglerade.
Jag försöker i dessa Hållbarhetsdagar förmå studenter att se om inte nästa modefluga, efter hållbarhet, blir etik. Några försöker med ett imperialistiskt försök hävda att etik minsann ingår i Hållbarhet, och hänvisar till CSR, Corporate Social Responsibility, dvs företaget sociala ansvar. Men CSR tillhör inte etiken, utan blott den del av etiken som kallas konsekvensetik, dvs att man utvärderar sitt agerande utifrån vilka konsekvenser det medför, om man blir gillad i samhället eller ej. I Nazityskland, där normen var judefientlighet, var det god CSR att vara judefientlig, ty man var i överensstämmelse med det sociala ansvar som det samhället krävde.
En etisk orientering kräver att man som organisation tar ställning till om man följer konsekvensetik eller en deontologisk etik, dvs en regeletik, där plikten är i fokus, att agera enligt ett regelsystem som man antagit. Det gör man oaktat omgivningen, ty deontologin förutsätter den agerades autonomi, att den som agerar är fri från alla förutsättningar, alla krafter, alla påverkanskrafter, förutom Förnuftet.
Men dagens Hållbarhet, i form av CSR, innebär smilfinkens handlande. Inte den som följer Plikten, vilket kan innebär ett substantiellt pris då omgivningen kanske inte belönar Pliktens agerande.
Varför kan sådana skandaler då dyka upp? Ett skäl är det jag precis redogjort för, att man följer dagens diktum av Hållbarhet. Ett annat skäl gjorde Adelisa Crnovrsanin och Edvina Hajic, två studenter som jag handledde under våren 2018. De gjorde sitt kandidatarbete på bankers penningtvätt, där de hävdade en hypotes att banker förvisso har kontrollsystem som försöker förhindra penningtvätt, men att de också har starka incitamentssystem, där goda affärer belönas starkt. De rekryterar individer som är mycket begåvade, och därför kan kringgå kontrollsystemen, samtidigt som de är mycket incitamentsstyrda. Smarta anställda kringgår kontrollsystemen för att göra goda affärer för banken, och därvid tjäna en rejäl hacka och/eller få mycket beröm och goda framtidsmöjligheter.
Parar man detta med en annan uppsats, vars författare jag numer glömt, som hävdade att banker rekryterar finansiellt orienterade individer, med stor riskbenägenhet, främst män, kan man få en spekulation att bankernas etiska problem är delvis beroende på deras rekrytering. Den senare uppsatsen föreslog en ökad rekrytering av kvinnor, både för att de har en högre tendens att följa regler, dvs underkasta sig kontrollsystemen, och för att de tar lägre risker.
Bankernas kris skulle därför kunna vara mindre om de haft en företagskultur med mindre CSR och mer deontologisk etik, burna av kvinnor.
Öllsjö den 21 oktober 2018
Av de fyra storbanker Sverige har, är tre i blåsväder. Nordea är indragen i misstankar om penningtvätt ( https://www.svd.se/har-wahlroos-salt-en-tvattstuga). Nyligen blev SEB indragen i vad som framstår som en omfattande skattehärva (https://www.svd.se/sa-plundrades-europeiska-statskassor). Swedbank anklagas för att påverka konkurrensen på småorter (https://www.svd.se/swedbanks-grepp-om-sparbanker-ar-skadligt).
Förvisso luktar inte pengar, men de lämnar spår efter sig, och dessa spår lämnar en odör efter sig. Hur är det möjligt att banker agerar på detta sätt? Följer de Friedmans recept, att ett kapitalistiskt företag har blott ett syfte, att tjäna pengar till sina aktieägare, med blott en restriktion, att det sker inom lagens ram? Och var gränsen för denna ram går, är det som dessa skandaler handlar om. Precis som när jag kör i 94 km/h på en 90-väg, eftersom jag tror mig veta att min hastighetsmätare visar 4 km/h för mycket. Precis på gränsen. Eller kanske över.
Den idag populära ideologin om Hållbarhet har inte ett starkt fokus på det som vi här pratar om, den etiska dimensionen, om det är rätt att agera inom lagens ram, eller på dess ram, eller om man skall ha normer som är strängare än lagen eller inte ens är reglerade.
Jag försöker i dessa Hållbarhetsdagar förmå studenter att se om inte nästa modefluga, efter hållbarhet, blir etik. Några försöker med ett imperialistiskt försök hävda att etik minsann ingår i Hållbarhet, och hänvisar till CSR, Corporate Social Responsibility, dvs företaget sociala ansvar. Men CSR tillhör inte etiken, utan blott den del av etiken som kallas konsekvensetik, dvs att man utvärderar sitt agerande utifrån vilka konsekvenser det medför, om man blir gillad i samhället eller ej. I Nazityskland, där normen var judefientlighet, var det god CSR att vara judefientlig, ty man var i överensstämmelse med det sociala ansvar som det samhället krävde.
En etisk orientering kräver att man som organisation tar ställning till om man följer konsekvensetik eller en deontologisk etik, dvs en regeletik, där plikten är i fokus, att agera enligt ett regelsystem som man antagit. Det gör man oaktat omgivningen, ty deontologin förutsätter den agerades autonomi, att den som agerar är fri från alla förutsättningar, alla krafter, alla påverkanskrafter, förutom Förnuftet.
Men dagens Hållbarhet, i form av CSR, innebär smilfinkens handlande. Inte den som följer Plikten, vilket kan innebär ett substantiellt pris då omgivningen kanske inte belönar Pliktens agerande.
Varför kan sådana skandaler då dyka upp? Ett skäl är det jag precis redogjort för, att man följer dagens diktum av Hållbarhet. Ett annat skäl gjorde Adelisa Crnovrsanin och Edvina Hajic, två studenter som jag handledde under våren 2018. De gjorde sitt kandidatarbete på bankers penningtvätt, där de hävdade en hypotes att banker förvisso har kontrollsystem som försöker förhindra penningtvätt, men att de också har starka incitamentssystem, där goda affärer belönas starkt. De rekryterar individer som är mycket begåvade, och därför kan kringgå kontrollsystemen, samtidigt som de är mycket incitamentsstyrda. Smarta anställda kringgår kontrollsystemen för att göra goda affärer för banken, och därvid tjäna en rejäl hacka och/eller få mycket beröm och goda framtidsmöjligheter.
Parar man detta med en annan uppsats, vars författare jag numer glömt, som hävdade att banker rekryterar finansiellt orienterade individer, med stor riskbenägenhet, främst män, kan man få en spekulation att bankernas etiska problem är delvis beroende på deras rekrytering. Den senare uppsatsen föreslog en ökad rekrytering av kvinnor, både för att de har en högre tendens att följa regler, dvs underkasta sig kontrollsystemen, och för att de tar lägre risker.
Bankernas kris skulle därför kunna vara mindre om de haft en företagskultur med mindre CSR och mer deontologisk etik, burna av kvinnor.
Öllsjö den 21 oktober 2018
RSS-flöde
