Sverige har, eller snarare, hade en öppen flyktingpolitik. Det innebar att rika och starka, de som har råd och kraft att ta sig till Sverige, kom till Sverige. De ensamkommande har blivit mest omskrivna. De utgörs av en förkrossande pojkmajoritet. Självklart för oss som förstår att en riskfylld resa företas lättare, om än svårt, av unga män än svaga kvinnor, hur starka de än är. Ty män kan förvisso våldtas, men det är betydligt lättare att våldta kvinnor. Det är ett faktum som gör kvinnor mindre flyktingbenägna än män. Ett ohyggligt biologiskt faktum.
Det är därför jag anser att Sveriges flyktingpolitik skall kallas Darwinistisk. Ty humanitär, dvs ta hänsyn till varje individ, är den inte. Den utgår och börjar i individens fysiska förutsättningar, men även det som idag kan ersätta fysiska styrka, nämligen rikedom, då de då kan komma via flygplan, och deras kroppars utformning inte är avgörande.
Men lika fullt, Darwinistiskt är det.
I dagens ohyggliga hyckleri så ståtar samma regering med vad de kallar feministisk utrikespolitik. För att undvika hyckleriets stämpel, måste man hålla utrikespolitik och flyktingpolitik helt separat. Ty den svenska flyktingpolitiken hade kunnat vara feministisk, dvs i första hand se till kvinnors behov, eller minst, se till både kvinnor och män och deras förutsättningar.
Om Sverige hade haft en feministisk flyktingpolitik, då hade nyheter som i nedanstående klipp varit mer sällsynt.
https://www.svd.se/kidnappare-satter-skrack-i-flickor-de-stjal-organ
Då hade färre unga flickor gifts bort i jordanska flyktingläger, för att de skall kunna få mat och för att den säljande familjen skall få råd att ge de andra barnen mat.
Då hade sannolikt Sverige också gjort en mycket större vinst, förutom att vara uttryckligen feministisk, ty sannolikt är unga flickor mindre våldsbenägna än unga män, vilket är en icke ringa förklaring till våldet i Sverige idag.
Men svenska politiker, Wallström och Lööf, vill inte ha omtanke om kvinnor i flyktingläger, och om den sociala freden i Sverige.
Öllsjö den 24 maj 2019
Det är därför jag anser att Sveriges flyktingpolitik skall kallas Darwinistisk. Ty humanitär, dvs ta hänsyn till varje individ, är den inte. Den utgår och börjar i individens fysiska förutsättningar, men även det som idag kan ersätta fysiska styrka, nämligen rikedom, då de då kan komma via flygplan, och deras kroppars utformning inte är avgörande.
Men lika fullt, Darwinistiskt är det.
I dagens ohyggliga hyckleri så ståtar samma regering med vad de kallar feministisk utrikespolitik. För att undvika hyckleriets stämpel, måste man hålla utrikespolitik och flyktingpolitik helt separat. Ty den svenska flyktingpolitiken hade kunnat vara feministisk, dvs i första hand se till kvinnors behov, eller minst, se till både kvinnor och män och deras förutsättningar.
Om Sverige hade haft en feministisk flyktingpolitik, då hade nyheter som i nedanstående klipp varit mer sällsynt.
https://www.svd.se/kidnappare-satter-skrack-i-flickor-de-stjal-organ
Då hade färre unga flickor gifts bort i jordanska flyktingläger, för att de skall kunna få mat och för att den säljande familjen skall få råd att ge de andra barnen mat.
Då hade sannolikt Sverige också gjort en mycket större vinst, förutom att vara uttryckligen feministisk, ty sannolikt är unga flickor mindre våldsbenägna än unga män, vilket är en icke ringa förklaring till våldet i Sverige idag.
Men svenska politiker, Wallström och Lööf, vill inte ha omtanke om kvinnor i flyktingläger, och om den sociala freden i Sverige.
Öllsjö den 24 maj 2019
RSS-flöde
