
Det måste finnas ett skäl till utköpet. Lokaltidningen, som har journalistens säkerhet, och saknar forskarens ständiga, ’vi vet för lite’, ’resultaten visar inte utan bara antyder’, visste att berätta att orsaken var att rektorns fru och jag hade en konflikt. Det är ju ett märkligt nepotistiskt skäl, både för att avskilja en tämligen hyfsad lärare, men också för att använda så mycket skattepengar. Men det är medialt tilltalande och blir därmed en nyhet.
Utköpet sker dock under en hedersöverenskommelse, att både HKr och jag tiger om bakgrunden till utköpet. Varför har man en sådan hedersöverenskommelse? Och, hur stor sannolikhet finns att den skall hålla?
Vi kan göra en utfallstabell och se på fyra situationer. Antingen tiger högskolan om orsaken till utköpet för att skydda sig själv eller för att skydda Collin. Collin tiger om orsaken till utköpet för att skydda sig själv eller för att skydda högskolan..
Vi förstår att det starkaste tigandet finns i övre vänstra hörnet, när bägge har skäl att tiga p g a att de bägge har skäl att dölja något. Det svagaste tigandet borde vara nedre högra hörnet, när bägge saknar anledning att tiga, men tiger för den andres skull. Där kan bägge gärna berätta om orsakerna. I de andra två fallen har en part skäl att tiga, och den andre gör det enbart av generositet mot den andre.
Tabellen visar att tre av fyra utfall uppkommer p g a att minst en är generös mot den andre. Varför vara så generös?
Utköp medför avsevärda kostnader för bägge parter. Högskolan drabbas av den omedelbara kostnaden för månadslönerna då den utköpte uppbär lön utan att utföra arbete. Högskolan får en anseendekostnad, av att misslyckats med en anställd. Å andra sidan får den en anseendeintäkt genom att visa beslutskraft att avskilja en anställd som den inte önskar i organisationen.
Den utköpte får en omedelbar kostnad, som i mitt fall är att misslyckas realisera min vision av en god utbildning och en utvecklande forskningsmiljö. 35 års erfarenhet som inte får användas. Jag får också en anseendekostnad, då utköpets tystnad medför att andra kan misstänka att jag haft oegentligheter för mig. På Linné köptes ju en ut, som hade fällts i domstol för trakasserier, och en annan köptes ut som hade fällts för skattefiffel. Säkert finns det någon eller några som undrar vad den där Collin fifflat med. På sikt drabbas jag finansiellt av risken att inte få uppdrag och därmed inte få inkomster av min arbetsförmåga. Å andra sidan kan jag få en anseendeintäkt, då utköpet kan skapa misstanken att utköpet kunde komma från att jag hade för stränga krav på högskolan.
Inför alla dessa kostnader, varför tiga? Blott i ett fall finns vinster i tigandet för bägge parter, när de bägge har skäl att tiga. I de tre andra fallen kan minst en part finna vinster av att tala.
Varför tiga?
Slaget vid Somme är en ledtråd. Slaget vid Verdun är en annan ledtråd. Enorma slag. Enorma förluster. Och mycket små vinster. Blackadder-klippet, vid ungefär 2.18, visar på slagens meningslöshet.
https://www.youtube.com/watch?v=rblfKREj50o&t=100s
Vinsterna av att tala kan vara små, relativt kostnaderna för att tala. Inför osäkerheten av vinsterna, kan tigandet innebära att trupperna kan åka hem och göra mer meningsfulla saker än att kriga, för att vinna… en meter.
Jag tror således att tigandet inte baseras på generositet, ty det är svårt att vara generös mot någon som gör en illa. Tigandet kommer kanske från en insikt vunnen i skyttegravarna, att striden kostar enormt mycket, medan vinsterna förvisso kan vara ansenliga, men ytterst osäkra. Samtidigt som bägge parter i mitt fall inte har striden som sin huvudsyssla, utan helt andra arbetsuppgifter.
Jag tror därför att vi, jag och högskolan, inte är generösa mot varandra, utan att kalkylen visar att tigandet är mer lockande, p g a att vi då kan arbeta istället för att strida.
I morgon fortsätter och avslutas min utläggning. Då med vad vi kan förstå av effekterna av de ovan refererade slagen.
Öllsjö den 25 juni 2018