Jag har här tidigare berättat om att sådana utfästelser är värda intet eftersom människan glömmer.
Men att glömma är inte detsamma som att ta tillbaka, att återvända. Medan det är hemskt att glömma, är det än värre att göra det som är det egentliga skälet för att minnas, att det fasansfulla skall återkomma.
Men om man har glömt, kan man ha svårt att se när det återkommer. Det kanske inte återkommer i samma kostym som förra gången. En sådan kostym skulle sannolikt väcka de sovande minnena till liv. Men det kan vara svårt att se dess återkomst, om det inte återkommer klädd i svastika och uniform.
Det kan komma klätt i slarviga byxor och möjligen kjol. Med glasögon. Och förkunnas i förment benämnda akademiska salar.
Alfred Rosenberg, nazisternas största ideolog, var motståndare till all monism. Inte bara för att judarnas lära var monistisk, och de efterföljande, på judendom baserade lärorna kristendom och islam. Utan mer för att hans värld var byggd på rasföreställningen. Enligt honom finns det en uppsättning raser. De har sina föreställningar och sitt agerande. Hans lära var en mångfaldslära där mångfalden var raserna. Därför kan det inte finnas en teori om t ex konst, utan det måste finnas olika rasgrundade teorier om konst.
Tyvärr har vissa rasers konst och läror blivit mer dominerande än de är berättigade till. T ex har den judiska rasens teori och lära, som via Rom och kyrkan där, etablerat ökendemonen jahve, gud, allah, kärt barn har många namn, i Europa, och därvid undertryckt den nordiska rasens naturliga tendens till ära, lojalitet och frihet.
Han skriver “The demand for universial validity of a judgement of taste denies the possibility of a racial ideal of beauty.” (s. 214) Detta står i boken Alfred Rosenberg ‘The myth of the 20th century’ (översatt av Thomas Dalton).
När man läser denna rasist, i sin bok som blev nazisternas andra grundbok, efter Hitlers ’Mein Kampf’, får man obehagliga upplevelser av att höra detta, idag. Men det hörs inte från nazister. Ja, inte ens från Sverigedemokrater. Utan från de akademiska pratarna, som redogör för sin identitetsteori. I den delas världens människor upp i distinkta grupper, oftast etniska, dvs en sorts kulturell rasism, med sina egna sanningsanspråk, som andra grupper skall respektera, men inte ta till sig, ty då är det kulturell appropriation. I den världen finns också förtryck, där en kulturs rasgrundade föreställningsvärld, den vite mannens, dominerar över de förtryckta grupperna och deras rasmässiga sanningar.
Porten till Auschwitz står på glänt.
Den 5 mars 2024
Sven-Olof Yrjö Collin